Försprång till vad?

Jag har precis kommit hem ifrån eftermiddagens seminarium och ska plugga i några timmar innan Felix kommer hem och vi ska ha myskväll. Vår relation är verkligen en ständig påminnelse av att livet händer nu för mig. Vi båda prioriterar tid med varandra väldigt högt och våra vardagskvällar är utan tvekan på min lista över bästa saker i livet. Jag försöker verkligen ta hand om åren som är just nu: vi är helt fria, har bara oss själva, våra individuella mål och vår gemensamma kärlek. Vi är duktiga på att lyssna, se och prata – och dricka rödvin på onsdagar, hehe. Jag älskar det! IMG_2624

På tala om det så fastnade jag i Isabella Löwengrips kommentarsfält på tåget på väg ifrån stallet förut. Jag läser aldrig hennes kommentarer, men eftersom jag blev lite förundrad – eller lite illa till mods kanske är rättare sagt – utav en mening så ville jag se om det bara var jag som reagerade så eller inte. Det var många fler.

”Två timmar vid skärmen varje kväll gör ovärderligt stor skillnad än om jag hade lagt det på en tv-serie. Lägg på 10 år på det så har man ett rejält försprång mot dom som inte håller igång tempot.”

Har ni lyssnat på Make a Living’s podcast? Det är en podd ”om att göra karriär med hjärtat” som jag gästade och var väldigt ärlig och öppen i. Vi berörde det svåra i drivkraft och att identifiera den och jag berättade om hur mycket jag jobbar med det. Jag har varit expert på att jaga för jagandets skull men har verkligen, verkligen förändrats där de senaste 2 åren. Det var en wow-upplevelse för mig att stanna upp och fråga mig själv för vem jag gör det. 

Det var det första jag tänkte på när jag läste meningen; vilka är dom? Missförstå mig inte nu – jag beundrar Isabella oändligt och jag är en odriftig soffpotatis i jämförelse, haha. Men jag har bara funderat så mycket det sista på vad som fyller ett liv med liv. För min del är det verkligen inte tv-serier heller, och jag älskar effektivitet, resultatorientering och utmaning. Men jag måste erkänna att mitt liv fylls med mer liv när jag fyller det med nyanser även om det ibland sker på bekostnad av effektivitet.

Vad säger ni om den där meningen? IMG_6257Rayson är väl definitionen på att fylla ett liv med liv på bekostnad av effektivitet (och ett fett sparkonto) hehe! <3

blogstats trackingpixel
Comments 17
  • Anna

    Tycker det var så bra att du tog upp detta. Läste det igår och reagerade precis likadant som dig och många andra som kommenterade. Jag håller också på att göra karriär men utan min sambo,vänner och familj hade det inte varit nnågot värt. Därför beöver dom och en själv prioriteras också! Härligt att du verkar ha hittat en balans och vad du vill prioritera! Kram <3

    Reply

  • Felicia

    Tips Tips. ”We can’t do it” på SVTplay om de allvarliga följderna av att inte låta hjärnan vila, var rädda om er!

    Reply

  • Linda

    Hon har blivit extrem, när hon var tillsammans med odd var hon mänsklig och hade fötterna på jorden. Idag är hon iväg konstant, hinner knappt med sina barn alls och lever bara för sin karriär och allt ska vara flådigt och även enligt henne själv. Helt sjukt hur en person kan gå från en underbar mänsklig individ till en robot..

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Fast nu vill jag säga ptrooo… HUR kan du, som utomstående bloggläsare, bedöma henne så? Kan du inte tänka ett steg längre – man kanske, i en turbulent tid i sitt liv efter en skilsmässa, blir mindre benägen att vara personlig och mänsklig på en av nordens största bloggar?

      Reply

  • Anna

    Underbar bild på er!

    Reply

  • Jennie

    Väldigt klokt inlägg, tror faktiskt Isabella skulle kunna lära ett och annat av dig med :)

    Reply

  • Louise

    Tänkte precis samma; vilka är dom? Vem tävlar vi mot och vad är priset i slutet av loppet? Det hon gör är otroligt imponerande men jag blir lite orolig när jag läser en sån mening. Jag hoppas (och tror) att hon ser en annan mening med det hon gör än att hon vinner mot andra för där är risken stor att man ”tävlar slut” på sig själv. Man blir så uppfylld av målet att man missar resan..nu pratar jag bara generellt och inte om henne för det är trots allt lätt att läsa in mycket i en mening..men det är intressant och jag har omvärderat mitt liv och varför jag gör saker. Nu har jag väldigt lite prestige i mitt liv och det är så skönt! Jag är glad att det hände mig när jag var 20+ och inte 50+ hehe.

    Reply

  • Malin

    Hm… ja mot vad? Jag kommer aldrig se någon som en konkurrent, yrkesmässigt, utan istället sporras av mina kollegors framgång och lära mig för min egen skull. Visst kan jag studera istället för allt annat man gör på dagarna. Men då fastnar jag i samma tankesätt som man är bekväm i och kan inte utmana mig själv i slutändan ändå. Nä. Lösningen på att bli framgångsrik har nog aldrig legati jämförelse utan i kartläggning och analys. Om Isabella vill komma framåt så borde hon tryckt på det – inte att komma före alla andra.

