2018-02-13

Vi är inne på sista veckan av behandlingen och det har inte hänt någonting överhuvudtaget. Första tiden letade jag hela tiden efter att hon skulle se bättre ut men sakta har det lilla hoppet runnit ur mig. Jag läser era kommentarer och förstår allas input. Jag håller inte kvar henne i livet enbart för min skull, utan också för att ge behandlingen en chans. Den dagen jag tar beslutet att låta henne somna in vill jag känna att jag gav alla chanser en ärlig chans.

Idag har jag filmat de neurologiska tester jag kan göra på hemmaplan (vissa rörelser i skritt där hennes neurologiska skada ger utslag) och ska skicka till veterinärerna som sedan kommer ringa mig och diskutera om vi ska åka på återbesöket eller inte.

Men visst fan har den här tiden varit för min skull också, eller ja, kanske allra mest. Jag har haft Raya vid min sida under bergodalbanan av förkrossade känslor och det har betytt så mycket. De stunder när jag har varit där helt själv, när personalen slutat och jag kört dit själv kommer jag minnas lika starkt som vår MSVA-debut. Hon känner och förstår och vi har tröstat varandra. 

Comments 20
  • Anonym

    Det ni har emellan er kräver tid att våga/kunna släppa taget om. När det handlar om ”aldrig mer” så greppar man allt man har med allt man är.

    Jag hoppas att mirakel sker.

    Kram.

    Reply

  • Ess

    När man har det ni två har, så är det svårt att släppa taget. Och när man älskar så mycket, så gör man allt man kan med allt man är, tills inget finns kvar, för att man gav/ger allt och lite till.

    Jag hoppas på ett mirakel för er skull. För att det här är så hjärtekrossande.

    Reply

  • Anonym

    Ps. Skrev visst två kommentarer 🙈.. trodde inte att de kom fram utan mail..

    Reply

  • Jennifer

    Hjärtat slits i tusen bitar 😭😭❤️❤️❤️

    Reply

  • Anonym

    Sålänge du som känner din häst bäst ser att hon inte tappar livet i ögonen så gå på din magkänsla hur lång tid du kan ge behandling/prova behandling. Låt d negativa i kommentarer rinna av dig, sug åt dig alla fina ord & kärlek. Ta din tid att söka halmstrån.💕

    Reply

  • Rebecca

    Jag lider verkligen med dig. Men det är verkligen skönt att känna i hjärtat att man har försökt med allt som går. Mitt i all sorg, smärta och skuld så var det väldigt skönt att veta att vi hade försökt allt för mina älsklingar, förlorade två på ett år.
    Skönt känns som fel ord men jag hoppas att du förstår vad jag menar.
    Jag har väldigt svårt att forma ord för dig, eftersom att jag vet att det egentligen inte gör någon skillnad.
    Men du är inte ensam iaf, du verkar ha ett fint support team hemma och så har du oändligt med häst människor här, många som tyvärr förstår din smärta.

    Reply

  • Towe

    Alltså jag blir så gråtig varje gång jag tittar in här. Det är något så otroligt fint och samtidigt fruktansvärt i det här farvälet mellan er. Din relation till Raya har fått mig att tänka på hur jag tänker på och känner för mitt eget speciella sto. All kärlek till dig, andas in och andas ut. Håll dig nära sammetsmulen. <3

    Reply

  • Tyra

    Jag hoppas Ni har testat henne för alla möjliga sjukdomar såsom Abortvirus, Kvarka, Fästignar, Röda resp vita blodkroppar, satt henne på olika odlingar etc etc.
    Finns ju massor av ”tysta” bärare av olika slag.
    Tänker på dig och lider med dig.

    Reply

  • Therese

    Förstår din situation helt. 2016 fick jag veta att min lovande 4-åring hade spatt och var halt på alla fyra ben, trots att han inte ens hade varit ute o tävlat än. Bara någon vecka innan hade jag varit med o tränat för en A-tränare som verkligen gillade hästen och sa att honom kommer jag få så himla roligt med. Har aldrig kommit så nära en häst i hela mitt liv och har heller aldrig varit så förkrossad i hela mitt liv. Återbesöken hade inte positiva besked och precis som du känner så kände jag att jag var tvungen att verkligen göra allt och ge det en chans även om jag var övertygad om att det aldrig skulle gå och prognosen såg nattsvart ut.

