Pust…

Jag tycker att sociala medier är roligt, jag tycker att debatt är roligt och jag tycker, till och med, att ponnymammor som skriver fyra debattinlägg om samma sak är roande. Men är det något jag blir MÄTT på så är det skräckhistorier och alla dessa tjatande åsikter.

Igår lägger jag upp ett inlägg lycklig över en ny investering av en superkvalitativ sadel. Låt mig reflektera över vad som händer här. 

Jag skriver att jag för tre månader sedan provade ut och köpte en sadel som låg bra på Soraya, men så fort den inte kändes bra efter att hon breddat sig så bokade jag en ny tid och investerade i en sadel för dryga trettiotusen. Bägge sadlarna köps med hjälp av specialiserad utprovare. Är det så att någon efter att ha läst det känner sig genuint orolig för min häst? För från att få varma kommentarer om Prestige när jag frågade om dem innan jag köpt en så bubblar nu kommentarsfältet av, skrattretande, skräckhistorier. Tryckskador, sadeltvång – u name it.
..och såhär är det tyvärr jämnt.

Jag försöker ibland sätta mig in i situationen hos dessa anonyma människor. Vad skulle krävas för att jag skulle gå in på en hästblogg och skriva ”MIN HÄST FICK SADELTVÅNG AV ETT SÅNT SCHABRAK DU HAR!!!!!”. Vart vill man komma? Hur tänker man? Man ba ”Va? Shit, du måste verkligen tipsa Helen Langehanenberg och Jeanna Högberg ifall de råkat missa att deras hästar har både sadeltvång, svampinfektion och tryckskador när de går Grand Prix i Prestigesadlar!!” zZzZz….

Den typen av kommentarsmaffia är verkligen den mest tröttsamma, eller kanske slår NH-fantasterna dem, njaa, delad förstaplats. Lite samma baktanke i bägges kommentarer liksom. Jag vill dig inte väl, men det ska låta så, samtidigt som jag skrämmer upp dig. VEM är man då? VAD vill man? Sånt jävla stort suck och stön.

Jeanna_H-gberg-Darcia1_140825_RT
Här svävar Darcia fram med tryckskador och världens värsta sadel, som jag nu också ska plåga Soraya med! Ni ska få följa resan mot skador 2016 <3 
 

 

Jag personligen är övertygad om att ett märke inte är det enda rätta. Inget märke är dåligt på alla hästar och inget märke är bra på alla hästar. Men en sak är jag ännu mer säker på: ni behöver inte oroa er för Soraya. Härligt, va? 

Publicerat i Blogginlägg | 33 kommentarer

Solig fredag

Godmorgon!
Sol och upp emot femton grader!! Vilken fredag! ♥

Idag har Maja lovat att ta hand om Soraya och Morris, så jag ska ha en hel dag i stan, känns som att man nästan får ett dygn extra, haha. Och det ska givetvis utnyttjas med kompishäng som är svårt att hinna med i vardagen. Dels så ska jag träffa en tjej som heter Ella som jag tävlade ponny ihop med, vi hade varsin skimmelponny och klättrade i klasserna sida vid sida. Hon är fantastiskt härlig och jag har inte träffat henne på evigheter, så det ska bli urmysigt att prata häst över en kaffe med henne!

Efter jobbet möter jag upp Nattis och Beccis, för att köpa med oss massa gott och rose. Göteborg har massa vackra parker, perfekta för egen-aw. Senare ikväll kommer mamma in till stan och då ska vi äta middag ihop innan jag hänger med hem till Tjörn, imorgon ska vi greja med sadeln tidigt, om den hinner komma – hoppas! SÅ härlig fredag. Hoppas att ni får en grym en också, hörs senare!

3fc6af749a16830928b36d1457451c70672ebb869f28ab3fdfc2b9ac8c9ace5c_kopiera_543e1aba9606ee014d3181f1

Publicerat i Blogginlägg | 8 kommentarer

Ny sadel

Vad glad jag är över att jag tog ut en sadelutprovare idag, alltså! Jag köpte min Albion 2:a januari och den provades ut av sadelutprovare och låg perfekt på henne. Idag fick jag ridförbud med den. TÄNK vad mycket som kan hända på så kort tid. Vi bytte ju hela foderstaten för ca 4 veckor sedan och hon har tagit sig SÅ bra, och nu de två senaste veckorna så har sadeln helt plötsligt hamnat helt fel. Igår slutade jag ju rida eftersom den åkte fram och ”bet” henne i manken.

Jag provred i tre sadlar från tre olika märken. Bates’en var vidrig tycker jag, det kändes som mina ben var en halvmeter ifrån hennes mage och att jag satt ”över” henne. Sedan la vi på Prestige X-Helen, som jag vet att även Jeanna har, och den var DRÖM. Dessutom låg den superbra på Soraya, den passade hennes smala rygg med lång manke suveränt. Så valet landade på den och eftersom den kändes så bra var det ingenting att tveka på, så min svarta drömsadel från Prestige beställdes förut! Kul att fortsätta med ett märke som jag älskade som hoppryttare, och dessutom är ett av de mest skonsamma märkena enligt alla de veterinärer jag pratat sadlar med på grund av sin stötdämpande fyllning och bogfrihet. Det finns tre olika skinn att välja mellan, där lux är dyrast och mest slittåligt, men kan kännas lite halt i början innan man nött det. Så jag valde ”mittemellan” skinnet i sätet för det slits inte så mycket och det blir svårt att rida in det, och lux vid skänklarna.

