Dras hit och dras dit

Idag när jag satt av, med ett leende större än på veckor, lovade jag Raya att för all framtid följa min magkänsla och bara den.

Jag har känt mig splittrad, oambitiös och girig den här hösten. Jag kände att Raya behövde lugn och ro efter den intensiva träningsperioden inför MSVA:n och trots att det ”inte var läge” la jag vilan tidigare än tänkt och hoppade över årets sista start. Observera – jag la inte en tidig vila och berättar nu om min enorma godhet. Snarare tvärtom – jag hade bett om lite till, lite mer, lite till inför min tanke om att rida MSVA i oktober och efter den uppladdningen kändes hon trött. Den tidigare vilan resulterade i att träningen efter vilan blev påbörjad- och avbruten, påbörjad- och avbruten. Vår semester, Christians semester, jul och nu är Christian borta ett tag igen. Det var nu hon skulle ha vilat, ju. Det skulle ha varit ett perfekt läge, ju. fullsizeoutput_1ee

Och så tänker jag; kanske är det det här vi hästmänniskor får bortom små skrynkliga rosetter som ska påminna oss om hur vi förvrängde våra liv i jakten på ärevarvet inför de tre närmast sörjande på läktaren. Mänskligheten som möter djuret. Det vill säga, allt jävla planerande, all girighet och självuppfyllande som vi annars kan traska runt med, mer eller mindre, ostört störs hela tiden av en relation där den ena parten har sitt liv i den andres händer.

En relation präglad av ojämnhet, där bara den vars kropp och hjärna rymmer självförverkligande drömmar har makt.

Ibland när jag lyssnar på ryttare som kallar sin häst för ”den” och pratar om hästens hovböld som något som stört ryttarens tävlingsplanering tänker jag att de går miste om det största med det här. Men priset för att få det största är att orka känna alla självreflekterande känslor som kommer med att äga makten över någon annans liv och också de därtill välbehövliga skuldkänslorna emellanåt.

Jag satsade mot min MSVA med ett fokus som skulle kunna flytta berg, parerade tentor, jobbdeadlines och seriebyten. En vecka innan debuten fungerade inte en enda serie och jag slet mitt hår. Vad måste vi träna mer på? Efter vila, uteritter och inte en ordentlig träning sedan i början på november så satt idag serierna som en smäck. Diagonal på diagonal, helt på hjälpen och trygg i sin uppgift.

Jadu, människa.

fullsizeoutput_1ec fullsizeoutput_1eb IMG_8447

Comments 9

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *