Tisdag

Godmorgon!
Tror ni att jag har googlat på hundraser under frukosten idag eller? Tack för alla tips <3
Jag är så kluven när det kommer till det här med att adoptera och rädda eller köpa en valp som man får vara med och forma från början.. Ni som stått och valt emellan, berätta gärna hur ni tänkt <3

Idag är det tisdag! Jag ska strax bege mig mot jobbet. Jag har fått flera önskemål om att skriva lite mer om mina arbetsdagar, många är nyfikna på media- och marknadsföring, vilket jag förstår! Det är en perfekt blandning mellan kreativt, strategiskt och business. Under förmiddagen kommer jag jobba med ”mina kampanjer”, följa upp målgruppsriktning och så vidare. Sedan har vi ett lunchmöte angående varumärkesidentitet där vi sitter flera stycken och brainstorma’r och i eftermiddag ska jag på ett möte hos en kommunikationsbyrå tillsammans med min kollega Per.

När arbetsdagen är klar runt 17 så möter jag upp Hannah för en eftermiddagskaffe i stan innan jag åker hem. Raya vilar idag så då är det perfekt att hinna träffa vänner efter jobbet, annars är det förstås svårt att få ihop. Ha en bra dag!img_4921.jpg

blogstats trackingpixel
Comments 38
  • Birgitta

    Tycker du att du under din utbildning i detta skede har nytta av att du redan arbetar med det du utbildar dig till om du jämför med dina klasskamrater?

    Och vice versa: känns det på jobbet som att du verkligen utnyttjar det du precis studerat?

    Kan ju tyckas självklart men för mig var det inte så tydligt med den utbildning jag genomgick (socionom).

    Reply

  • Sandra

    Adoptera och radda helt klart, det ar min asikt! Jag stog vid samma val som du – och ville valdigt garna kopa en valp som jag kan forma fran borjan och bygga en relation med fran nar dom ar liten. Men sedan kom bilden upp i mitt huvud – alla dessa fina vovvar som sitter pa hundhem (eller vad man kallar det i Sverige) och bara vantar pa att nagon ska 1. valja att adoptera och 2. valja just dom. Valpar fran uppfodare kommer alltid fa ett hem – men det ar mycket tuffare for dessa hundar. Genom att adoptera / radda en hund ger du dom en ny chans i livet, och att fa kanna hur det ar att vara alskad och del av en familj. Sa min rost gar pa adoptera! Kram

    Reply

  • Camilla

    Det finns också mycket valpar (unghundar) att adoptera. Många dräktiga tikar som hittas/infångas och sedan kontrollerat får sina valpar varefter både tiken och valparna är upp till adoption (naturligtvis när valparna är avvänjda). Föder själv upp strävhårstaxar och har ett par hemma. Adopterade en hittevalp (ca 4 mån gammal) från Spanien i januari detta år – det är en underbar typ <3

    Reply

  • Ebba

    Jag håller på att vela lite fram och tillbaka just nu men med stor sannolikhet kommer jag adoptera. Jag tänker att det finns valpar som är ett par månader även på adoptionsställen och då kan man forma den lite som man vill ändå. Jag mer nog adoptera från Sos animals dock och jag vet att många ifrågasätter varför man ska rädda en hund i ett annat land när det finns hundar här i Sverige som behöver hjälp och att man kanske tar in sjukdomar. Har man däremot adopterat från ett bra ställe och går på kontroller anser jag att det inte är någon fara och att det är mitt val om jag väljer att rädda från Sverige eller något annat land, avsikten är god hur som helst.

    Reply

  • Anonym

    Stod också mellan valet valp vs adoptera. Slutade med att jag adopterade en ”valp” på 8 månader. Då hade hon inte varit med om någonting hemskt utan var bara glad och valpig. Det kanske är mer jobb att adoptera en 4-5år gammal hund om den fått en dålig start med människor men en 8månaders hund kan du forma hur du vill eftersom den fortfarande är valpig och nyfiken istället för rädd. Sen hade jag heller aldrig orkat ha en 8v valp, är ju som att ha en nyfödd bebis som måste ha passning 24h om dygnet.

