2018-02-26

Jag började min dag i hagen, i frukosthöet i tolv(!) minusgrader innan jag åkte till jobbet. Helgen som gått har mestadels spenderats med Raya. Det är riktigt iskallt, men jag är glad för det; sol och snö är bättre än lera. Hennes sista dagar. Så ofattbart att tänka så. Jag åkte på en riktig dunderförkylning och feber för några dagar sedan och tänkte ”hade allt varit som vanligt hade jag inte åkt till stallet i tio minus, men nu räknas verkligen varje, varje dag och tillfälle”. Uh. 

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, ”nöjd” låter ju jävligt fel, men kanske tillfreds.. Jag är ”tillfreds” med hur jag tagit tillvara på vår sista tid. Jag har varit bestämd med att jag vill åka dit själv, valt tider där det oftast är tomt i stallet och verkligen orkat se vår verkligheten tillsammans. 

Jag hade ångrat mig för alltid om jag tittade åt andra hållet tills allt var över och då skulle sörja och börja förstå utan henne.  

Hon är fantastisk och så beundransvärd. Förra vintern ledde jag henne med kedja och lina för att hon var helt sjövild i kylan. Nu tar hon ett steg i taget, är försiktig, trött, förhåller sig till sin nya begränsade kropp men är fortfarande Raya. Hon tänker inte ”varför just jag” såsom jag gör. Varför i helvete just du. Hon accepterar och lever med full närvaro.

Se och lär och sörj. 

2018-02-26, min sista dag som 22 år och en av mina sista dagar med Raya. Med häst, överhuvudtaget, för den delen. Imorgon är det min födelsedag och det känns surrealistiskt att fira. Jag kan inte komma på något som jag är mindre sugen på; skål och grattis. Inte riktigt va.

Comments 11
  • Camilla

    Det är tungt att läsa om era sista dagar. Jag har mina sista dagar med min häst som ska åka på onsdag, dock i en sån sits att jag hur hemskt det än låter -hellre hade sett att det var de sista stegen där och då, för att veta vart hon tar vägen och vad som händer.

    Allt tungt på sitt eget sätt.

    Reply

  • J

    Fy fan vad livet är orättvist. Jag har aldrig någonsin kommenterat någons blogginlägg tidigare. Men jag har följt er resa sedan dag ett. Jag vill bara säga att jag känner din sorg. Jag har haft egna hästar sedan jag var liten men fick ta bort min första häst i somras då han skadat sig allvarligt i hagen. Ett föl som endast fick bli några månader gammal. Jag klarade själv inte av att ta beslutet att han skulle få vandra vidare så min pappa fick göra det åt mig. Idag ligger han begravd på en utav våra ängar på gården. Frågan varför just han skulle trampa snett i hagen och krossa allt som gick att göra sönder i knät får man aldrig svar på, men jag försöker iallafall tänka att han inte har ont längre ❤️ Jag vet inte varför jag skriver detta.. men vill bara säga att jag verkligen lider med dig. Ingen som inte har haft egna djur kan förstå den sorgen man känner när man mister dom. Jag har inte något med detta att göra men jag hoppas ändå att när sorgen har lagt sig lite så hittar du tillbaka till hästarna. Det gör så ont när de går bort men de ger så mycket glädje medans man har dom hos sig. Massa kramar

    Reply

  • Cicci

    Nog för att det suger att hitta sin bästa vän med brutet ben i hagen men det gjorde beslutet enkelt och snabbt. Lider med dig, det är hemskt att förlora sin bästis på grund av ”shit happens”

    Reply

  • sophia

    <3 massa kramar till dig och raya!

    Reply

  • Anonym

    Ush Linn lider med dig det är förfärligt att detta ska hända men du gjorde de rätta valet och gjort de fint och allra bästa för henne ❤️Va stark nu ❤️

    Reply

  • Anonym

    Ush Linn lider med dig det är förfärligt att detta ska hända men du gjorde de rätta valet och gjort de fint och allra bästa för henne ❤️Va stark nu ❤️❤️❤️❤️

    Reply

  • Stine

    Du gör ett fint och vackert avslut för er båda, det är beundransvärt hur stark du är. Kom ihåg att det är ok att bryta ihop också <3

    Reply

  • maria

    Du skriver så fint Linn! Du rör mig till tårar! Önskar så att ni fått fortsätta er resa tillsammans. Många kramar till er <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.