Såhär beskrivs X-Helen modellen:
Prestige har i samarbete med Helen Langenhaneberg tagit fram en ny dressyrsadel. X-Helen har ett mycket djupt säte och tunna paneler så ryttaren kommer nära hästen.

Den har det nya X-Technology-systemet i sätet med utskurna hål i bommen, som fyllts med stötdämpande material.Det gör att ryttaren kommer djupare ner i sadeln utan att ”fastna” eller bli begränsad i sin rörlighet, vilket ofta är fallet med sadlar som enbart har utskurna hål i bommen.

Sätet ger även stöd för svanskotan vilket hjälper till att hålla bäckenet i rätt position. De anatomiskt formade panelerna har ett honeycomb-material kombinerat med ett mjukt fjädrande material och ger hästen ordentlig rörelsefrihet.

HELEN K 2 Jeanna_H-gberg-Darcia1_140825_RT

Den är verkligen grymt skön, med djupt säte utan att ge ”soffkänslan” och sina stora knäklossar.

Men hur ser tränings- och tävlingsläget ut nu då? Really dark. 
Imorgon kommer förhoppningsvis sadeln till butiken och då kommer utprovaren ut redan på lördag för att se på det hela igen. Vi kommer förmodligen behöva justera/bränna om här och där för att få den helt perfekt för just Soraya och då innebär det ca 4 veckors väntetid. Och ni som läste mitt inlägg om våra planer att tävla intensivt i maj där alla kvalklasser ligger och sedan lugna allt i juni där det inte längre finns några bra tävlingar för oss förstår nog vad fyra veckor utan sadel just nu innebär.

Men helt ärligt så gör det mig inte så mycket. Visst, trist timing. Men egentligen, vad spelar procenten i LA:3 som 5-åring för roll, när jag ser hela mina ungdomsår ihop med Soraya? När ryttare som Jeanna tror att Soraya är hästen för mig att göra resan ihop med, varför känna stress över regionala LA-klasser som 5-åring? Falsterbo vore magiskt, men det har hela tiden känts som ett dröm-mål, och med svampen och sedan detta som tagit många viktiga träningstillfällen ifrån oss så har det liksom seglat längre bort hela tiden.

Det viktiga är att allt blir bra på lång sikt, och däribland har en perfekt sadel stort värde. Soraya och jag ska förhoppningsvis klättra uppåt tillsammans i många år framöver, och vi har SÅ mycket framför oss att uppleva, så det vore ruskigt onödigt att känna sig stressad nu. Jag njuter bara av att ha en så fin häst i min ägo, som är frisk och har potential.

Jag kommer väl ihåg när jag fick min första Santa Cruz sadel, sprillans ny, av pappa som kostade 6000 kronor och han tyckte att det var ”fars” och jag förstod inte hur en sadel kunde kosta SÅ mycket. Puh, om man bara visste vad som väntade :) Min prinsess-sadel från Prestige gick loss på 33 000 kronor och det lär bli tillägg för ändringar, passande jord och stigläder. Det var du värd, Rayson! ♥

11096851_10205638704919616_453341083_n

Publicerat i Blogginlägg | 41 kommentarer

En lång dag

Äntligen placerad i soffan, med te, jordgubbar och mint-mandlar. Alltid när jag kommer till stallet skyndar jag mig till den bortre delen av våra hagar där Morris och Soraya går tråd i tråd för att heja på dem innan jag går in och byter om. När jag kommer gående där idag så ser jag att två bruna stora hästar står och dricker i Sorayas badkar…. MORRIS?!?! Haha.

Morris har verkligen varit den hästen jag hela tiden sagt inte kommer få gå med Soraya, då han lever rövare i hagen. Att då se honom I hennes relativt lilla hage som dessutom innehåller en lång smal passage gav mig minst sagt panik, för bådas skull, givetvis. Slängde min Micheal Kors väska i gräset, for in i stallet efter grimskaft och ledde ut Soraya med Morris hack i häl genom passagen, PUH! Soraya hade faktiskt fått en spark i sidan, den var grusigt och skrapad hud. Men på ett ”bra” ställe och ingen fara alls, men tänk vad som hade kunnat hända. Benen var som tur var oskadda.

Sadelprovningen gick bra, och en ny sadel är beställd, men min planering framöver kommer behöva förändras en del antagligen…. I och med väntetid. Men jag tänkte ägna sadelprovningen och nya sadeln ett eget inlägg – börjar skriva nu!

20140805-210340-75820795

Publicerat i Blogginlägg | 10 kommentarer