    Reply

  • Hanna

    Om du väljer att adoptera så tänk en extra gång innan du adopterar en hund från utlandet. Trots alla kontroller som görs så har vi fått in nya bakterier/ maskar/ parasiter på grund av bl.a. gatuhundar som får nya hem i Sverige. Enligt min mening så är det bättre att åka och hjälps hundarna på plats via t.ex. volontärarbete, alternativt adoptera en hemlös svensk hund.
    Källa, jordbruksverket https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/resorochtransporter/hundarkatterochillrar/hundarkatterochillrarinforsel/undvikadoptionavgatuhundar.4.6223f767134a3048c1e80001886.html

    Reply

    • Johanns

      Håller helt med föregående kommentar! :) Väldigt bra och klokt skrivet.
      Tänk också på vad syftet med ditt hundägande kommer att vara. Vill du tex ställa ut hunden (då behöver du ju en ”renrasig” hund). Tänk också på att om du köper en svensk hund från uppfödaren så har du en helt annan möjlighet till bakgrundskoll på tex fysisk och mental hälsa på föräldradjuren. Seriösa uppfödare har även en 3årig doldafel-försäkring som är en bra trygghet när man köper valp, googla gärna detta.
      Lycka till! :)

      Reply

  • matilda

    Där jag köpte min häst och första kanin så visste jag knappt att man kunde adoptera ett djur utan hem, men nu är tre av fem djur hos mig adopterade (räddade från avlivning). Nu när jag vet hur jäkla många djur det finns som verkligen behöver ett hem, och en andra chans, så känns adoption som det enda rätta. Mina adopterade djur passar in i min familj precis lika bra som de köpta :) Den dagen det är dags för hund så kommer det vara en från ett hundstall utan tvekan.

    Reply

  • Gg

    Du kan ju rädda en valp också. Finns massa valpar på hundhem

    Reply

  • Nathalie

    Efter att ha varit och sett ett shelter i Polen, inser jag att ala hundar jag kommer ha i framtiden är adoptivhundar.
    Min första hund adopterade vi 12 år sen, en livrädd stackare som skulle dränkas med sina syskon då bordercollie tiken rymt och parat sig med en gatuhund.
    Hon lever än idag, och skulle inte kunna tänka mig en mer tacksam hund. I somras spontanbestämde jag och min sambo att åka och hämta en unghund på ca 10 månader, som tidigare varit hemlös och sedan fångad vid 2 månaders åldern. Vi letade efter en ung, större hund att träna och eventuellt tävla med. Trots att han är ca 1 år, så beter han sig som en valp då han suttit i bur i princip hela livet. Han är så tacksam, och den enorma kärleken man får är obeskrivlig. Men även glädjen när man vet att man förändrar ett djurs liv för alltid genom att ta det från sheltret, där oro, stress och rädsla är deras vardag, det är något man lever på länge..
    Så kolla gärna hundar från andra länder, som inte har samma syn på hundar som i Sverige… I Polen finns det minst 5st shelter i varenda lilla stad och by, med upp till 500 hundar och katter i vardera.
    Hoppas du bestämmer dig för vad som är bäst för dig, kram

    Reply

  • Emelie

    Min erfarenhet är att välja en ras/hund (oavsett köpa/adoptera) som passat ens livsstil. Vad ska du ha hunden till? Kurser? Träna? Tävla? Sällskap? Detta är frågor som avgör när jag skaffar hund. Om jag vill ha en hund att träna/tävla med skaffar jag den typen mkt energi, mkt arbetsvilja osv, vill jag ha en kompis som sällskap som inte kräver så mkt mer än en daglig promenad och att få hänga med husse och matte, ja då är det kanske en annan hund än om man vill tävla/träna mkt.
    Men att skaffa hund tycker jag absolut du ska göra, det är det bästa som finns! En valp/unghund kräver dock mkt mkt tid så att man är säker på att man kan avsätta den tid det tar:)

    Lycka till!

