Återkoppling – den låga formen

Häromdagen skrev jag ett inlägg baserat på två kritiska kommentarer angående Sorayas form, läs det HÄR innan ni läser vidare. Jag tänkte i alla fall ta upp några av kommentarerna i ett eget inlägg istället för att bara svara i kommentarsfältet, så reflektionen runt detta intressanta (och heta..) ämnet får fortsätta! 😉

IMG_6274 IMG_6825

– Samtliga kommentarer är förkortade, läs hela i det länkade inlägget

”I mina ögon är den låga, runda formen med en lite längre hals än det du har, men som du säger, orkar hon inte bära sig i den, så är det ju helt klart meningslöst att ‘tvinga’ in henne i den formen. Då gör den ju mer skada än nytta. Jag ser samtidigt inte heller att formen du har skulle vara skadlig, även om jag vill ha halsen mer fram.”

Såhär tänker ju jag också, att jag måste känna efter hur låg hon kan vara men ändå orka bära sig. Blir hon springig och faller på bogarna ger det ingenting – snarare skadar – och därför tror jag på att stärka hästen lika successivt mot den absolut mest stretchande formen som mot den absolut mest samlande formen. Jag har dock inga belägg för det, utan det är vad jag tänker.

”Det handlar om att vi ryttare måste våga släppa på kontrollen! Inte det lättaste har precis börjat få in de här tänket själv att våga ge hästen mer frihet genom längre tyglar men ändå med kontakt där de jobbar med ryggen :)”

”Ibland handlar det om att ryttaren är rädd för vad hästen ska hitta på om den får frihet, känns tryggt att hålla dem kort hela tiden. Det är ju möjligt att hon skulle söka sig fram och ned om hon får chansen. Prova att släppa ut mer och mer tygel.”

Jag är inte ett dugg rädd för att släppa på tygeln, däremot upplever jag att jag tappar avstämningen och därmed bärigheten då – just nu. För ett år sedan kunde jag knappt rida henne i låg form, idag kan jag rida arbetspiruetter i den runda, lägre formen, så det är ju en träningsfråga också. Jag tror dock att det är en successiv resa, och inte handlar om att bara släppa på kontrollen och tygeln. Hela min träning bygger ju på principen energi från skänkeln som fångas upp med avstämningar (halvhalter). IMG_6147

Jag tycker också att ni är på rätt väg och att formen kommer när hästen är klar för det! 🙂 Men det är i allmänhet för mycket fokus på framdelen än bakdelen, och detta gäller inte bara dig utan nästan alla! Mer tryck bakifrån och bättre genom ryggen gör att formen kommer mer naturligt, men detta är såklart svårt att nå i uppvärmningen redan! Och det är också en sak som kommer mer naturligt när hästen utvecklas 🙂
Men på rätt väg är ni, och ni utvecklas verkligen i snabb takt! Soraya är superfin *smiley med hjärtögon*

Jag håller med! Det kan störa mig så mycket när jag får olika videos länkade på ”den optimala formen” där hästar rids i repgrimmor eller på de här långa stångbetten, med en låg, lång hals framför lodplanet – men i slow motion, helt utan övertramp eller rörelse genom kroppen. Men bara lodplanet är på centimetern perfekt verkar det hyllas 😉 Jag brukar alltid få flytta Soraya för innerskänkeln på stora, mjuka böjda spår och trava friskt ur sidvärtsrörelsen och känna att det aldrig tar emot för att checka av att hon är framme och aktiv under uppvärmningen. IMG_4779

Jag avslutar med den här kommentaren som var intressant.

Det finns dock saklig publicerad vetenskap kring ämnet som visar att lång och låg placerar mer vikt på hästens bogar. Med andra ord förstår jag poängen i att för det mesta av tiden rida i samling när du sitter till häst. Det är ett vetenskapligt faktum. Det fråntar dock inte förståelsen för att använda en lång och låg form som tumregel för att kontrollera att samlingen var rätt.

Det finns många ryttare från olika “discipliner” inom dressyren som betonar vikten av att kunna samla och sedan gå ur samling utan spänning, det vill säga i en lång och låg form. Om detta inte är möjligt, är det inte samling utan snarare cirkuskonst och en spänd häst.

I övrigt tror jag att det är omöjligt att säga hur formen ska se ut. Det är lika individuellt som hästen själv och beror på hur hästen är byggd. Däremot finns det vetenskapliga belägg för hur det inte bör se ut.a8

Comments 10
  • Caroline

    Nu blev jag såklart nyfiken på vad du tyckte var intressant med min kommentar och vad du själv har för åsikt kring det. Jag hade i efterhand velat förtydliga mycket, speciellt om den skall publicerat som ett ”intressant” exempel haha Kul att du lyfter ämnet och intressant att se alla andras åsikter och tankar!