    Reply

  • Alexandra

    Du är så klok! Älskar att du reflekterar och delar med dig av dina tankar. Tack :)

    Reply

  • Antonia

    Måste bara flika in. De enda bloggarna jag läser är din, Isabellas och Ninas och jag tycker ni alla är driftiga och verkar duktiga på det ni gör. Du och Bella är ju lite lika på något sätt, och hon kommer verkligen framåt snabbt med bolagen osv men tänk vad otroligt mycket mer hjälp runt omkring hon har. Tex anställda i bolag, hjälp med bilder varje dag, mat, kommentars godkännande och allt annat som hör till blogg och bolagsliv. Hon har säkerligen fullt upp själv med men jag skulle absolut INTE påstå att du på något sätt skulle vara en ”odriftig soffpotatis” i jämförelse!! Du håller igång 50% arbete, 100% (minst?) skola, tävlingssatsar med soraya OCH verkar ha bra relation med dina nära och kära. I min synvinkel och i verkligheten är det Mycket driftigare än att ha ett starkt varumärke som man lyckas driva företag (men inte mer än så??) på!! Vet inte hur jag ska förklara det i text riktigt men Bella har ju lite i ett luftslott med all hennes arbete och jag tror, om man skulle ”jämföra” er så är det snarare hon som framstår som en odriftig soffpotatis. Även om jag också är otroligt inspirerad och imponerad av hennes jobb och liv, såklart!

    Reply

    • M.

      Måste det jämföras vem som är ”duktigast”? Vad den ena gör har ju inget med vad den andra gör att göra?! Att jämföra storleken på Isabellas företag och Linns är kanske inte helt rimligt. Kan man inte bara tycka att båda är bra på det dom gör och respektera att de inte lever på samma sätt – helt självvalt?!

      Reply

  • Linda

    Bella skriver själv idag att anledningen till att hon fyller livet med jobb just nu är att hon saknar barnen och fyller tomrummet med jobb. Inte hållbart i längden men fullt förståeligt. I andra fall har hon pratat om sina olika tårtbitar med jobb, familj, vänner etc som behöver balanseras. Låt oss hoppas att hon hittar en bra ny balans.

    Du själv är ju inte heller tv-serietypen, jag tänker att du och Bella har fler likheter än olikheter som driftiga unga influencers och entreprenörer, eller hur tänker du om det?

    Reply

  • Moah

    Ett väldigt intressant inlägg! Nu läser jag inte Bellas blogg alls, men hon är ju känd som en entreprenör, så jag kan förstå vad de tankarna kommer ifrån. Med det sagt, så förstår jag också om det finns människor som tar illa upp. Jag gör inte det personligen, men blir ändå fundersam, för jag undrar lite hur hon ser på andra människor? Alla vill inte vara driftiga på samma sätt som hon är, eller jobba med samma saker. För den delen så kan det vara någons intresse eller rent av någons jobb just att titta på TV-serier, så jag tycker det är tråkigt om de kallas för lata bara för att de inte vill få ut samma saker av livet som hon vill. Jag gillar det du skrev om att livet känns bättre när det fylls av nyanser (även om det blir på bekostnad av effektivitet), för enligt mig är det jätteviktigt att försöka njuta av det man försöker åstadkomma! Det är lätt att bara jaga vidare till nästa mål :)

    Reply

  • Jessika

    Jag började arbeta som lärare nu när denna höstterminen startade och jag har verkligen fått sudda ut allt vad fritid heter dessa två första månader. Jag arbetar lätt 60 timmar i veckan och då räknar jag inte ens med de ständiga tankarna på elever, konflikter o.s.v. som inte går att stänga av överhuvudtaget. Känner jag mig lycklig, att jag lever livet, för att jag är ambitiös och jobbar jämt? Eh, nä. Verkligen inte. Nu menar jag inte att läraryrket behöver vara så egentligen utan detta ser jag som något tillfälligt, jag är ny, överambitiös och vill visa framfötterna. Jag fattar att det inte är hållbart i längden. Men de här två månaderna har räckt för att jag ska inse just det – att det inte är hållbart i längden. Alla är vi olika men jag vill i alla fall jobba för att kunna leva och inte leva för att kunna jobba. Trots att jag älskar mitt jobb! Och om man lägger leva-tiden på att kolla serier eller på något annat, eller både och, är väl helt oviktigt så länge det är något som man själv föredrar och som ger en återhämtning. Själv har jag faktiskt fått tvinga mig nu de senaste veckorna till att kolla något avsnitt av en serie när jag kommer hem, för det verkar vara enda sättet för mig att pausa hjärnan lite och inte ta med mig allt för mycket jobbtankar till stallet sedan. Det fungerar alltså som ett verktyg för att min hjärna ska få återhämtning och kunna njuta av hästarna efteråt, som är det essentiella i mitt liv.

    Reply

Lämna ett svar till Louise Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menu Title