Hemmakväll

Så fin bild på Raya ifrån avskrittningen ute i snön förut! Jag slängde över henne dubbla ulltäcken och skrittade svetten torr utomhus, väldigt härligt för oss båda 🙂 

Nu har jag kommit hem, tänt ljus i hela lägenheten och jag och Felix ska laga middag ihop. Förut så ville jag alltid göra klart allt på min måste-lista innan jag tog kväll, men sen insåg jag att det drog ner kvalitén och känslan över dagen. Jag vill inte leva så – jäkta igenom måsten och sedan landa i soffan som en ballong som tömts på luft genom ett nålstick. Jag trivs mycket bättre med att komma hem, tända ljus, sätta på bra musik och som idag – laga fiskgryta med saffran, chilli och vitlök, prata om dagen och hänga med varandra innan jag sätter mig vid bordet och pluggar någon/några timmar till.

Jag kan verkligen undra hur jag hade levt om jag var singel… Felix bromsar verkligen upp mitt never ending race med närvaro. Fast i och för sig älskar jag egentid också, så jag hade kanske lyckats ha en balanserad härlig vardag själv med. Ni som är unga vuxna och både provat singelliv och samboliv – vad säger ni om den största skillnaden? Känslomässigt alltså, inte praktiskt.

Comments 9
  • Sara

    Oj, känslomässigt.. Det är nog att det alltid finns en trygghet. När någon av oss kommer hem sent, är stressade eller nere av någon anledning så finns den andra alltid där och kan hjälpa en upp. Självklart kan vänner fungera på samma vis, men det är något speciellt när man inte bara älskar personen, utan också är kär i den.

    Reply

  • Hanna

    En fyller upp den med vänner, men det blir aldrig samma sak. Det är ingen där som kramar en när en nere, som torkar bort tårar när en ”kraschar” eller som är riktigtriktigt glad när det går bra för en.

    Människor som lever i sunda relationer lever ju längre – kan verkligen förstå det. Så himla fint med bra kärlek!

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Wow, har aldrig hört det! Att människor som lever i sunda relationer lever längre. Men egentligen, rätt logiskt ju! Människor behöver människor <3

      Reply

  • Johanna

    Gick det inte att raka henne?:)

    Reply

  • Johanna

    Det känns så välbekant det du säger om att en nära person kan göra en mer närvarande och bromsa upp en, i positiv bemärkelse.
    I mitt tidigare förhållande hade jag fullt upp, precis som nu, och kunde stressa, precis som nu, men när jag var med honom var det så lätt att släppa allt övrigt och vara i nuet. Den återhämtningen det innebar att vara närvarande med honom och släppa allt gjorde ju att tempot kunde vara högt annars och att det ändå gick att må bra och få ihop livet. Nu när vi inte är tillsammans längre rusar jag på i mitt never ending race som du kallar det, och det finns inte direkt något som bromsar upp mig och jag mår rätt pissigt av stressen emellanåt. Har inte tänkt så innan men det stämmer ganska bra ändå. Att ha ett välbalanserat liv själv är svårare än det var med honom, no doubt. Men man löser ju det med så småningom, men gillade verkligen din tanke!

    Reply

  • Malin

    Stor fråga…
    Positiva med att leva singelliv för mig var att aldrig behöva anpassa mig efter någon annan. Jag kände mig friare att träffa kompisar efter jobbet utan dåligt samvete mot honom, så som jag kan känna idag. Också att jag kände mig starkare i mig själv kanske, att man inte var lika känslig för att vara själv hemma i längre perioder.

    Relationer tar tid och jag har svårt att balansera tiden och energin när jag är i en relation. Är ganska introvert och behöver ladda batterierna genom att inte behöva prata eller ha tv:n på. Det kan ibland vara svårt att hinna med när man ständigt omges av folk att träffa… tacka vet jag stallet där.
    Samtidigt som jag ständigt bara känner mig så tacksam för Honom och allt Vi innebär. Ödmjuk inför att han vill dela sin vardag med mig. Det ger energi och lugn på ett annat sätt än att ladda batterierna med en bok och tystnad.

    Reply

  • Hanna

    Oavsett hur dagen ser ut eller vad som händer finns alltid min människa där för mig och han älskar mig. Det ger mig en trygghet och ett mod som stärker mig i att vara ännu mer mig själv och prova allt det jag vill. Samtidigt är det läskigt att ha någon så värdefull i mitt liv, eftersom det finns en risk att något oväntat inträffar som tar min mest värdefulla ifrån mig. Jag uppskattar verkligen livet mer för att jag får dela det med honom.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.