En vän i en häst

Just nu känns det som att jag får läsa varje sida i kurslitteraturen sju gånger för att ens förstå vad det handlar om. Jag undrar om det finns en viktig mening med att känna hur omöjligt det blir att hålla fokus på en tenta eller egentligen allt annat i livet när man inte mår bra eller någon i ens närhet inte mår bra. Att se det irrationella irrandet runt prestationer med perspektiv, liksom.

Dagarna får stappla sig fram och lösa sig så gott det går trots att tankarna ligger någon helt annanstans nu. Likaså uppdateringen här. Jag påminns också om vikten av att ha en helt annan plats – som ändå är ens egen plats – stallet. I eftermiddag när jag förhoppningsvis har fått ner några vettiga rader på min inlämning så ska jag åka raka vägen till Raya. Inget kandar, inga serier – bara umgås och rida ut i skogen. Jag är så glad för att jag alltid har värdesatt min relation till henne och tagit mig tid för oss och inte bara dressyr. Det gör att jag har en vän på fyra ben, med mjuk päls och med mer klokhet i ögonen än vad som ryms i en människokropp.

Hörs senare <3IMG_2040

blogstats trackingpixel
Comments 5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menu Title