En till fråga

”Du är verkligen så otroligt duktig Linn! Du har ju onekligen haft många framgångar (med mycket jobb bakom såklart) men jag antar att det också ger dig ett visst självförtroende i allt du tar dig an. Jag har hamnat i så dålig tankebanor där jag jämför mig själv med alla andra och då känns det som att jag inte gjort någonting, och det får mig att nästan inte våga söka jobb längre, trots att jag vet att det är det jag behöver för att komplettera mina studier. De två senaste arbetsintervjuerna gick inte bra och jag fick inte jobbet vilket har gjort att jag helt tappat tron på min förmåga att visa vad jag går för. Har du något tips på hur man bryter sådana tankegångar igen? Och tro på sig själv lite mer?”Jag har precis slagit igen pluggdokumentet, sitter i favorithörnet på Le Petit och tänkte svara på denna viktiga frågan som en spinn off på gårdagens inlägg! ♥

Du har på ett sätt rätt, givetvis föder möjligheter (som jag hellre kallar det än framgång, för framgång är ju i allra högsta grad en definitionsfråga och individuellt) självförtroende. But still, jag har tragglat precis som du – och vad jag gissar alla andra som läser de här meningarna också.

Du beskriver att du känner att du inte har ”gjort någonting”. Vet du vad jag kände för tre år sedan? Stress över att jag hade gjort för många ”balla och roliga” projekt. Det var under första terminen när jag började studera, jag hade renskrivit mitt CV och lagt dit min påbörjade utbildning. Jag läste igenom projekt jag gjort med H&M, Gina Tricot, PR-byråer och bloggportaler och ringde till pappa och sa;

”Tänk om ingen kommer våga anställa mig när jag är klar för att det ser ut som att jag är bortskämd och bara vill göra roliga saker som man tjänar snabba pengar på??” Jag jämförde mig med mina klasskompisar som jobbade på bensinmackar, i receptioner och på hotell och tänkte att mitt CV nog såg bortskämt och lättförtjänt ut jämfört med deras.

Så, jag antar att det bara är att avdramatisera det där med vad man har gjort i förhållande till någon annan. Jag tänker ofta på det när jag pratar med Felix om hans jobbdagar, han jobbar ju med rekrytering, att även det i slutändan handlar om ett möte människor emellan där kemi kan sätta guldkant eller tona ner vilket CV som helst.

Dels kan jag såklart rabbla upp tips om att låta nya ögon se ditt CV och personliga brev och komma med input, men det viktigaste att säga är nog: uttala EXAKT det du skrev anonymt till mig till dina vänner, föräldrar, partner eller någon annan nära. Om ni vill höra ännu mer om mina rädslor och misslyckanden (haha) kan ni lyssna på podden ”Make a Living” där jag har gjort en väldigt ärlig intervju. Där säger jag bland annat att jag har varit, och kanske formats till, att vara väldigt integritetsfylld och ibland avståndstagande till nära. Jag har, de senaste åren bara, lärt mig att det finns inget som hjälper ens låsta tankebanor såsom att uttala dem högt tillsammans. I samma sekund som du ser att du möts av förståelse så tror jag att den där känslan av misslyckande kommer försvinna i takt med att den avdramatiseras som något helt normalt. Viktigt viktigt ♥

..och sen – på’t igen bara! Herregud, två intervjuer är väl ingenting?

Comments 4
  • Elin

    Hej Linn! Jättekonstig fråga kanske men när jag ändå ser att du svarar på några kändes det värt att ta chansen.
    Vad skulle du göra om du och Felix gjorde slut?
    Är en jätteprivat fråga så förstår att det inte är självklart att välja att svara på frågan. Anledningen att jag frågar är för att jag och min kille nyligen gjorde slut. Vi hade varit tillsammans i 4 år, levt ihopp under ett år.. Jag vet att man inte ska som självständig kvinna idag sätta sitt liv i en kille men han var liksom min vardag och mitt hem, min säkerhet och tröst i allt. Nu rubbas hela min vardag när jag inte endast tvungnas flytta från ”vårat hem” men också flytta stad då jag börja plugga i en annan stad till hösten. Tyvärr har jag nu i efterhand också fått veta att han ljög och manipulerat mycket. Det känns som du på något sätt älskar din vardag och älskar tryggheten i den. Precis som jag älskade att gå upp tidigt på morgonen, sitta på soffan vi köpte tillsammans och kolla ut genom fönstret i vårat hem med en kopp te i handen. Många av mina tjejkompisar känner inte samma kärlek till sin vardag, och jag älskade min vardag så mycket med honom. Jag har inte bara förlorat personen jag trodde jag skulle spendera resten av mitt liv med men också mina rutiner och mitt hem. Okej det här blev alldelles för långt och konstigt men känner att jag måste iaf försöka få några tips av någon som inspirerar mig så!

    Reply

  • Malin

    Så himla bra tankar och känslan av att duga sitter aldrig i tidigare prestation. Utan det är verkligen djupt rotat i oss själva och något man måste arbeta med på ett inre plan då det yttre alltid kan förändras.

    Reply

  • Caroline

    Tips till frågeställaren – det går ju faktiskt att träna på intervjuer. När jag har sökt jobb brukar jag alltid tänka att första jobbet jag söker inte ska det jag vill ha.
    Vill man inte tänka så, så har t ex Unionen intervjuträning (medlemskap hela studietiden för en hundring), eller så kan man ju be någon som jobbar som chef i sin närhet att ha en ”låtsas”intervju med dig?

    Reply

  • Victoria

    Tack för ditt svar och för att du tog dig tiden till det! Du är klok <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.