En dags andrum

Godmorgon söndag.
Idag känns som en dags andrum innan verkligheten är tillbaka för att stanna. Tiden mellan behandlingen och imorgon har känts skyddad, för jag vet att jag inte kan göra någonting, inte ta ställning, inte ta beslut. Bara vara med Raya. Men imorgon kommer allt dra igång som ett virrvarr, besked, beslut, ställningstaganden. Idag ska jag skriva ner ALLA mina frågor och tankar så att jag får med allt till veterinärerna imorgon.

Om någon timma hämtar Elvira mig och så ska vi åka ut till Hönö, en liten ö utanför Göteborg, med tjejerna. Vi ska ta en långpromenad i snön och äta lunch där ute. Kan ni tänka er en bättre andrums-aktivitet? Alla i min omgivning som inte håller på med hästar har verkligen varit så jäkla fina, mött och lyssnat trots att det nog inte är så lätt att förstå.

Bland de första dagarna efter beskedet hade jag den där svinjobbiga känslan av att längta hem och bort samtidigt. Förstår ni vad jag menar? Man orkar ingenting, vill inte träffa någon men får samtidigt panik av att bli lämnad med sig själv. Då styrde Lovisa och Elvira upp en middag dit jag åkte direkt efter jobbet, de hade beställt in maten medan jag var på väg så jag satte mig bara och blev serverad. Sedan grät Lovisa lika mycket som jag när jag berättade trots att hon inte rider. That’s friendship, haha ♥

Så; jag har magont och oro inför veckan men har en distraherande, lugn och bra dag framför mig.

Comments 2
  • Camilla

    Ska tänka på er imorgon. Jag vet inte hur du funkar men jag själv funkar dåligt i just den där upptrappningen fram till att man får riktig klarhet. Sedan kan man ju få de där fruktansvärt tunga beskeden som kommer vara ett rent helvete att sortera ut och ta sig igenom, men jag tycker det är hemskt jobbigt att ”veta men inte veta” – om du fattar hur jag menar.

    Ha en skön dag och andas

    Reply

  • Erika

    Sådana vänner är guld värda ❤️

    En nyfiken fråga: OM det blir så att du aldrig kommer rida igen (vilket vi alla hoppas inte sker), tror du att du kommer ha kvar dina vänner från stallet, varför/varför inte?

    Kramar från en av många bloggläsare som håller alla tummar och sörjer med dig ❤️

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.