    Idag är han frisk min fantastiska lilla häst <3 Han har förstås fortfarande spatt och symptomen kan komma tillbaka. Men han har varit igång i 1,5 år nu, hoppar o tävlar, är superfin och har inte varit halt en enda gång tack och lov. Oavsett hur det går för dig och Soraya så tycker jag att du gör helt rätt som gör allt du kan om det så bara finns 1 procent chans att hon blir bra <3 Sedan finns det ju såklart en tid då man får ge upp om det inte går vägen, men det vet jag att du är klok nog att förstå också. Kram på er!

    Reply

  • Clara, Bossbloggen

    Skickar en massa kärlek och omtanke till er båda, så infernaliskt jävla assorgligt är det… 🖤

    Reply

  • E

    Jag är inte typen som tycker ”så länge man kan se viljan i ögonen” osv, det är att förmänskliga lite väl mycket. Men jag tycker att du gör helt rätt i att testa att behandla, så att du vet att du gjort allt du har kunnat. Det förtjänar både du och hästen. Och det här skrev jag inte för att vara dryg, utan för att understryka att en person med krass och bitter utgångspunkt tycker att du gör helt rätt. Inte för att du behöver någon som rättfärdigar ditt beslut, men jag tänker att det måste vara tungt med kritik i ett så känsligt läge.

    Och mitt hjärta blöder för er båda. Jag är uppenbarligen ingen häst 😉 men jag lider av en neurologisk sjukdom som gör att min kropp inte fungerar som den ska ibland. Det var oerhört otäckt innan jag förstod vad det rörde sig om (och är fortfarande) och jag kan på något vis föreställa mig hur läskigt och skrämmande det måste vara för en häst att känna att kroppen inte rör sig som vanligt.

    Reply

  • Nikolina

    Varje gång jag går in här rinner tårarna. Jag lider så mycket med er ♡ Jag har inga peppiga ord att dela med mig av, och jag tror helt ärligt inte att det heller är vad du vill höra nu. Jag ville bara lämna ett avtryck för att på något sätt visa att du inte är ensam i sorgen samtidigt som du såklart är det på sätt och vis..
    Din och Rayas kärlek är så fin. Verkligen Så fin ♡

    Reply

  • Erika

    Som flera skrivit tidigare så hittar jag inte heller några ord som kan hjälpa dig just nu. Vill bara visa att jag tänker på er och fortfarande håller alla tummar för att hon, även om det är mot alla odds, blir bra igen. Kramar till dig❤️❤️❤️
    PS. Förstår dig helt i ditt beslut att behandla och göra allt vad du kan.

    Reply

  • J.

    Det är så sorligt.. Jag lider med dig <3

    Du vet säkert exakt hur du vill att saker o ting ska gå till när din älskade vän motvilligt tvingas lämna jordelivet.. men jag vill bara berätta att när min bästa vän och tävlingskompis efter 17år vid min sida fick en obotlig skada fick han somna in.. o sedan lät jag kremera honom, och sedan begravdes hans urna på min släktgård..
    Det kostar lite att kremera en häst, men för mig var det värt varenda krona då det känns så bra i mitt hjärta att veta vad som hände med hans kropp och att han ligger begravd och att jag har en plats att gå till för att prata med honom <3

    Många styrkekramar till dej <3

    Reply

  • Victoria

    Soraya är din och bara din! Ingen kan säga vad du ska göra utan det kan bara du.. man kan inte bara avsluta ett liv tillsammans på en gång, på en sekund. Man måste få gråta, skrika och förstå.. och inte fatta nåt, stå helt tom och skrika rakt ut med stängd mun så ingen hör och borra in sitt söndergråtna ansikte i sin älskade väns päls. Det har jag fått göra innan den värsta tyngsta dagen man aldrig kunde tänka sig, ta farväl, få se sin bästa vän och dröm och hjälte för sista gången, och sen är allt bara borta! I tomma intet, man undrar vart allt försvann, all kärlek, vänskap, kämparglöd, tårar, lycka, mod, besvikelse, motgång, medgång, livsglädje, och allt som var alldeles alldeles underbart!
    Kärlek till dig Linn ❤️ Soraya

    Reply

  • Emma

    Det gör så ont i mitt hjärta när jag tänker på vad du och Soraya går igenom just nu. Du har gett Raya det bästa livet hon kunde få ❤️ Styrkekramar, Vi finns hos er ❤️

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.