2018-02-28

Jag letade efter en bild som jag skulle använda på jobbet i min bildmapp förut, jag har knappt gått in där den sista månaden. Det gjorde så ont att se bilder ifrån alla timmar tränandes tillsammans.

Höger bakben lite mer in i halten. Alltid tänka förvänd sluta i traven under uppvärmningen när hon biter i innerhanden. Svag höger öppna i höger galopp innanför spåret. Hamna inte på bromsen. Låt henne galoppera genom kroppen. Kom ihåg att hålla halsen lite rakare i vänstervarvet i travskolorna. Skritta såsom skritten ligger på tävling. Våga ligga om med benen.

Timme efter timme efter timme. Alltid ren lycka. 

Men det känns rätt att inte fortsätta. Faktiskt. Det var inte bara något jag sa i chock och sorg, utan det är så.

Jag har några sista dagar kvar med Raya. Jag ska tanka hennes energi så djupt jag kan så att jag kan andas med den i mig när jag under våren försöker hitta en ny tillvaro, andra meningsfulla delar att fylla livet med. Jag känner precis som jag gjorde första dagen efter beskedet:

  • Jag ångrar ingenting 
  • Jag gör inte om det
Comments 13
  • Filippa

    Hej Linn! All styrka till dig <3 Jag vill bara säga att jag har varit med om samma sak och jag gjorde misstaget att göra om det. Tre gånger. Och nej du gör helt rätt i att ta en paus, det betyder inte att du behöver sluta för alltid, men jag önskar att jag hade varit klok nog att våga säga stopp tidigare. Då hade jag förmodligen inte blivit lika trasig. Så våga ta tiden att sörja, hitta andra glädjeämnen och om suget kommer tillbaka i framtiden, grattis! Om inte så har du fantastiska minnen och erfarenheter att bära med dig.

    Reply

  • Karin

    Hej!

    VARFÖR kan du inte fortsätta? Ingen kritik. Jag ställer frågan för att jag kommer att sakna dig och din häst. En liten stund. Varje dag.

    Du måste förklara det för mig igen. Du förklarar ju allt så bra, som charmen med dressyr på den egna hästen, kärleken till sin häst.

    Jag gissar att det är för att skydda dig från ett krossat hjärta…och det kan förstå. Men jag vill få det förklarat på samma detaljerade sätt som du beskriver din och Sorayas uppvärmning. Om och när du orkar.

    Det finns ingen blogg som kan ersätta din.

    Kram Karin

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Vilken uppfriskande uppmanande kommentar! Ska vi bli vänner? Haha, jag gillar dig! Jag ska såklart skriva mer om både skadan, min framtid, tankar och beslut. Gillar det skrivna ordet och jag kommer fortsätta med det i någon form. Kram! <3

      Reply

  • Ida

    Ställer mig ofta frågan ”är det verkligen värt det?” Allt slit, alla tårar, allt svett och blod. Även om det inte är jag i detta fall, så får det mig att tveka. Att tänka en gång extra. Fyfan vilken jävla sport det är. Finns inget som jag älskar så otroligt mycket som den, men det är också det läskiga. För det vi älskar mest är också det som kan förstöra oss som allra mest. Jag beundrar dig enormt, även Raya. Såklart. Jag har läst din blogg sen Winnetoo tiderna, jag har skrattat med dig, men jag har också gråtit med dig. Jag har inga ord och har nog inte tillräckligt stora plåster för dina sår. Men jag skänker all min kärlek och styrka till dig och världens finaste, Soraya, i denna ofattbart svåra stunden.. <3 Ni är och – förblir bäst.

    Reply

  • Ida

    Kommer du sluta blogga?hoppa verkligen inte. Älskar din blogg och behöver dina kloka ord ❤️

    Reply

  • Anna

    All styrka till dig! Jag har varit med om liknande situation själv när jag köpte en jätte fin välstammad treåring som visade sig ha stora obotliga skador och efter ett år så fick hon somna in.
    Har även varit med om att måsta ta bort min älskade bästa bästa vän som jag haft i över 20 år. Det är fruktansvärt tungt och det går inte en dag utan att jag tänker på henne.
    Har även fått sälja min bästa tävlingshäst innan han blev för gammal för att få pengar till att kunna köpa en yngre, annars hade jag aldrig haft råd att kunna köpa en ny häst. Det var fruktansvärt tungt då han var allt jag önskade.
    Då kan man ju fundera om det är värt det. Att måsta göra sig av med vän på vän för att kunna fortsätta med sitt största intresse.
    Och ja, för mig är det det. Det bästa jag vet är att sitta på hästryggen och trimma och träna på detaljer till oändlighet. Jag skulle aldrig kunna sluta med hästar. Och jag skulle aldrig kunna leva utan djur. Har även hund och katter.

    Jag förstår om du inte vill behöva vara med om denna situation igen. Men hur tänker du när du ändå väljer att skaffa ett nytt djur, du pratar om en hund?
    Kan ju hända precis samma sak med en hund.
    Jag tänker att om man skaffar ett djur så måste man ju vara medveten om att det när som helt kan bli så att man tvingas fatta det tuffa beslutet pga skada eller sjukdom.
    Berätta gärna hur du tänker kring detta?

    Reply

  • Idamaria

    Jag förstår varför du inte vill fortsätta men jag vill bara säga att jag kommer sakna dig, sakna ER. Din blogg är den sista jag läser varje dag, den jag sparar till sist, lite som den godaste godisen du vet.
    Jag har hoppats in i det sista att ni ska få en framtid ihop, du och raya men den sista lilla lågan slocknade nu.
    Jag hoppas ändå av hela mitt hjärta att du nångång vill börja om med hästarna igen, du är en fantastisk ryttare och borde ge ännu en häst chansen. (Förlåt tjatet)
    Massa massa massa kramar och njut av de sista dagarna med din vackra vän ❤️

    Reply

  • Lina

    Jag ser också fram emot förklaringen, jag förstår absolut beslutet på ett sätt. Men jag tycker att OM det är pga av hur ont det gör att förlora sin bästa vän, har jag väldigt svårt att se vad som skulle vara bättre med en hund. Jag har haft både häst och hund men inte för att vara taskig mot hästen, men i stallet är jag ca 3h per dag. Men hunden spenderar jag 24h per dygn, 365 dagar per år. Tränar, rastar, gosar, sover, ser på tv. Hunden följer dig varje steg. Bandet med hunden blir ännu starkare. Och även hundar kan skada sig, blir sjuka och man får ta det beslutet i förtid. Min hund blev inte ens fem år innan jag gick ta bort honom eftersom han blev dålig och man hittade ett flertal tumörer. Det värsta jag varit med om, och nu snart ett år sedan, saknar jag honom fortfarande varje gång jag är ute och går, varje dag när jag kommer hem och öppnar dörren och ingen lycklig bästa vän kommer och hälsar. Jag tror aldrig att jag kommer skaffa en hund igen. Så på ett sätt förstår jag. Men varför hund istället för häst?

    Reply

    • Birgitta

      Som varande både hund och hästägare sedan många år kan jag säga att oron för min tävlingshäst är tusen gånger större än för min sällskapshund.

      Jag lägger ner helt anda pengar och träning på hästen och om den blir skadad är det, hur hemskt det än låter, mycket mer som liksom går till spillo- träningar och tävlingar.

      Dessutom kostar hästen typ 10.000/ månad och hunden några hundralappar och rent krasst är ju även inköpssummorna inte jämförbara.

      Jag älskar båda djuren otroligt mycket men rent ekonomiskt kan jag köpa ”hundra” nya hundar när som helst medan jag aldrig kommer att ha råd att köpa en ny häst på nuvarande hästs nivå.

      Reply

      • Jessika

        Fast Lina skrev ju att om det beror på hur ont det gör att förlora sin bästa vän, så förstod hon inte hur det skulle kunna vara bättre med en hund istället för en häst. Ekonomin är ju en helt annan, nog så betydande, del i det hela – men hjärtesorgen styrts väl inte av hur dyrt ett djur är att köpa och ha.

        Jag äger, och har tidigare mist, både hund, häst och katt. Det jag kan tänka mig kan kännas lättare med att skaffa hund istället för en ny häst är att det blir något helt annat, inget som påminner om resan man egentligen skulle ha fått fortsätta med sin häst.

        Man måste fortfarande vara medveten om att man en dag måste skiljas från hunden och att det ofta innebär ett oerhört tufft beslut, och att hunden kommer att krypa otroligt långt in i ens hjärta. Så är det. Men det tror jag att Linn är fullt medveten om. När jag miste min häst så blev nästa häst jag köpte något helt olikt honom. Istället för en smäcker, långbent ”typisk tävlingshäst” så köpte jag mig en liten, grov arbetshäst. Det kommer absolut inte att göra mindre ont att mista honom en dag, men jag hade inte kunnat tänka mig att skaffa en häst som på något vis påminde om min förra, inte så nära inpå i alla fall. Jag behövde ”sadla om” lite och pyssla med något helt annat. Svårt att sätta ord på exakt varför men så var det för mig i alla fall.

        Reply

    • Fanny

      Jag har aldrig förlorat en hund i ”förtid” så jag kan inte göra en direkt jämförelse, men den skillnad jag spontant kan föreställa mig är engagemanget i en häst jämfört med en hund. Åtminstone om man har höga ambitioner med hästen. När jag förlorade min häst för ett år sedan så gick massor av träning ”till spillo”, framtidsdrömmar krossades, de tre timmar jag normalt spenderade på stallet blev helt tomma och hela min största passion rycktes undan. Saknaden efter en individ tror jag är lika stor i fråga om vilket älskat djur som helst, men för mig är hästen och ridningen något jag lägger ner min själ i, UTÖVER att jag älskar individen på samma sätt som jag älskar min hund. Därför är det mer traumatiskt när jag förlorar en häst i förtid, föreställer jag mig.

      Reply

  • Elin

    Hej! Var många år sedan jag tittade in här, men ryktet har nått mig om denna händelse. Kan säga att jag förstår dig verkligen. Upplevde liknande händelser och tog många år för mig att ens åka till stallet igen. Trivs så bra med min vovve, har hittat ett annat intresse som är såå mycket större än hästarna: resor! Men har faktiskt börjat lufsa runt lite på världens sötaste islandshäst! Det är ganska kul, ibland saknar man byterna och piruetter men gud vad mysigt det är med lite tölt bara för att.. får se om jag ändrat mig helt någon dag! 🙂

    Reply

Lämna ett svar till Caroline Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.