Mer Raya mindre jämförande

Dags att snacka sporten. Jämför ni era hästar mot andras? Jag har med klivet in i dressyren gjort det mer än någonsin tidigare. Hört mig för, jämfört själv, frågat duktiga ryttare – och många gånger blivit rätt uppgiven. 4-åriga hästar som rör sig sjutton gånger bättre än min 7-åriga, ryttare som pratar om vad det krävs för att samla poäng i St George och läromästare som köps in för summor jag knappt vågar skriva och tar ryttare till deras drömmar snabbare än vad jag hinner kratsa hovarna.

Att älska sin häst gränslöst. Och att vilja ta sig framåt någorlunda i en extremt komplex sport med många olika faktorer bakom framgång. Känslomässig bergodalbana. IMG_8628

Jag har orienterat mig fram i strategier för såväl träning som känslor. Jag har bestämt mig för att tänka om på en punkt; jag kan bli manisk på mina svagheter. I ALLT. Vilket i de flesta fall är rätt bra och effektiviserar min väg framåt. Men att applicera det tänket på en häst blir svårt. Jag kan se andra (otroligt) fina, rörliga hästar och tänka att vad jag än gör kommer jag och Raya aldrig se ut sådär.

MEN. Jag ser också otroligt fina hästar som är tittiga, protesterar, inte har tillräckligt med energi, ballar ur på tävling, inte koncentrerar sig tillräckligt.

Min häst gör ALLT för att vara mig till lags. Ska jag ta av mig jackan kan hon inte stå stilla, när jag sadlar kan hon inte stå stilla, när jag ska spänna sadelgjorden uppifrån sadeln kan hon inte stå stilla. När jag vänder upp i en uppridning i galopp och gör halt vid X skulle hon inte ens vifta bort en fluga med svansen och hon skulle kunna stå stilla i minuter i väntan på min signal att trava iväg ur halten. 

DET har hon. Det är Sorayas största styrka. Det går att kommunicera med henne och hon suger åt sig vår träning. Hon håller mig i handen när vi går in på banan och är alltid modigare än mig. När hon väl har hittat tekniken i piruetterna så gör hon dem själv. Jag behöver aldrig be henne om att ta i – det gör hon självmant.

Varför fokuserar jag inte på att utveckla den delen av henne ännu mer istället för att bli förtvivlad över allt vi inte är? Från och med punkten på det här inlägget så ska jag göra det, fokusera 110% på mer Raya mindre jämförande. IMG_8742

blogstats trackingpixel
Comments 15
  • Cornelia

    Det tror jag är helt rätt tänk Linn! Annars går man under i den här sporten för det finns ALLTID finare hästar känns det som? Jag har kommenterat här tidigare i vår (som om du skulle minnas alla som kommenterar men ändå liksom ;)) och jag förlorade min häst i slutet av april. En äldre läromästare som jag precis börjat nosa på att kvala till MsvA med. En häst med hjärta av guld men inga superkvalitéer. Jag stirrade mig ofta blind på andras hästar, tänkte att ”tänk om hon rörde sig si, eller var mer så”. Jag älskade henne men kunde ofta misströsta. Nu? Nu saknar jag henne så oändligt och hade gjort vad. Som. Helst. för att ha henne här, oavsett kvalitéer på hennes gångarter, vi var bäst ihop och det är det man ska fokusera på. Är så jävla avundsjuk på dig och Soraya rent ut sagt, för ni är precis där vi var och jag vill bara var där själv! Men glädjer mig åt att följa andras resor i väntan på min nästa, och är så glad när jag läser så här kloka tankar. Ni är bäst ihop och du har en stjärna till tävlingskompis MEN hon är också din bästis i vardagen. Något jag tror är viktigt för oss som inte är proffs som satsar och har helt andra möjligheter och pengar än vad vi har. Jag tror på er ❤️

    Reply

  • Annie

    Såklart måste man veta om sina svagheter men inte låta det sudda ut sina styrkor.
    Väldigt välskrivet, ärligt och bra inlägg. ❤ älskar att du vågar vara så ärlig på bloggen, såklart alla har jämfört sig med andra ekipage men få vågar erkänna detta. Du har så mycket självsäkerhet. Beundrar dig för det. ☺❤