    Reply

  • Johanna

    Adoptera! Om det är en valp du vill ha finns det massor med valpar som är hittade eller födda i olika shelters. Annars så är de många av de ”äldre”/”inte unghundar” fortfarande valpiga & hundar från olika hundstall/shelters blir ofta mer trogna och hängivna till sin familj än ”vanliga” hundar. Men sen ska ni såklart göra vad som är bäst för er! :)

    Reply

  • Anonym

    Om man väljer att adoptera ska man vara medveten vad man ger sig in, min familj valde att rädda en unghund som haft en väldigt tuff uppväxt. Första tiden hos oss gick jätte bra, vi tränade på hundklubb och tog hjälp av hundpsykolog varje vecka. Tyvärr hade hon vart med om för mycket saker under sin valptid som gjorde henne väldigt aggressiv mot utomstående och även andra hundar. Vi fick göra de hemska valet att låta henne somna in, både för våran och andras säkerhet. Väldigt jobbigt men ändå glad att vi vågade chansa och ge henne en bra sista tid i livet. Hennes historia från uppväxten framgick aldrig vid själva köpet utan smög sig fram med tiden.

    Reply

  • Denise

    Har själv adopterat en hund via en förening som heter FriendsForever. Hundarna kommer från Irland. Är chipade, vaccinerade, har pass och veterinär besiktigade. Alla hinder kostar 6000:- oavsett ras eller ålder. Finns allt från valpar till äldre hundar. En fantastisk förening med underbara hundar! (Irland har samma sjukdomar på sina hundar som här i Sverige = det kommer inte in någon ny ”skit” i Sverige när det gäller hudsjukdomar. )

    Besök gärna FriendsForever.ä.se eller på facebok!

    Reply

  • Josefine

    Jag stod i precis samma val och kval för ganska exakt ett år sedan då jag bestämt mig för att skaffa en andra hund. Jag var i kontakt med en organisation som omplacerar hundar och hade väl mer eller mindre bestämt mig att ta en valp därifrån. Vid samtal med organisationen förstod jag dock att i princip ingen valp får lov att vara med sin mamma de 8 första veckorna som det är lag på i Sverige och detta behöver kanske inte men kan påverka hunden väldigt mycket. Det var mycket detta som låg till grund till mitt beslut att istället skaffa en valp från en kennel där jag fått träffa båda föräldradjuren samt se hemmiljön och få en känsla för uppfödarens inställning och värderingar när det gäller såväl avel som valparnas första tid. Det finns många oseriösa kennlar även i Sverige så det krävs lite arbete att hitta någon man känner för och som avlar på sunda individer och inte bara exempelvis på utseende. Men jag är glad att jag tog det beslut som jag gjorde och jag har idag en 10 månader gammal unghund här hemma. Ytterligare en aspekt i mitt val är det faktum att jag vill träna och tävla med hunden och även om det inte är någon garanti på något sätt kan man ana lite mer vad man kommer ”få” om man vet vad föräldrarna har för mentalitet och inställning till träning. Lycka till med hundletandet och det kommer säkert bli bra hur du än väljer! :)

    Reply

  • Sanna

    Jag måste säga adoptera! Jag funderade också först hur jag skulle göra men jag kollade runt mycket och kontaktade till sist en organisation, förklarade vad jag sökte för hund och dom hjälpte mig att hitta en som vi trodde skulle passa och honom adopterade jag! Det finns många hundar som har mycket i bagaget och som kan behöva mer stöd och erfarenhet men det finns också massvis med yngre hundar som inte varit med om så mycket utan bara blivit lämnade för att familjerna tröttnat.
    Min hund blev inlämnad för avlivning vid 3 månaders ålder endast pga att familjen hade tröttnat på honom och jag har inte ångrat mig en dag. Men ett tips är att vända sig till en seriös organisation för dom kan hjälpa att hitta en hund som har de egenskaper som man letar efter och som dom tror man skulle kunna passa bra ihop med. Sen beror det ju lite på vad man ska ha hunden till kanske, tävling och utställning etc förstår jag att man vill veta lite mer om hunden. Men som sällskap och till enklare träning så har det ju inte lika stor betydelse. De finns som sagt massvis med hundar i olika åldrar som behöver hjälp, och att ha räddat en övergiven hund och gett honom ett hem tillsammans med kärleken till honom värmer mitt hjärta varje dag

