It used to be six steps

Känner ni igen vägen fastän den är snötäckt? På den här vägen lärde vi oss seriebyten. Raya blev så het när vi tränade de inomhus mot väggarna så vi började träna dem ute och tog skrittpauserna rätt in i skogen. Otaliga gånger har jag rensat tankarna på hennes rygg längst med den här vägen. Galopperat så att grus, snö och vattenpölar fräst runt oss. Skrittat på långa tyglar. Tränat rörelser. Promenerat sida vid sida.

När jag kom till stallet idag bestämde jag mig för att gå hela vår väg, med alla små tillhörande skogsstigar, en sista gång. Om allt var som vanligt skulle det varit sex steg på bilen ovan, fyra hovar och två fötter. Men nu är ju ingenting som vanligt. 

Det här är mitt enda sätt att göra situationen greppbar. Orka ta i den, ta farväl av den. Förstå att ingenting av det här tillhör mig längre. 

Jag är väldigt glad för att ni så respektfullt ställer era frågor, och förmodligen i flera fall inte ens en gång ställer dem. Jag ska berätta om symptom, utredning, diagnos, prognos, behandling och så vidare. Jag blev oändligt chockad när vi var på kliniken, men kan nu i efterhand pussla ihop pusslet från hösten. Det känns viktigt för mig att först förstå själv, sen dela med mig.

Jag var ute och gick i nästan en och en halv timma förut. Det var fint men också så sorgligt så att jag vreds om inuti. Speciellt när jag vände om och följde mina steg tillbaka, steg från två människoskor har aldrig sett så ensamma ut som just på vår väg.

Nu har jag tagit farväl av våra stigar och nu vill jag aldrig, aldrig se dem igen. 

Comments 42
  • Hanna J

    Jag fortsätter sakna ord för att uttrycka hur fruktansvärt hemskt det är att läsa om er situation. Ni är ju så fina tillsammans att jag bara inte vill tro på att detta är verklighet. Så många kramar till er.

    Reply

  • Nathalie

    Lider med dig fina Linn <3

    Reply

  • Alva

    En stor styrkekram till dig ❤️

    Reply

  • Therese

    ”Death leaves a heartache no one can heal, love leaves a memory no one can steal” ❤️
    Många kramar till er!

    Reply

  • Sofia

    Du uttrycker dig så innerligt om denna situation som är så sorglig så tårarna bränner innanför ögonlocken. All styrka till dig!❤️

    Reply

  • Paulina

    Der gör ont i mitt hjärta när jag läser detta, speciellt den sista meningen! Många kramar till dig <3

    Reply

  • Caroline

    Åh linn…. mina ögon fylls av tårar och klumpen i halsen blir så stor när jag läser det du skriver. Så himla sorgligt. Tänker på om jag varit i din situation, hur otroligt tomt det måste kännas. Näe.. fasen vad livet är orättvist! Hur gärna vi än vill och vad vi än gör för att skydda det finaste vi har så kan det ändå sluta så illa.
    Vad livet är fint och samtidigt så, så skört.
    Älskade fina raya, trots att jag aldrig träffat varken henne eller dig så blir jag så ledsen för er skull. Det va ju inte så här er resa skulle sluta, den hade ju precis börjat…
    Ta tillvara på tiden du har med henne. Samla minnen och försök tänka på allt fint ni haft ihop. Hur speciell hon är och vad hon lärt dig under dessa år. Överrös henne med godis och allt gott hon kan tänkas vilja ha, prinsessa in i det sista ❤❤❤ stor styrkekram. Raya kunde inte ha fått ett bättre hästliv än hos dig ❤

    Reply

  • Ebba

    Gör så ont varje gång man läser fina inlägg den senaste veckan vilket innebär att jag inte ens kan föreställa mig hur du känner när du skriver allt men framförallt när det är din vardag du faktiskt skriver om. Usch vad hemskt! Ondare gör det när man tänker på vad du redan gått igenom, hur mycket ska en person råka ut för innan det räcker!
    Är så ledsen för din och Sorayas skull, har varit otroligt att få följa med på er resa. Kommer ihåg när man läste om hur sprang runt som en galning i hagen på Tjörn.
    Sänder många styrkekramar till dig!!

