Torsdag

Godmorgon torsdag!
Jag har en lång, men mysig, dag framför mig. Soraya vilar så min dag ska spenderas i stan. Jag jobbar 8-17 men kommer jobba in rasterna för att kunna smita iväg till skolan i två timmar mellan 13-15 för en föreläsning. När jag slutar jobbet i eftermiddag möter jag upp Maja för att gå och handla middag tillsammans innan vi åker hem till Felix! Vi ska laga middag tillsammans och hänga hos oss ikväll <3

Förövrigt sitter jag framför Nyhetsmorgon nu och lyssnar på den jobbigare nyheten efter den andra. Spängattentat mot polisen inatt? Ahh, panik. Jag hoppas att alla ni som är 18 eller äldre är lika taggade som jag på att verkligen, på riktigt, sätta er in i partipolitiken i år. Det är vår skyldighet. Nu ska jag kila till jobbet! Ha en bra dag <3

Comments 10
  • Linda

    Tyvärr ett tragiskt resultat av att myndigheter och politiker under lång tid misslyckats med integrationspolitiken, vilket resulterat i ett enormt utanförskap med svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden för alla de som vi så vackert har öppnat våra hjärtan för.

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      ..och vad menar du att ett bättre alternativ hade varit, i krissituationen som råder? Krig och död för dem och mer idylliskt för oss?

      Reply

      • Linda

        Självklart ska vi ta emot människor som flyr ifrån krig, MEN svenska myndigheter måste se till att integrationen av dessa människor sker på ett rimligt sätt. Annars riskerar dessa människor som vi tar emot att möta väldigt tragiska livsöden här i Sverige pga. att de inte tar sig in på den svenska arbetsmarknaden osv. Och märk väl, det är alltså politiker och myndigheter jag anklagar (för att missköta sina jobb), inte de människor vi tar emot.
        Jag bor själv i Rosengård i Malmö, i en stad och en stadsdel som tagit emot många av dessa flyktingar, och känner allt för väl till de tragiska öden som dessa människor flyr ifrån, och vilka fruktansvärda stigman de hamnat i här i Sverige och vilka konsekvenser det har fått för dem.

        Reply

        • Johanna

          Ja, myndigheterna har här ett visst ansvar att se till att rätt resurser finns. MEN det spelar i slutändan inte speciellt stor roll om det inte finns någon vilja alls från medmänniskor. det är våran skyldighet att hjälpa till. Vi är inga dagisbarn som behöver få blöjan bytt från våra politiker, det är vi som är Sverige och måste då hjälpa till att integrera också. Vänliga ansikten, vänliga samtal, vilja att hjälpa till med svenskan kanske? Annars kommer det aldrig att gå. Känner man som flykting att man inte är välkommen, genom utfrysning, nej då blir man inte heller speciellt sugen på att ge sitt allt för att kämpa på. Det hjälper ju ändå inte.
          Ohållbar situation? ja, kanske. Men det är inte bara politikernas och myndigheternas fel.

          Reply

          • www.linnolsson.se Post author

            W O R D S Johanna! Hatten av <3

          • Lotta

            Mycket bra svar! Det är så vanligt att vi skäller på våra politiker att de ska fixa allt och att allt är deras fel. Vårt eget ansvar i ett samhälle som vi väljer att leva i pratas det i princip aldrig om.

          • Linda

            Och varför plockades mitt svar till Johanna och dig Linn gällande myndigheternas ansvar gällande Sfi bort?

          • www.linnolsson.se Post author

            Hej Linda!
            Spotlife har bytt servrar till en helt ny plattform under det senaste dygnet, som du ser har även mitt senaste inlägg försvunnit och det har krånglat att komma in på bloggen. Så förmodligen beror det på det. Skriv gärna om kommentaren 🙂

          • Linda

            Det är mycket riktigt att vi individer har ett ansvar i hur vi bemöter dessa flyktingar (med ett lende som du skriver), men hur ska ‘ett leende’ kunna göra att en flykting tar sig in på arbetsmarknaden när myndigheterna inte klara av att se till att det finns tillräckligt med platser på sfi och tillräckligt med behöriga sfi-lärare? Sfi är en grundförutsättning för att ta sig in i arbetslivet, av flera anledningar. Jag kobbar sjäkb inom skolan. Och arbetslivet är en nyckel för individen att kunna integreras. Och hur ska det svenska samhället fixa skattetrycket om några år om x antal nyinvandrade inte tar sig in på arbetsmarknaden utan måste gå på soc och diverse arbetsmarknadsinsatser?

  • Linnéa

    Ett känsligt ämne men ack så viktigt. Jag tror det allra största problemet faktiskt ligger i att vi tar in människor med en bakgrund man knappt vågar drömma om, med trauman utan dess like! Jag vet inte hur stor kunskap politikerna har om PTSD och trauman och psykiska sjukdomar över lag men jag hoppas att dem faktiskt förstår vad dessa människor har gått igenom
    Jag möter en hel del av dessa människor på jobbet (beroendeklinik inom psykiatrin). De har varit med om sådana fruktansvärda saker i livet och så sätts dem på ett hem för flyktingar, i ett främmande land. Barn och ungdomar som kommer utan föräldrar och med ångest, PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), depression, kanske till och med suicidtankar. Hur ska dessa människor ha ork till att ta tag i att påbörja ett nytt liv och göra något när deras mentala tillstånd är labilt?
    Jag får möta människor från hela världen, från 18år och uppåt. De jag träffar på har alla en gemensam faktor och det är missbruk. I alla dess former. Det är lätt att få tag på idag och oftast så är det så att dem självmedicinerar med droger pga sitt psykiska tillstånd.
    Och så tänker jag, som Johanna skrev, att man kommer till ett land där man ständigt känner sig ovälkommen. Detta kanske ihop med trauman och minnen som ligger och gnager, då förstår i alla fall jag varför man inte orkar/vill kämpa för något. Orken finns förmodligen inte där och motivationen att vilja lyckas är på botten för det spelar ingen roll vad man gör, för man är ändå inte välkommen.

    Nu är det ju så klart inte alla som har det så här och det är jag medveten om, men på mitt arbete är det överväldigande många. En del av dem jag möter har verkligen försökt och kommit en bra bit på väg, men det är många som inte orkar ta sig hela vägen.
    Jag tror att politikerna först och främst måste skaffa sig mer kunskap om psykiska sjukdomar och bygga en förståelse för att kunna förstå vad för hjälp dessa människor behöver när dem kommer hit, i alla fall en del av det.

    Jag kanske egentligen har rätt att tala om det eftersom att jag faktiskt inte vet hur det ser ut på dessa boenden för flyktingarna som kommer och vad för hjälp de får, jag kan bara tala om det jag ser och upplever på mitt arbete och det jag får se där är skrämmande och uppgivande.

    Vet inte om det jag skrivit makes sense eller inte, men jag hoppas att jag fått fram mitt budskap.

    Jag är ändå glad att jag jobbar med psykiatri för jag får möta så många otroliga människor med olika erfarenheter om livet och man får många gånger se en tydlig utvecklig, det tragiska är bara att när dem väl skrivs ut så är det inte alltid dem får den hjälp som dem faktiskt behöver och det tror jag är ett problem som dels politiken och myndigheterna får se över i framtiden 🙂
    Hade kunnat rabbla i evigheter men det känns som att det är rörigt nog som det är, så jag tackar för mig 😀

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.