    Reply

  • Clara

    Vi i vår familj har haft både en adopterad hund och en som är köpt som valp av uppfödare.
    Vi adopterade en boxer på 1,5 år från ett par som varken varit snälla mot honom eller tagit hand om honom. Jag skulle ljuga och säga att det varit en dans på rosor med honom men jag har aldrig träffat en hund som älskar så mycket och sö innerligt som honom. Och det tror jag de flesta omplaceringshundarna är lika om. De vet hur de kan ha det så när de får det bra så älskar de en så villkorslöst så det går inte att beskriva. Han är idag VÄRLDENS bästa familjehund!
    Men vår andra hund var lika bra familjehund han och det är svårt att ställa dom mot varandra på det sättet. Men efter att ha sätt hur vår nuvarande hund utvecklats och blivit en så fantastisk hund så förstår jag inte hur man skulle kunna köpa en valp från uppfödare istället för att köpa en omplaceringshund. När dessa hundar i de allra flesta fall blir exakt lika fantastiska som de som man köper från uppfödare, vår hund hade lika gärna kunnat avlivats och vi hade gått miste om en så fin hund då. Jag kommer bara adoptera i fortsättningen. Man kan forma en äldre hund också, lika mycket som en valp! Dom blir lika fantastiska oavsett

    Reply

  • Sara

    Som många har sagt innan, det finns ju massor med valpar som letar hem på olika hundstall och liknande. Visst finns det risk men det gör det ju med alla djur man tar sig an, och kids när det kommer dit haha!

    Reply

  • Manda Stillnert

    Någon gång ska jag ha en petit barocon igen, Clown hund delux men ändå perfekta promenad kompisar. De kostar dock närmare 16 tusen för en valp så de får vänta tills jag studerat klart 😉

    Reply

  • Josefin

    Hej.Vilka hundraser tittar du på, skulle vara roligt att veta:) Själv tittar man också efter hund nu när min nuvarande är 12 år.

    Reply

  • Evelina Sjöstrand

    Hade varit väldigt spännande att få läsa mer om dina arbetsdagar 😀 Intressant det du jobbar med.
    Jag tror att jag, efter mycket research, hade adopterat och räddat en hund för det hade känts bättre för mig själv att ge en individ ett värdefullt liv. Gjort det med en av mina katter. :)

    Reply

  • Anna C

    Hej!
    Jag tänker nog lite som så att man aldrig vet vad en adopterad hund varit med om? Jag som själv har barn känner bara att jag nog inte hade vågat ta den risken. Men vet ju aldrig med någon hund men köper du en valp och formar den själv har du alla chanser i världen att det blir en bra hund. Som någon skrev i nån annan kommentar att det är ofta väldigt mycket jobb med en adoptions hund för oftast så har de något slags problembeteende. Dessa blir säkert bra hundar i framtiden men det kräver mycket jobb. Även det med smittor. Jag hade köpt en valp från en uppfödare här i sverige.

    Reply

    • Nathalie

      Finns ju dock både valpar och hundar från hundhem som inte varit med om något speciellt. Ibland kommer det en tik som senare får valpar. Samt så är det en myt att adopterade hundar är ”svårare”!