    Reply

  • Caroline

    Det är ju precis som du skriver, hästar med flashiga gångarter men som knappt kommer runt banan pga tittighet eller liknande. Vad hjälper då de fina gångarterna om inte huvudet finns med? Inte ett skit! Hästar som din soraya är guld värda, ambitiösa hästar som bara vill och vill men som kanske inte har de alldra bästa gångarterna. Jag tror fortfarande att huvudet är viktigare än fina gångarter i slutändan. Man kan plocka fina poäng utan de allra finaste frambenen en bästa kompis o vått och torrt väger alltid tyngst enligt mig

    Reply

  • Evelina Sjöstrand

    Det tycker jag låter väldigt klokt, Linn! Du och Raya är fantastiska och ni kommer att utvecklas enormt mycket mer än ni redan har gjort tillsammans. Fokus är på dig och henne, era fördelar och vad som gör er till ett grymt ekipage! Jag tror på er! Kram

    Reply

  • Lotta

    Klokt tänkt. Dessutom ska du inte underskatta den kunskap och känsla som din resa med er utveckling ger dig. Har under åren sett otaliga människor som köper dyra läromästare, kliver upp i klasserna i raketfart och plockar rosett efter rosett. Men när det sen är dags för en ny stjärna och de köper en häst som inte är förprogrammerad så tar de sig knappt igenom en LB med godkänt resultat. För trots alla rosetter så har de faktiskt inte lärt sig att utbilda, utveckla och känna. Din väg är lite längre, den kan kännas frustrerande, men jag tror i längden att den kommer att ge mer.
    Vad det gäller gångarter kan du ju alltid kolla på Valegro, en häst som helt klart rör sig väldigt fint. Men det finns väldigt många hästar med mer bensprattel än honom, å för han gick det ju ganska bra 😉

    Reply

  • Camilla

    Kort sagt, ja klart man jämför sig.

    Sen med åldern (:p) har jag kommit fram till att ”de där” är inte jag. Klart att jag kan drömma om en sån där extremt talangfull häst, de där supergångarterna, hästar som svävar fram rent naturligt – men sen när jag landat igen så är det ju så att jag själv är inte lika skicklig som de där ryttarna och därför är inte en sån häst nåt för mig ändå. Svagheter har både jag själv och min häst, det kommer ingen ifrån – men nånstans får man hitta sätt att jobba MED sina svagheter tillsammans. Som du skriver; Raya kan inte stå stilla, det kan vara svårt i de mest vardagliga situationer som egentligen borde vara enkla; Men när det gäller, då ställer hon upp till 100% och det hjärtat hos en häst är så otroligt mycket värt.
    Min förra häst var en lite smårund unghäst, tre bra gångarter – normala gångarter, men bra. Hon ville inte ridas ut, jag kunde inte ens göra en sån enkel sak som att skritta uppsuttet 100m bort till ridhuset utan att hon gick på bakbenen osv. Men på bana, när det var tryggt jobb som gällde (svårigheterna handlade mycket om att hon inte hade lärt sig uppskatta uteridning än) då sa hon aldrig nej. En sån arbetsvillig häst som verkligen tyckte det var ROLIGT att jobba. Du vet säkert känslan, när man nästan är avundsjuk på sig själv för att man har en så rolig häst och man vill att alla andra skulle få uppleva hur det känns :p
    Alltså vad jag vill komma till, ja – jag har jämfört mig med ”de andra”, de med obegränsade resurser –både ekonomiska och andra resurser runt omkring. Men jag har slutat med det och börjat landa och känna mig trygg i mitt eget och vad som passar mig. Hellre en normal häst som jag matchar bra och VI kan bli vårt bästa vi ihop än att ha en sån där superhäst som jag ändå aldrig kommer göra rättvisa.

    Måste bara säga också att ditt inlägg gör mig glad, det känns som att du inte är riktigt lika fylld av prestationshets längre och ”jagar” nästa sak utan just detta inlägget visar på en större trygghet och ”nöjdhet” med er som ekipage och att uppskatta er egen process – istället för att bocka av en sak och kasta dig vidare. Missförstå mig inte, drivet och suget efter utveckling är en stor styrka hos dig men det där maniska fokuset på svagheterna som du själv skriver om har tagit bort lite av glädjen kring er.

    Reply

  • Maria

    Kloka tankar en torsdagsmorgon! Jag är en gammal hästtjej som håller på med en annan sport nu (hundar), men jag har alltid jämfört mej själv med andra och alltid satt för höga mål = alltid lite besviken. Man mår inte bra när man är besviken och man sänder inga positiva energier till sitt djur heller…
    Jag sätter delmål som är möjliga att uppnå, njuter av det jag klarar av och bestämmer mej för att ha roligt på vägen. Både jag och mina djur är gladare och vi presterar mer TILLSAMMANS :-)
    Lycka till vidare Linn, din blogg är en av de bästa och det är så kul att följa din och Sorayas resa !