    Reply

  • Emma

    Hej Linn!
    Du är så fruktansvärt stark och klok! Jag har följt dig sedan ponnytiden vilket snart borde vara 10 år. Smärtan som du upplever är inte lätt att leva med. Du har samma tänk och resonemang som när Morris vart utdömd för några år sedan. Mattan under fötter rycks undan, lyften står stilla, tårarna rinner längs kinderna. Jag kommer ihåg så väll när du skrev orden som man inte vill skriva om sin bästa vän. Utdömd. Du hade bestämt dig snabbt om att sadla om till dressyr. Köpte en helt grön unghäst. Så mycket skit du fick för de. Men vilken succé resan för er har varit. Inte lätt, blod svett tårar. Tålamod och mycket mer. Ett riktigt bra team bakom dig.
    Vad du än gör, ge inte upp! Även om Soraya kanske inte fysiskt finns vid din sida så finns hon alltid i ditt hjärta. Även om hålet är stort idag.

    Du är grym, vågar stå på dina egna ben, skiter i vad folk säger, följer magkänslan åå mycket mer. De är inte många 22-23-åringar som gör.

    Många kramar Emma ❤

    Reply

  • Malin

    Har aldrig kommenterat förut, trots att jag följt din/er resa på avstånd så länge. Men idag… idag kände jag att jag bara måste. Vet inte om du kommer att läsa men ändå. Jag vet exakt vad du går igenom… jag har varit där. Jag vet hur ont det gör, hur svårt det är att andas, tänka och ens fungera i den här fullständigt overkliga mardrömmen som man befinner sig i när man maktlöst tvingas ta ett långsamt farväl till sin bästa vän… och en bit av sig själv. Alla drömmar, alla mål, alla gråa hår och allt slit, plötsligt rycks det bara undan och så står man där och vet inte vem man är längre. Jag FATTAR det, jag KÄNNER det. Men vet du vad Linn? Jag har kommit ut på andra sidan nu. Det gör fortfarande ont men nu 3,5 år senare så kan jag andas igen. Och jag minns min Morris med värme och han är alltid med mig. Jag ville aldrig ha en häst igen men nu har jag det och det har gjort mig hel igen. Ge inte upp! Allt ni hade kan du få igen, men på ett annat sätt och tillsammans med någon annan. Önskar att jag visste då vad jag vet nu, att det blir lättare med tiden. Tiden läker inga sår, det är bullshit men livet går vidare och man lär sig mycket av att gå igenom vad jag gjorde och vad du gör nu. All styrka till dig! Ni är i mina tankar <3

    Reply

  • Jennifer

    Kramar ❤️❤️❤️

    Reply

  • Tove

    Hej Linn!
    Kan inte annat än lida något fruktansvärt med dig och Soraya, dina texter är så gripande och jag sitter med tårar i ögonen varje gång..
    Har tänkt på er en del det senaste och kom sedan på en sak. Det kanske är stört omöjligt, vet ju inget om hennes diagnoser, men varför inte ge det ett försök?
    För ett några år sedan började min ponny skaka på huvudet, det urartade tillslut såpass att vi åkte till Husaby Djurklinik där han blev utdömd -Headshaking. Det gick inte att ha honom utomhus utan att han skrubbade nosen blodig i sanden och sprang runt i ren panik tillslut. Han blev farlig och okontaktbar i solen och fick därför vara ute på nätterna. Mamma googlade en del, vägrade ge upp hoppet om min fina ponny och hittade tillslut Daniel Kleen. Han behandlar bl.a nervskador (som väl Soraya också har) med akupunktur. Vet inte hur pass insatt du är i headshaking, men även den ”skadan” har med nerver att göra. Dagen efter första behandlingen var allt som bortblåst, inga symptom över huvudtaget. Efter drygt ett halvår kom det krypandes tillbaka, men då behandlade han bara igen och så fungerade det ett halvår till.
    Finns ju inga garantier att detta fungerar, nerverna hos Raya kanske är helt omöjliga att behandla, vad vet jag. Men kunde inte undgå att skriva, som en möjlig sista chans.
    Han finns i Mölndal, så du kanske hört talas om honom tidigare, länkar iallafall hemsidan nedan.
    https://alternativehealthworks.com
    Håller alla tummar och tår för er, Styrkekram❤️

