2018-02-14

Idag har jag haft en dag helt i stan, vi har inlämning på fredag och ikväll ska jag och Felix gå ut och äta för att fira vår 6:e alla hjärtans dag tillsammans. Jag är SÅ glad över att det känns värre att vara i stan en hel dag såhär än de dagar jag är hos Soraya, jag trivs mycket bättre med att ha varit där och ha haft vår tid. Först trodde jag att jag kanske inte skulle klara det. Men det har jag verkligen gjort, jag har klarat att ta tillvara på vår tid och hållit den i famnen. 

Men som vi alla erfarit en eller flera gånger så har livet ett envist sätt att bara pågå på oavsett omständigheter. Men det är faktiskt skönt, att det pågår och kräver mitt fokus. På onsdagsmorgnar har vi världens frukost uppdukad i receptionen på jobbet inför frukostmötena, när jag satte mig vid skrivbordet tog jag runda två med bara frukt. Vardagslyx! Ser ni den sjuka kurvan på datorn i bakgrunden? Det är statistiken efter en lyckad kampanj i Tyskland som jag projektlett 🙂

Jag slutade vid lunch och då behövde jag åka raka vägen hem för att plugga. Vi har inlämning på fredag, en riktigt klurig en, men nu har jag grepp om den. Förresten! Jag köpte en iPhone X igår – ser ni vilken bildkvalitét?! Wow.

Det har varit helt magiskt väder idag så när jag behövde ett plugg-break ringde jag upp min älskade Ebba och promenerade runt sjön med henne i lurarna.

Vad tusan ska jag börja träna nu..? Jag kommer börja gråta av att gå in på ett gym tror jag (dramatisk jotack). Men tänk er själva, det kommer kännas som: åh här kommer jag, fattar varken maskinerna eller de sociala koderna och påminns om att här, bland svettiga testosteronfyllda knasbollar, står jag istället för att vara i ridhuset. Min kollega frågade om jag ville följa med honom och klättra… Haha. Kanske det. Johanna Due-Boje (som tröstat och lyssnat på mig ♥) sa att hon tror att jag kan sadla om till en ny sport igen och tyckte skidskytte. Jag tror dressyrryttaren överskattade skillnaden mellan hoppning och dressyr 😉

Nu har jag precis satt mig i soffan med en smoothie (mango, ingefära, gurkmeja, grönt äpple, soyghurt) och kaffe. Felix kommer snart hem från jobbet och då ska vi öppna en flaska rött och sedan åka in till stan och äta på en italiensk restaurang. Hoppas att er alla hjärtans dag blir fin. ♥

(P.S: pälskragen på bilden är inte äkta..)

Comments 10
  • Cornelia

    Linn, du behöver inte bestämma dig nu. Köp ett gymkort om du vill och tänk att jag gör det här _så länge_. Inte istället för, eller för alltid. Gör det tills du kommer på vad du ska göra här näst, om det då blir en häst till eller skidskytte, det får tiden utvisa. Visst har man många gånger tänkt ”aldrig mer” men jag har än så länge alltid återvänt. Är 26 och har förlorat fyra hästar, står fortfarande utan sedan mitt hjärta vandrade vidare i april förra året, men jag ska tillbaka. Jag är ingen utan hästarna och ridningen. Varje gång jag förlorat någon har jag iofs alltid haft något som ”tvingat” mig tillbaka, antingen den hästen jag hade parallellt eller som nu senast, jag jobbade i stallet jag stod för att ha möjlighet att satsa på ridning och tävling, och kunde inte sluta samma dag jag tog bort min häst. Då ville jag spy på det, slutade till hösten och började plugga men SOM jag saknar det. Jag saknar mitt sammanhang, liksom. Kanske gör du det också snart, eller inte. Men stressa inte över det nu! Det kommer visa sig ❤️

    Reply

  • Elli

    Följ med din kollega på klättring, det är faktiskt riktigt kul. Självklart inte lika kul som ridningen, men annorlunda än gym iaf😀 kram till dig i denna jobbiga tid!

    Reply

  • Nina

    Köp inget gymkort! Inte än åtminstone.

    Gör vad som faller dig in, orientera (hehehe) simma, spring,gå, pingis, dans, styrketräna hemma mm. Ja du fattar. Tror du bara skulle panika av att köpa ett gymkort och ”ersätta” ridsporten med den.