    Reply

  • Clara, Bossbloggen

    Otroligt kloka insikter! Jag brottas med liknande tankar om jobbet med jämna mellanrum. Är en hårfin skillnad mellan inspiration och prestationsångest ibland! Är verkligen på väg mot mitt absoluta drömjobb nu och behöver fortsätta njuta mer av resan och inte bara fokusera på målet och resultatet

    Reply

  • Jessica

    Jag är väldigt duktig på att jämföra mig själv och min häst med andra. Fick avliva min förra häst för snart 2 år sedan pga spatt. Vi hade precis börjat klättra lite i dressyr klasserna och allt alit började ge resultat. När han helt plötsligt försvann från mig så tappade jag allt. Köpte därefter en unghäst på 3 år. Ett frieser sto med överväxta hovar och revben som syntes och ett humör som heter duga. Hon blev inriden som 2.5 åring då åldern i passet ej stämde med verkligeheten. Vi har fått börja om från början. Hon blir 5 nu i höst men är endast riden i 1 år och ibland får jag lite panik över att vi inte har kommit längre. Glömmer bort vart vi faktiskt började och slår mig själv på fingrarna för att vi inte kommit längre fast jag innerst inne vet att vi kommit jättelångt. Jättebra och ärligt inlägg som jag tror många kan relatera till.

    Reply

  • Alexandra Wirgart

    I slutändan handlar det ju inte om poäng, det handlar om kärleken och samarbetet till sin häst. Man kan verkligen ge ALLT för kärlek, och jag tror detsamma gäller hästar. Och någonstans, vem vill inte ha en sådan relation?! Dressyr kan vara så mycket. Men den där kärleken och samspelet tar känslan till något mer liksom.

    När jag imp min framtida dressyrhäst var jag medveten om att jag inte valde den hästen med BÄST gångarter jag tittade på. För hennes trav lämnar att önska, det gör den verkligen. Men hjärtat fick välja. Och hon bara gör allt jag ber om, hon kan tusan ta ner månen åt mig. Då gör det inget att traven lämnar att önska.

    Ska man inte leva på tävlandet spelar det ju faktiskt ingen roll, egentligen.

    Reply

  • Amanda

    Varför uppdaterar du aldrig instagram längre? :)

    Reply

  • Lina

    Bra skrivet! Jag hoppas att du tar till dig av det, och inte bara skriver det. Jag tycker faktiskt att det är rätt tråkigt att läsa när du gång på gång ”klankar ner” på Soraya. Som häromdagen ”Det var så kul att visa upp Rayas fina piruetter och (inte lika fantastiska men ändå) serier” att hon gör serier överhuvudtaget är väl fantastiskt bra? Du har en superfin häst, tror du ska påminna dig själv om att se det från ett annat perspektiv än inifrån ”träningsbubblan” ibland om du förstår hur jag tänker. :)

    Reply

  • JenniferDressage.se

    Klokt tänkt Linn! Tror det både gör dig gott rent mentalt och säkerligen även tar er längre om du inte jämför Raya med andras svindyra, flashiga hästar. Din Raya är verkligen en fin häst hon också och hennes inställning därtill är guld värt, tvekar inte en sekund på att ni kommer ta er hela vägen till GP. ❤️

    Själv sitter jag på en 22 år gammal ponny med ett jäkla humör så har släppt det där med att jämföra med andra för länge sen, haha. Vet att hon har fina kvaliteter och vi kan bara göra vårt bästa och ta oss så långt vi kan även om vi nog aldrig kommer hinna rida några högre klasser eftersom hon börjar bli till åren (dock väldigt pigg & fräsch än, tack och lov)

    Reply

  • Elin

    Tror det är helt rätt tänk! Det känns som att man aldrig blir ”nöjd” i denna sporten om man alltid jämför sig med andra. Jag har varit supernöjd med mina egna prestationer och prestationer som ekipage, men om jag jämför att jag ridit 100 m pass på 8,66 jämfört med min klasskompis som ridit en hel sekund snabbare så förlorar man liksom en del av nöjdheten. Det kommer alltid vara flottare hästar, snabbare hästar, bättre ryttare osv men det handlar ju inte om det, det handlar ju om ens egen resa.

    Reply

Lämna ett svar till Ellen - tävlingsryttare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menu Title