    Reply

    • Michaela

      Hon är behandlad och de vet vad det är, men eftersom det är skadade nerver så är det inte bara att behandla och låta det läka då nerver är svåra på detta sätt.. låt Linn få sin tid så kommer hon berätta allt sen

      Reply

  • Lina

    Du skriver så hjärtskärande vackert ❤

    Reply

  • Rebecka

    Usch vad fruktansvärt. Kram <3

    Reply

  • Malin

    Stor kram till dig ❤️

    Reply

  • Emma

    Inga ord jag skriver kommer antagligen göra att det känns det minsta lilla bättre för dig. Så jag vill bara skriva TACK för att du orkar dela med dig på det sätt du gör. Du hade kunnat stänga in dig i din och Sorayas bubbla, men väljer att dela med dig av allt det jobbiga till oss och jag tycker att det är så himla fint på något sätt. Ta hand om dig och er ❤

    Reply

  • M

    2 feet move your body 4 feet move your soul

    Reply

  • Anonym

    Fina Linn. Skickar oändligt många kramar. Finns inte ord.

    Reply

  • Johanna

    Mitt hjärta går sönder när jag läser dethär. All styrka till dig Linn <3

    Reply

  • Anonym

    Förstår verkligen att du känner att du aldrig aldrig aldrig mer vill ha en häst men jag tror och vet att det är det enda som ens kommer komma i närheten av att läka såren, o jag tror att om soraya kunde prata hade de vart det hon skulle säga till dig❤ Kanske inte nu men om ett halvår eller ett år tror jag att du kommer inse det oxå

    Reply

  • Evelina

    Jag finner inte ens ord längre hur ledsen jag är för er situation. Det finns knappt ord att beskriva hur ledsamt det är, ingen kan förstå helt din smärta du går igenom.

    Reply

  • Therese

    Efter att inom loppet av två år fått två hästar utdömda så vet jag alltför väl vad du går igenom. Den fysiska smärtan av sorg går inte att sätta i ord och jag förstår dina känslor att ”aldrig mer”. Det var precis så jag beslutade efter att min första häst hittades liggandes i hagen och aldrig reste sig igen. Han blev 7 år. Men det tog inte länge förens jag började lyssna på mina nära och kära som sa att jag inte var hel utan hästar, för så var det. Så efter mycket om och men hittade jag en drömmars tjej, den goaste finaste häst man kan tänka sig. Vi hade en så fin tid tillsammans, tills det en vintermorgon fick ett abrupt slut. Hon hittades död i sin box av personalen, visade sig sen att ett förmodat medfött fel orsakat att kroppspulsådern sprack. Efter detta sålde jag allt, sa upp stallplats och ville aldrig mer ha med hästar att göra.
    Men efter en tid började det gnaga i mig, hade sen 5 års ålder aldrig varit utan hästar i livet och det kändes TOMT. Så tillslut, efter otroligt mycket övervägande fram och tillbaka så beslutade jag mig att ”chansa”, vilket det kändes som att jag gjorde efter allt. Men jag hittade min prins och vi firar fem år tillsammans i år, och jag har inte ångrat mig en sekund.
    Så säg inte aldrig, tänk istället ”inte nu, kanske inte sen” men försök att inte tänka aldrig, bara det blir en sån enorm sorg i sig. Jag tänker på dig och mitt hjärta blöder för dig och Soraya <3

    Reply

  • Karin

    Jag är så oerhört ledsen för din å Rayas skull. Som ni har kämpat å slitit, skrattat, gråtit och svettats ❤️
    Jag förstår vart enda steg och varenda tanke, jag har själv tagit bort mer än en av mina fyrbenta bästa vänner under åren 😢 Dom finns där fortfarande i hjärtat, ihop med sorgen, alla härliga minnen, saknaden och skratten.
    Samtidigt som jag innerligt hoppas att om nått år så står du där som hästägare igen, satsandes. Du är viktig i hästsporten 😘 Just nu finns inte en tanke där, ja förstår verkligen det!! Men i framtiden kanske…
    Massor med kramar ❤️