    Reply

  • Kerstin

    Jag tror jag har gråtit över precis vartenda inlägg nu sedan det första hemska. Men skidskytteförslaget var ändå ett litet behövligt leende mitt i all tragik. 🙂

    Visserligen hittade jag till den här bloggen enbart på grund av hästarna, Chagall var nog ganska ny när jag började läsa. Men väljer du en annan satsning (vilket jag dock inte hoppas men å andra sidan skulle ha viss förståelse för) så lär jag hänga kvar ändå nu – kanske alldeles särskilt kring en skidskyttekarriär?

    Men som sagt sådana beslut hastar inte. För övrigt: starkt och beundransvärt hur du orkar dela tankar och känslor så öppet trots oombedda och klumpiga inpass från förståsigpåare om vad de anser vara rätt och fel. Alla som följt bloggen och läst inläggen fattar att du tar beslut för Sorayas bästa och med ett stabilt underlag, nu som förut. Det borde få lov att räcka så, utan andra kommentarer än <3

    Reply

  • Lotta

    Det är få beslut man tar i livet som måste vara för evigt. När det gäller träningsform är detta nog väldigt ovanligt. Du får kanske lägga om bloggen ett tag till -Linn prövar. Sen är det bara att ge dig ut och testa skidskytte, fallskärmshoppning eller tolkning där du är skidåkaren, denna tror jag särskilt mycket på 😉 eller vad du nu råkar snubbla över. När jag testar nya sporter brukar jag ha som regel att testa minst tre gånger innan jag bestämmer mig. Detta ger mig en chans att fundera på, vad är detta, hur gör man detta och ah, nu börjar kroppen fatta lite. Det kan vara ett tips att ta med dig innan du avfärdar vad du nu än ger dig in på. Se det inte som ett permanent stadie, se det som ytterligare en fas i livet. Man måste inte hitta rätt på en gång

    Reply

  • Anonym

    Jag var helt lost i början i gymmet. Fick be om hjälp för att få igång löpbandet. Men man får liksom låta det ta sin tid. Jag var själv på gymmet en dag, då passade jag på att gå runt och kolla alla maskiner och hur man gör och så. Låter det växa fram, man behöver ju inte börja hård träna på en gång. Jag har nästan bara sprungit på bandet…

    Reply

  • Träningstjejen

    Jag tror att CrossFit skulle passa dig perfekt! Det är både roligt och ger en härlig gemenskap. Dör har du en ny grej att nörda in dig på och studera saker i detalj, men enbart med dig själv som verktyg 🙂 Det är varierande, otroligt roligt, ger snabba resultat, men är beroendeframkallande! 😉

    Reply

  • Anni

    Hej. Min häst fick senskada i höstas och jag fick panik av att bara sitta i föreläsningasalarna. Jag tog mina springthights, som endast använts i stallet och började gå på jympa och boxning på Friskis. Kände mig så värdelös och dålig och kommer nog aldrig fastna för att betala för träning (hästar kostar knappt 😉 ) men det är vad som får min hjärna lugn i väntan på läkning 😋
    Gruppträningen gör att man blir taggad även om inget någonsin kommer slå hästryggen 😎

    Reply

  • Anna

    Linn <3 Läst din blogg sen Winnie-tiden och vill bara skicka en massa kärlek till dig! Så fruktansvärt det du går igenom just nu. Jag förlorade min ena unghäst pang bom efter ett benbrott i hagen och jag kände som du – aldrig mer! Som hästtjej hade jag svårt att hitta ett substitut men till slut landade jag i tennis och klättring. Inte samma men ibland är det ju just det man behöver för att sörja klart – något helt annat. Och som nån klok skrev här ovanför – det är få beslut som gäller för alltid och man kan _alltid_ ångra sig. Helt plötsligt står det kanske en annan häst i stallet. Eller inte. Jag menar, vad vet man egentligen om det som kommer? Ibland tänker jag att det är bra att man inte vet. Att sorg och glädje kommer om vartannat utan att man kan förbereda sig på det är kanske det som är livet. Tycker du är grym i alla fall! Imponerad av allt du åstadkommer. Även mitt i denna sörja!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.