      Reply

    • Anonym

      Jag är ju lite partisk i och med att jag själv har en fd gatuhund men måste ändå säga att jag ser lika många svenska hundar (som folk haft sedan dom var valpar) med problem som fd gatuhundar. Det som gjorde att jag valde en gatuhund från utlandet var att dom nästan alltid kan hundspråk och kommer överens med de flesta hundar till skillnad från svenska omplaceringar. Kollar man hundstallet så står det nästan alltid att hundarna ska bo ensamma eller problem vid hundmöten osv. Har faktiskt aldrig träffat en utländsk gatuhund som haft dom problemen. För mig var det ändå rätt avgörande då jag spenderar hela dagarna i stallet där det är olika hundar som kommer och går. Sen självklart finns det fd gatuhundar med enorma tillitsproblem eller andra problem men som sagt, har sett minst lika mycket problem på svenska hundar som folk haft som valp.

      Reply

  • AK

    Skulle jag köpt hund hade det utan tvekan blivit en valp där jag dels kan kolla upp föräldrarna, träffa tiken och människorna som valt att avla på den. Veta vad för rastypiska egenskaper som finns som antingen överensstämmer alternativt skiljer sig från mina förväntningar på livet med hund.
    Utöver det så stöttar jag hellre seriös avel med tanke och kunskap. Sen är det såklart oerhört tragiskt med alla gatuhundar etc men att ta hem en gatuhund anser inte jag löser några problem gällande det utbredda ”problemet” med gatuhundar.
    Blev lång text men kortfattade förklaringar, går givetvis att diskutera i all oändlighet…

    Reply

  • Malin

    Jag har haft två valpar och en omplacering. Är supernöjd med alla tre men det har berott lite på mina livssituation.
    Första valpen skaffade jag i december när jag bodde i lägenhet. Var inte kul att springa ut i snöstorm 5 ggr/natt och han behövde mer aktivering av mig.
    Ville egentligen inte ha valp igen men det fungerade bra då vi bor på landet och hade en äldre hund hemma = de var ute hela tiden och blev fort rumsren samt tog ut all sin energi på att springa och busa med gamlingen.

    Senaste tillskottet ville Vi, igen, inte ha en valp utan en yngre, problemfri hund. Kikat runt på annonser och hittade en perfekt hund för oss! Från Grekland men mellanlandar hos en familj i Sverige, 8mån och rumsren.

    Men vi var väldigt noga med att berätta våra krav och hur vår vardag ser ut för ägaren skulle kunna avgöra om deras hund passade in i vårt liv. Hade vi inte hittat något perfekt omplacering hade vi antagligen format en valp igen.

    Så tänkt på er livssituation och vad som kan passa er! Jag vill ha en hund som kan hänga med i min vardag, inte att min vardag ska anpassas helt efter hunden.

    Reply

  • Lovisa

    Det är en svår fråga… Eftersom jag jobbar på en smådjursklinik så tycker jag ändå jag har en hel del erfarenhet av både adopterade hundar och hundar som köptes som valpar från uppfödare i sverige. Något man måste komma ihåg är att hunden blir vad djurägaren ”gör den till”. Det finns fantastiska adopterade hundar men även de som inte är de… Jag skulle säga att du måste vara självkritisk och självreflekterande i ditt beslut (är inte orolig för att du skulle misslyckas på den punken då du är en av de bästa på att analysera och självransaka). Att adoptera en hund som gått fritt tidigare ex på en gård och nu ska in till storstan och gå i koppel och träffa många andra hundar kanske inte är optimalt. Man måste se till hundens bästa också. En hund som är skygg för människor kanske inte heller är optimalt. Generellt så är valpar man köper från en BRA uppfödare (man måste verkligen göra sin hemläxa här) det bästa alternativet då du kommer att vara med ifrån början och va med och forma. Du har en chans att vara med och påverka rädslor, självförtroende osv. Att adoptera en äldre hund har redan vanor, rädslor osv som är svåra att jobba bort (om det är saker som behöver jobbas bort, vissa är perfekta och har haft jättebra hem tidigare!). Om du känner att både du och Felix har kunskap och vill/kan lägga energi på det kanske en adoptivhund är ett bra alternativ. Men är inte det ett alternativ så tycker jag inte att en adoptivhund är ett bra alternativ då de kommer att ha ett större bagage än en valp, vad som är i det bagaget kommer du inte kunna påverka. Är du med hos en seriös uppfödare kommer du kunna vara med och följa valpen ifrån födseln och på så vis iaf veta delvis vad den har i sitt bagage. Det kan gå jättebra med en adoptiv hund men det kan också gå helt åt skogen och då är det inte kul….