    Reply

  • Lina

    Jag har aldrig blivit så berörd av en text som denna Linn!
    jag fäller tårar för Er! Kram❤️

    Reply

  • Camilla

    Mitt hjärta värker så för dig, för Raya, för er<3 Inte för att det lär hjälpa men ändå: vet att vi tänker på dig och lider med dig <3333

    Reply

  • Theresa

    Mitt hjärta går sönder om och om igen efter varje inlägg av dig Linn. Livet är så förbaskat skört, och orättvist. All styrka åt dig ❤️

    Reply

  • Anonym

    Vet inte vad jag ska säga.. men behöver säga något. Dina texter väcker så mycket känslor. Jag går in här varje dag och för varje inlägg som kommer upp blir det bara mer och mer verkligt. Och jag blir mer och mer övertygad. Det är som en del v mig önskar att jag ska gå in här en dag och allt är tillbaka till vad det brukade vara. Jag blir liksom så besviken att komma in här och få bekräftat att du fortfarande befinner dig i denna marddröm. Jag vill bara ge dig massor av kramar, men inte ens det kan jag härifrån andra sidan Sverige… ❤

    Reply

  • Madde

    Jag har följt din blogg från Winnitoo och framåt. Så klart är alla personligheter, men just Morris och framför allt Raya har vunnit mitt hjärta. En fantastisk personlighet. Er resa tillsammans och bådas er utveckling har varit helt otrolig. Jag får ont i magen, bultande hjärta och tårar i ögon när jag tänker på den situation du o Raya befinner er i nu. Minns när du skrev då Morris gick bort att du skulle aldrig mer hoppa. Du hittade dressyren och Raya! Men jag undrar om inte Raya har mer hjärta och känner av mer än man kan tro: Hon älskar dig! Den nya resa ni gjort tillsammans- på så kort tid- är makalös. Du kanske ger den tid ni fått tillsammans den bästa minnesvärda handlingen om du fortsätter att rida dressyr på en ny häst. Nån gång. När hjärtat läkt och enbart har ärr. Jag tror Raya vill att du ska föra vidare det ni lärt er tillsammans. Det tror jag faktiskt. Och hon skulle säkert vilja att någon annan häst får njuta av att ha en sådan lyhörd och fin matte. Den dagen Raya går över bron till regnbågslandet, kommer hon att galoppera frisk och lycklig med bus i blicken på gröna ängar. Hon står där tillsammans med Morris och önskar dig en fin fortsättning med dressyr. Det finaste sätt du kan hedra henne på. Hon kommer alltid att finnas där för dig. Nu ska ju inte jag tala om för dig vad du ska känna, tänka och göra. Men jag tror att det finaste du kan ge Raya är att du fortsätter dressyr resan och på så sätt hedrar hennes minne och ger ditt hjärta värme om än med tårar i ögonen, Var rädd om dig Linn. Och all heder och respekt för Rayas livs resa från det att hon kom i din ägo. Och din resa! Varma kramar! //Madde

    Reply

  • N

    Jag tycker så synd om dig och jag förstår dig. Det är hemskt.. Min häst blev utdömd idag efter ett halvårs kämpande, det gör så ont. Du e den som jag vet förtjänar att ha häst, du har tagit hand om henne så otroligt bra och det finns nog ingen annan som hade kunnat göra det bättre än dig. Stor eloge!

    Reply

  • Charlotte

    Jag tror att någonstans så finns det en häst med snälla, pigga ögon som längtar efter dig. Som blir hel av dig och som hjälper dig att läka. Jag sa också aldrig, aldrig mer. Men jag hittade honom, han som behövde mig och i och med det behövde inte sorgen och smärtan i vårt avslut definiera vår resa. Det kanske tar en månad. Kanske ett år. Kanske blir det inte alls. Men det behöver inte vara ”aldrig”. Massor med kramar till dig och fina Raya <3

