Återförenade

Lättförväxlad med en 12-åring första dagen med sin första ponny, ha-ha. Pappa körde mig till stallet förut och jag hann inte ens lägga av mig handväska och pälsjacka förrän jag stegade bort mot Rayas hage för att återförenas! När vi gick mot henne och jag ropade ”Raysyyy” så gnäggade hon ♥
Det är rätt fräckt, för Soraya gnäggar i princip aldrig men tre gånger har hon gjort det när hon sett mig och det har alltid varit i samband med att jag har varit borta i några dagar. Har hästar sån tidsuppfattning? Att de kan känna känslan ”längesen”? Det måste ju vara så… Väldigt gulligt i alla fall!

Jag åkte till stallet runt lunch och kom nyss hem, hehe. Jag red ett joggingpass med favoritspellistan i öronen (<33), fikade med Tim och Sara och pysslade med Raya i evigheter. Hon kändes superfin! Red lite byten idag och hon var helt med på noterna, förstås, världens skarpaste tjej.

Visst var bilderna så härliga? <3

blogstats trackingpixel
Comments 5
  • Michaela

    Gilligt! Jag tror absolut att hästar har god tidsuppfattning. Min häst som är som Raya, han gnäggar Otroligt sällan hade en ponny hagkompis under en längre tid. Den ponnyn flyttade sedan bort till en annan klubb. Tre år senare var min häst där och tävlade, då kom de med den lille ponnyn från hagen påväg in i stallet. När deras blickar möttes gick de båda heeelt bananas, de båda försökte dra sig till varandra de gnäggade KONSTANT från sekunden de såg varandra tills de inte såg varandra mer.

    Lite hjärtskärande men ändå så fint..

    Reply

  • Camilla

    Åh vad kärleken mellan er lyser på bilderna, ikapp med solen! <3:D

    Reply

  • n

    Ja det tror jag absolut!Jag tror också att dem kan känna sorg.

    Har hästarna hemma och vid det tillfället hade jag ”bara” 2 hästar hemma. Den ena hästen var dålig och avlivades, lånade då samtidigt en annan häst till sällskap sålänge, såklart.
    Men min häst som var kvar som i vanliga fall stod o vevade med frambenen för hon ville UUUUUT NUUUU!!! typ, jag fick verkligen inte ut henne i hagen efter att hennes kompis blivit avlivad. Och jag hade inte hjärta att ”slå” ut henne. Ibland kom vi halvvägs ut, innan hon tvärvägrade att gå. Hon skulle då minsann inte gå ut. Ibland, ganska sällan lyckades jag locka ut henne. Jag provade helt enkelt ett par gånger om dagen att ta ut henne, oftast gav hon med sig vid 12-tiden. Tog nog 1 månad innan hon faktiskt började vilja komma ut igen.. och idag står hon som vanligt o ska ut <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menu Title