The future

Många av era frågor handlade om framtiden. Jag vet att jag skrivit någon annan gång att jag tycker att känslan av att bli äldre, vuxen, är som att skalan över ens liv dras ifrån svartvitt, till gråskalor emellan till hela färgpaletten. En färgskala med fler dimensioner än vad man trodde var möjligt.

Ibland tänker jag att jag har min svart-och-vitt-tonårstid att tacka för mycket, haha. Jag såg absolut inga hinder och drev mitt liv likt ett X2000-tåg mot mina drömmar. Är det märkligt att känna sig skörare med åren? Det gör i alla fall jag. Mindre osäker – men mer skör. Vilket gör att jag inte är lika kristallklar i vart jag ska. Dimensionerna är fler, mer känslor och relationer att ta hänsyn till, större integritet att skydda och mer privatliv att våga älska.  IMG_6688

”Åh, så häftigt att du redan snart är klar! Ska bli spännande att se vilken väg du väljer sedan. Känns som om dina möjligheter är snudd på obegränsade (vilket jag förstår kan ge än mer tankar och funderingar på vad man de fecto VILL göra). Hoppas resten av min studietid sveper iväg så fort. :)”

”Jag har en fråga som du kan få svara på under som du kan få svara på under din semester!
Hur tänker du långsiktigt med bloggen? Du verkar för tillfället prioritera annat som kontorsjobbet och din utbildning. Du har ju en ovärdelig källa i bloggen som är en jättetillgång för dig. Du skulle kunna göra en liknande resa som Blondinbella har gjort. Hur ser du på det? Den friheten och möjligheten att tjäna pengar är få förunnat. Min uppfattning är att du kanske hellre är anställt på något häftigt företag men varför inte bygga det själv?”

IMG_6697

Ett halvår. Det är så extremt kort tid. Jag är oerhört stolt över mina 2,5 år på universitetet hittills. Att jag lyckades med resan med Raya bredvid studierna, att jag har tagit mig in i branschen som yrkesperson oberoende min blogg, samtidigt som ni finns kvar.

Egentligen är det snudd på skrattretande att det känns som att en snara dras åt och att vägvalen kväver mig. Jag har ju precis som en av er skrev (tack för pepp!) många möjligheter, snarare än många begränsningar. Jag trivs inte alls med tanken på att våren 2018 kommer vara hysterisk för mig. Jag och Raya ska tävla MSVA, jag ska skriva min kandidatuppsats, jobba 50% och sedan vips kommer maj vara kommen och jag klar. Jag skulle vilja ha en lugn vår, med utrymme för att känna efter. Jag har, ovanligt nog, inte så många svar alltså. Jag bygger så starkt jag kan på alla håll för att ta examen och känna att vilken trampolin jag än väljer bär mig. Att bygga flera starka grunder samtidigt är slitigt – men så värt det. Oavsett vägval är jag säker på att jag kommer älska att använda tangenterna för att berätta om dem för er :) IMG_6709

blogstats trackingpixel
Comments 4
  • Elise

    När jag läser det här känner jag att jag måste säga tack. För att du bjuder in oss till att vara med på din personliga och känslomässiga resa i livet såväl som din verklighet med jobb, häst och skola. Vi är ungefär lika gamla och jag kan så väl relatera till det du skriver.

    Reply

  • Amanda

    Tycker också att det har blivit svårare ”med åren” och jag är 22. Mer att ta hänsyn till och större insikt om vad saker och ting får för konsekvenser. Viktigt är att inte glömma att det inte alltid är så dramatiskt och att man faktiskt aldrig blir för gammal för någonting :)

    Kolla gärna in mitt inlägg om hur jag organiserar i foderkammaren!
    https://amandaivarsson.wordpress.com/2017/12/08/organisera-i-foderkammaren/

    Reply

  • Sanna

    Kan bara hålla med… Fyllde 27 nu precis, och det blir liksom inte lättare med åren. Ju mer man vet, ju mer förstår man hur små val kan påverka en tror jag…

    Reply

  • Charlotta

    Jag tror att det kan vara bra att ha en lite lugnare höst, njuta av att du är klar och känna efter precis som du säger att du vill. När jag tog examen (visserligen med heltidsjobb sedan flera år och många drömmar uppfyllda) gick liksom luften ur mig. Jag visste inte vad jag skulle göra av mig när jag blivit klar. Nu var min situation väldigt olik din, eftersom jag började plugga 2001 och tog examen 2015 (med uppehåll, byte av inriktning och yrkesliv under tiden) men det kändes jättemärkligt att plötsligt inte ha studierna hängande över sig längre. Jag gav mig själv ett år att njuta av det faktum att jag aldrig mer kommer behöva plugga innan jag började fundera mer på karriär osv. och det var jättebra. Nu är jag iofs ingen karriärmänniska men mål har man ju ändå.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menu Title