    Reply

  • Alexandra

    Livet är så sjukt orättvist och jag lider verkligen med dig. Du är en stor inspiration för mig under mesta men framförallt när det gäller hästarna. Jag önskar jag hade kunnat skriva något som tog bort smärtan för dig, även om jag vet att det inte går..
    Jag klickar in här flera gånger om dagen och läser dina texter om och om igen, för du skriver så jäkla bra och gripande. Det vrider sig inombords även hos mig när jag läser dina texter.
    Stor kram till dig fina Linn ❤️

    Reply

  • A

    Lyssna på denna låten Linn, den är väldigt fin och hjälpte mig att sörja efter min farmors bortgång <3
    https://open.spotify.com/track/4P7Nn5zvwXmLMCBOUgeJ3V

    Reply

  • Johanna

    Stor kram till dig <3

    Reply

  • Emma

    Å vad jag känner med dig.. 😞 Min älskade häst, min själsfrände, hon som fick mig att leva, lämnade mig så obegripligt hastigt i höstas. Små symtom som gjorde att jag åkte till veterinären, hon blev kvar över natten endast för att jag skulle slippa åka dit med henne igen på morgonen för ett nytt blodprov. Vi pratade om att jag skulle åka och köpa ett nytt foder till henne. Passa på att ta den där vaccinationen när vi ändå var där.
    Klockan 6 på morgonen får jag ett samtal från veterinären. Det finns inget att göra, hon blev akut dålig under natten. Jag fick inte ens säga hejdå.
    Allt rycktes undan för mig och jag har lärt mig nu att hantera det i små doser i taget. Jag kan inte se filmer på oss eller tänka på henne för långa stunder, då bryter jag ihop.
    Jag valde dock en annan väg efter. Jag köpte en ny häst. Jag kan inte tänka mig ett liv utan och det är hästar jag lever för och har alltid gjort. Men det har varit otroligt svårt att ta till sig den nya hästen och jag får verkligen anstränga mig för att inte göra en ständig jämförelse.

    Jag hoppas, och tror, att du har bra och stöttande människor runt dig och även om allt är nattsvart så kommer det en ljusning framöver. Men jag vet att det tar tid, bara att jag skrev den här texten gjorde att tårarna börjar rinna igen, det kommer de göra en lång tid framöver. ❤️😪

    Reply

  • Amanda

    Hej Linn!
    Jag förstår att allt är helt nattsvart just nu, och att du kanske inte ens läser denna kommentar. Men jag måste bara berätta om vad som hände mig och min häst nu för ca 2 månader sedan. Jag vet inte alls vad det är som hänt Soraya och därför går det ju inte att jämföra… Vad som hände min häst är veterinärerna inte säkra på, de kan bara spekulera, men att det rörde sig om något neurologiskt var de överens om. När jag skulle ta in henne för att rida en dag rörde hon sig väldigt konstigt, veterinären kom och ganska snart förstod vi att hon hade mycket begränsad rörlighet i bakbenen och att hon tappat synen. Veckan som följde var minst sagt en berg och dalbana då vi hela tiden pendlade mellan beslutet att ta bort henne eller fortsätta försöka lite till. Vi valde det senare då veterinären menade att hon inte led, men de såg chanserna som väldigt låga. Sedan på något vis tog vi oss mycket sakta steg för steg åt rätt riktning. Hon har idag blivit mycket bättre, men vi vet fortfarande inte hur det kommer att sluta. Men jag ville bara säga det att ta verkligen ett beslut i taget (vilket jag vet att du gör), för trots dåliga chanser kan det gå, jag hoppas det iallafall <3

    Reply

  • M

    Beklagar sorgen. Har precis förlorat en älskad familjemedlem efter 17 år tillsammans. Det är tungt men det är inte första gång jag förlorat någon. Djur dör, människor dör. På något sätt tar man sig igenom det och med tiden blir sorgen lättare att bära.
    Har ni tagit prov för EHV 1? Inte så sannolikt kanske eftersom du skrev att det började för flera veckor sen, men det skadar ju inte att kolla med ett blodprov.

    Reply

  • Helen

    Du har inte bara fötts med gåvan att kunna dansa med de vackra varelserna utan även med talets gåva, du skriver så innerligt, rått, kärleksladdat, vackert och ärligt. Tack för att du öppnar upp din dagbok och delar med dig utav en av ditt livs tuffaste period.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.