    Vad du än gör, importera inte hundar från andra länder! Det kan komma upp många olika åkommor som de har om man vet inte alls vilka avsikter de som lämnade ut hunden har. Dessutom finns det massvis (!) med sjukdomar vi inte vill ha in till Sverige så även det är en anledning att inte importera ex en gatuhund.

    Reply

    • Anonym

      Måste bara fråga hur du tänker kring att man måste ha kunskap och energi för att ha en omplacering medans det bara är att köpa en valp?
      En omplacering med problem och en valp kräver precis lika mycket energi och kunskap. Antigen lägger man energi och skaffar sig kunskap kring ”problembeteenden” eller så lägger man den energin och skaffar sig den kunskapen man behöver för att göra en valp rumsren, ensamtränad, socialiserad, ”lydig” osv osv.
      Min poäng är att det inte är någon större skillnad på vad man lägger energi på, frågan är snarare vad man själv tycker är mest givande. Jag skulle aaaaldrig få för mig att köpa en valp då jag inte ser det roliga i att torka kiss och bajs och passa upp på valpen alla dygnets timmar medan jag mer än gärna lägger den tiden på att ”lösa” olika problembeteenden hos hund.

      Reply

      • S

        Men du måste väl inse skillnaden i kunskap och den energi som krävs för att torka kiss och bajs efter en valp mot att lösa de eventuella problem som är befästa hos en omplaceringshund?

        Reply

  • Malin

    Det är underbart gulligt med valp, men för att ha en trygg vuxen hund som man kan lämna själv o så, krävs att man kan vara med den hela tiden i början o mkt under en rätt lång period. Lägger man en bra grund så har man mkt tillbaka sen. Adoption eller valp beror nog mkt på individen. Det lär ju finnas fantastiskt trevliga hundar att adoptera. Och en valp är ju inte en garanti, vad du får för individ att jobba med är ju ett lotteri, även om du i mångt o mkt skapar hunden. Vi har en jag haft sen han var valp och en adopterad/köpt när den var fyra. Den adopterade kommer aldrig lyda som den jag haft från början, o aldrig vara lika chill med miljöer o andra hundar, men är en ursnäll o mysig hund mot människor. Där är den jag haft själv t ex lite mer reserverad mot barn, han har rätt hög integritet liksom, medfött. Jack som jag haft sedan han var valp har hängt med mig på jobbet i stallet sina första år i livet, och var tex med till Falsterbo för första ggn som tioveckors valp. Sov som död i mitt knä under nationshoppningen trots att det var samma galna stämning som vanligt på läktaren. Den andra hunden har blivit mkt lydigare men det kommer aldrig att gå att ta med henne in på en tävlingsplats. Så, det har för o nackdelar. Ska man adoptera, är det nog väldigt viktigt att försöka få reda på hur hunden haft det tidigare, och få se den i lite olika miljöer.

    Reply

  • Cornelia

    Som första hund skulle jag nog säga valp… Eller iaf från en ordentlig uppfödare (de säljer ju ibland lite äldre hundar också). Som många skrivit så är det ”risk” med omplaceringshundar, man vet inte vad de varit med om osv. Är också svårare att välja ras känns det som? Men, vår familj har gjort en tredje variant – hund från Blocket haha! En urgullig Petit Brabancon valp som ägarna tröttnat på när hon var tolv veckor (ja det är sant…) Hon är helt underbar! Liten men extremt tålig, hon är med i stallet hela dagarna och kan gå en långpromenad ovanpå det. Orkar massor samtidigt som hon inte går under om hon bor hos mormor och morfar en vecka när vi är bortresta. Då har hon det betydligt lugnare 😉 Men blir inte jobbigt för det, utan är bara extra glad nästa gång hon är med i stallet. Hon är lättlärd, glad social och så himla rolig. En tjej i stallet blev så kär i henne och ville skaffa en likadan, hon hittade också en som ägarna ”tröttnat” på efter en månad, och hon är lika härlig! De är verkligen perfekta hundar,säger jag som aldrig gillat små hundar! I båda de här fallen har de kommit från familjer som bott i stan och inte varit speciellt aktiva, men du som både går promenader och har häst så skulle den passa perfekt tror jag!