    Reply

  • Anonym

    Du har ju helt fått kommentar nr 2 om bakfoten, det påpekas mer om dressyr hästar idag bara har flashiga framben men springer med bakben bakom sig o sänkt rygg, på tok för mkt fokus på hästens flashiga framparti! En häst ska ha ett naturligt baktramp där det lyfter bra från marken, arbetar igenom där magmuskel används o genom ryggen o fram till halsen där lodplanet är korrekt. Ar o ng strävar inte efter flashiga framben, utan en korrekt bärande form!

    Reply

  • Zandra

    Gillade sista kommentaren du la in i inlägget, väldigt intressant och sakligt beskrivet! 🙂

    Reply

  • Johanna

    Den sista kommentaren var verkligen sund och bra. Jag har också läst en hel del om det negativa med en låg form men har tyvärr ingen möjlighet att plocka fram några källor nu. I vilket fall så anser jag att formen ska komma successivt och arbetas uppåt – inte börja högt och gå neråt. Då kan ju omöjligen samlingen ha ökat eftersom formen till viss del kommer av graden av samling.

    Sen kan jag också hålla med om att du har missuppfattat andra kommentaren. Om man nu tittar på dressyr i världsklass så är det väldigt slängiga framben och inte alls engagerade bakben. Bakbenen på en världsryttares häst är även i en ökad trav så oengagerade att även en AR/NH-riden häst i undertempo har fruktansvärt bra bakbensaktivitet Generellt givetvis, det finns ju ett par undantag.

    Reply

  • Jonna

    Den vinröda kavajen är ju bara så snygg. Har letat i evigheter efter en men det finns varken ny eller begagnad att få tag på.

    Reply

  • Johanna

    Läste ditt inlägg tidigare under dagen och har gått och funderat lite. Fastnade lite för meningen”Det kan störa mig så mycket när jag får olika videos länkade på ”den optimala formen” där hästar rids i repgrimmor eller på de här långa stångbetten, med en låg, lång hals framför lodplanet – men i slow motion, helt utan övertramp eller rörelse genom kroppen.” Nu brukar jag inte läsa alla kommentarer som ramlar in och vet ju inte vad du får via mail men just kommentarerna till inlägget som du nu analyserar så läste jag alla kommentarer och tittade på alla länkar. Och där kan jag inte så några repgrimmor och långa stångbett. Istället hör jag att man pratar om en teori om att genom kontakt med bettet och påskjut bakifrån lära hästen att stretcha ut sin kropp för att lösgöra för att just få den att röra sig genom kroppen, med övertramp, och därifrån bygga upp hästen för att så småningom bära sig själv även i samling (gäller länkar från Emmelie och Amanda). Så genom påskjut och sidovärtes vill man få hästen att stretcha nedåt, framåt för att successivt plocka upp den i formen. Detta måste hästen såklart lära sig och träna upp kroppen för och grundträningen utförs därför mycket från skritt (som är en förvånansvärt bra gångart att bygga upp kroppen med!) I början hamnar hästen på bogarna men målet är att stärka hästens topline så att den tillslut är stärkt i ”uppförsbacke” – precis som de flestas mål! Nu har jag använt denna metod för att starta upp min häst efter en längre vila så jag är givetvis inte helt objektiv men det är det sällan någon inom ridsporten är idag! Jag kan dock tycka att även om man inte köper teorin rakt av och till 100 % så kan det vara värt att faktiskt lyssna på vad som sägs. Och som Karolina skrev, att det finns vinning genom att även träna på att rida i den låga formen.

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Det hade inte med någon av de specifika kommentarerna att göra, utan jag menade överlag 🙂

      Reply

  • Maria

    Det är ju klart att vikten på framdelen med lång låg hals blir större än när halsen är hög och kort. Det är inget argument för att alltid rida dem höga och korta ala AR. Men om den är i LDR eller sträcker sig över ryggen ger samma belastning och hästen behöver ridas med låg utsträckt hals och välvd rygg. Det är det som är äkta stretching och upp/nervärmning. Därför ska fokus vara på att rida ut halsen mer än att runda halsen. Här fanns en ganska bra bild, hittade inte den jag tänkte på så denna får duga. 🙂
    http://www.horsemagazine.com/thm/2015/04/an-interview-with-ingrid-klimke/

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.