    Reply

  • Elin

    Vad roligt att du funderar på att skaffa hund! En valp från en seriös uppfödare här i Sverige är det absolut bästa enligt mig. Då får du chansen att träffa föräldrarna till valpen samt stöd och råd från uppfödaren. Ju mer du vet om din framtida hunds bakgrund desto bättre är det för både hunden och dig. Vidare så är det lätt att fastna för ett visst utseende hos en ras men läs på så mycket du kan om egenskaperna. Det är det absolut viktigaste för ett lyckat hundägande.

    Reply

  • Maria

    Gör det som känns bäst. Kom ihåg att ställa dig själv (och sambon såklart) alla de där viktiga frågorna innan, Vad ska ni använda hunden till? Endast sällskap eller mer träning? vad för typ av träning? agility? drag? spår? Hur ser vardagen ut? Ska hunden kunna springa med på långa uteritter eller passar det bättre med en liten och nätt hund?
    Var lika noga med ditt hundköp som ditt hästköp. Jag köpte en riktig blandras på blocket. Han är 50% bordercollie 25%boxer och 25% husky. Den vackraste och mest krävande hund jag känner men han passar utmärkt in i min vardag. Min sambo köpte en japansk Akita från en uppfödare, hon har anpassat sig helt efter hans vardag som består av både mycket väntan men ibland väldigt fysiskt krävande motion (brandman). Tänk efter hur din vardag ser ut och hur mycket tid och träning du är villig och har möjlighet att lägga ner. Du är så ambitiös i allt du gör så det kommer gå super! Ska bli svinkul att läsa om ditt liv som hundägare också :)

    Reply

  • Sofia Olsson

    Börja med att klura på vad du tänkt använda hunden till, ridsällskap? Promenadsällskap? Vara med på kontoret? Tävla och träna? Hur stor/liten hund vill du ha, vad är mest praktiskt? Googla sen hundraser och fråga folk som kan hund vad som kan tänkas passa.

    Jag skulle inte råda dig till att adoptera, definitivt inte utomlands ifrån. Köp en svensk, renrasig hund. Du får då via SKK tillgång till all information om hundens linjer och förfäder, sjukdomar och mentala hälsa. Många kennlar säljer också unghundar och vuxna hundar med en grundlydnad om du inte vill köpa en valp. En adoptivhund (oavsett land) samt blandraser har man ingen kontroll över bakomliggande hundar. Ofta har även adoptivhundar ett svårare bagage som det krävs tid och engagemang på en helt annan nivå än vad en sund valp kräver.

    Fundera noga, visst är det ”ädelt” att rädda gatuhundar utomlands ifrån (som hela halva kommentarsfältet råder dig), men med tanke på sjukdomar, tidigare liv som vilda och att man helt saknar kontroll på föräldrar etc är det risk att man gör sig själv en björntjänst om man inte brinner för det att göra det jobb som blir. Mycket lättare att ta över en schyst vuxen hund alt forma en valp/unghund så som man vill ha den. Lycka till oavsett!

    Reply

  • Ida

    Som många redan sagt är det viktigaste vad du vill få ut av hundägandet, vill du på något sätt tävla med hunden rekommenderar jag renrasig för att kunna vara med och slåss högst upp i toppen efter alla titlar.
    Men vill du däremot ”bara” ha den som sällskapshund är adoption av blandning alternativ.

    När jag skaffade hund började jag med att hitta den ras jag ville ha sen omplacerades min hund från en kennel som är registrerad i skk, så jag fick en renrasig hund på 3 år som omplacering, det enda jag missar är att ha haft henne som valp och kunna forma och veta vad hon gått igenom för att kunna hjälpa henne bättre.

    Reply

  • Maria

    Jag tror att du och jag har en liknande vardag. Kontorsjobb och stall, man behöver en lättsam och flexibel hund som bara vill hänga med. Jag och min sambo förstod snabbt att vi ska gå under kategori ”sällskapshund”. Ville inte ha någon större bakomliggande instinkt ex. vallning eller jakt. Valet blev en Cavalier King Charles Spaniel. Ångrar mig inte en sekund på val av ras. Så otroligt vänlig och lättsam redan som valp och alla bara älskar honom vilket gör att man kan ta med honom precis överallt. Rekommenderar starkt rasen!

    Reply

  • Jessica

    Oj, blir så förvånad att så många skriver adoptera från utlandet. Att ta en omplacering via en kennel i Sverieg kan jag förstå, då vet man vad hunden oftast varit med om.
    Jag själv har varit inbiten hästmänniska hela mitt liv men när senaste hästen gick bort så gick jag helt över på hund. Något som skiljer sig så inom hästvärlden och hundvärlden är att man i hästvärlden har stammade hästar och är väldigt noga och i hundvärlden är det inte alls samma noggrannhet.
    Alla mina hundar kommer och har kommit ifrån kennlar som är noggrant granskade. Kollar stamtavlor och träffar framförallt tiken då det är hon som präglar valpen första tiden.
    Jag har med mina på kontoret, i stallet ja överallt och även tävlar aktivt. Jag vill ha en hund som är socialt säker och miljöstark. Den ska kunna hantera alla miljöer på ett balanserat sätt, framförallt kunna vara trevlig då jag vill att den ska funka i vardagen, inte vara en belastning för dem som INTE gillar hundar.
    Något jag tycker du ska vara uppmärksam på är rädslor, detta är något som är ärftligt. Du som bor inne i city är en skotträdd hund inte något som gör vardagen optimal. En seriös kennel avlar inte på rädslor, en skotträdd tik ger i väldigt många fall skotträdda valpar, det finns forskning på det även om vissa hävdar att det inte gör det. Rädda hundar finns det allt för många tyvärr.
    Jag har följt dig länge och beundras utav ditt driv och att du lägger ner din själ i allt du gör. Jag tycker att du ska göra det även när du väljer att köpa hund. Utgå från vad du kan erbjuda hunden och hur du vill att din vardag ska se ut även med hund. Nu vet jag inte vilken typ utav hund du vill ha, men en okomplicerad som hänger på i ur och skur på allt du hittar på utan att försvåra din vardag känns optimalt i din vardag. Någon som har lätt att koppla av hemma och på kontoret, men som heller inte bangar för att bli skitig i stallet och kan sitta på bänken när du rider så en med inte allt för mkt jakt kanske. Hoppas och tror att du kommer hitta en individ som kommer passa in i din vardag =)

    Reply

  • Ebba

    Om jag inte kommer ihåg fel så ska du skaffa hund längre fram men annars har hundstallet valpar, vet inte om dom är ute på hemsidan än, som nog skulle passa dig perfekt :) då får du valp och räddar en hund 😉

    Jag skulle inte ta en hund från en hund utomlands, har själv en sån och helt ärligt är det så oklart vad man får för hund så någon som inte är inbiten hundmänniska borde inte ta en sån. En dag när jag haft min hund i nån månad så bet min hund mig tex, inget som han tidigare visat. Och känner man inte att man har tid, möjlighet, kunskap och viljan att hantera ett sånt problem bör man inte ta en hund utifrån, dom bor ofta i kennlar eller jourhem med många andra hundar (min bodde med minst 16 andra hundar i jourhemmet) och deras riktiga sida kommer inte fram där.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menu Title