2018-03-06

Imorgon ska jag göra det, ringa och boka tid. Beslutet känns utom allt tvivel, i helgen slog Soraya i sitt ena bakben i det andra så att hon har ett långt sår (skrapsår men ändå) på framsidan bakbenet. Just samtalet och planeringen känns så absurd. Jag blir heeelt handlingsförlamad bara av tanken på att koordinera allt runt om. Hur jobbar Tim? När kan Svensk Lantbrukstjänst? Vem jag ska föra över pengar till som ska betala eftersom det ska göras samma dag? När i helvete ska jag vara där för sista gången?

Mer om det när det är gjort. Nu ska jag berätta om två stunder ifrån min helg.

I lördags åkte jag och Felix på…pudelutställning! Som ni vet är Felix inte helt bekväm med tanken på att vi ska ha en långhårig hund som ska få vara i sängen och duscha i ”människoduschen”, haha. Det kanske inte var den bästa idén att ta med honom just till pudelutställning… Han tittade storögt på alla skötbord med pudlar som fönades och friserades och ringen där de visades upp och sprang runt. Mitt i en uppvisning skedde det några kiss-olyckor på golvet och en man slängde sig ner på knä och började torka. ”Det där är du snart, älskling!” 😉 

Utanför utställningen pågick en fotbollsmatch, så vi avrundade det hela med att Felix kollade på den och jag kollade på pudlarna som rastades. Perfekt!

I lördags kväll överraskade tjejerna mig med en födelsedagsmiddag ♥
Vi brukar alltid bjuda in varandra till något festligt när vi fyller år, men i år sa jag att jag inte orkade göra något. Mitt liv har haft fullt upp med sorg och förändring. Då tog mina vänner saken i egna händer och överraskade mig, world’s greatest. 

Ser ni det rosa på armstödet..? Det är en hundpläd jag fick av dem, haha, älskade!! 

Vi åt världens godaste trerätters, delade skratt och tårar och någonstans över en flaska rosa bubbel bestämde vi oss för att gå ut. Hade någon sagt det till mig innan hade jag sagt ”never ever att jag orkar det” – men wow vad härligt det var med en sån här kväll. 

Jag kom hem fyra på morgonen och dagen efter umgicks jag med Raya i ett mystempo.

Så; en fin helg i en förvirrad sorglig tillvaro.

Comments 36
  • J.

    Varför vänta så länge så att hon hinner göra sig illa? Jag fattar verkligen inte. Vet hur jäkla fruktansvärt det är att behöva ta bort sin bästa vän, men att vänta för sin egen skull är inte okej…

    Och missförstå mig rätt, jag tycker verkligen innerligt synd om er!

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      En häst som är försäkrad i hennes belopp ska egentligen genomgå en CT-röntgen innan de kan bevilja att utbetala försäkringen, men eftersom hon varken får köras i trailer eller sövas så har den diskussionen behövt föras mellan veterinärer och försäkringsbolag. Först idag blev det klart. En hemsk detalj att ta hänsyn till, absolut, men nödvändig tyvärr. Sen skulle jag vilja påstå att att sår på benet inte är synonymt med ”gå så långt”.

      Reply

      • Anonym

        Ännu värre när det i stället får handla om pengar… Men man tänker såklart olika om olika saker!

        Det var ju tur att det bara blev ett sår men risken för svårare skador verkar ju överhängande med tanke på vad du berättar!?

        Reply

        • www.linnolsson.se Post author

          Är man inte ekonomiskt oberoende så inte bara ”får” utan måste den aspekten vara med, när det handlar om en häst på den här nivån. Dessutom; det är ett TEAM av veterinärer med och tiden har främst gått till att ge henne alla försök, sista veckan, efter att allt hopp försvunnit, har dock denna diskussion pågått.

          Reply

  • Hanna

    Så fruktansvärt sorgligt att ta bort henne 😣 känner med dig..!

    Reply

  • Helena

    Förstår undringen du fått varför det tagit så lång tid . Få läsare kan ha inblick i detta och du får ju dessutom lägga på tiden du ville ha henne trots diagnosen för att själv smälta det , prova behandling osv .

    F.ö ang val av hund så låter det klokt att du tar dig tid (och kanske även, som jag läst det, omvärderat val av exakt ras. Tror mycket med på Shetland än toy/mini pudel tex utifrån vad du vill kunna göra aktivt med en hund .

    Kram på dig i allt det jobbiga !

    Reply

  • Birgitta

    Man är verkligen heeelt olika i sådana här situationer…det har jag så klart vetat länge men det har förstärkts genom att läsa om era senaste veckor.

    När min häst blev utdömd ville jag bara att han skulle tas bort nu, nu, nu!

    Veterinären undrade om jag inte ville ta hem honom för att ”säga adjö” men jag ville ringa nödslakt direkt vilket också skedde.

    Jag hade aldrig orkat gå i dagar/ veckor och vänta på det oundvikliga medan du verkar ha kunnat göra något bra av tiden och kan ha det som ett bra minne.

    Jag fick för övrigt inte godkännande av försäkringsbolaget direkt men valde ÄNDÅ att ta bort hästen samma dag.

    Dels var veterinärens fynd så odiskutabla och dels hade jag inte kunnat/ velat behålla hästen även om försäkringsbolaget hade nekat ersättning i efterhand vilket de inte gjorde.

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Intressant det du säger – min veterinär berättade nämligen exakt samma sak! Att hon upplever att det finns två ”extremtyper”, och att jag tillhör den ena. En som precis som du beskriver, inte klarar av att se hästen efter beskedet, och en som vill få varje sekund och varje minut. Ingenting är ju rätt eller fel – förutom om det går ut över hästen – vilket djurskyddslagen och de inblandade veterinärerna ska se till att det inte gör. Jag upplever faktiskt att jag fått ut något av denna tid som gått, ett värdefullt hejdå, men jag förstår också helt det du beskriver.

      Reply

      • Anette

        Finns ännu flera sätt än två, skulle jag tro. Jag ville också ha tid (vilket han absolut inte led av), men jag klarade verkligen inte att göra något annat än att vara med hästen under den tiden. Tog vara på varje minut. <3

        Reply

      • Louise

        Djurskyddslagen är ju inget att skylta med direkt eftersom det ska väldigt mycket till innan de rycker in. En veterinär gör oftast det ägaren vill just för att den är egoistisk och vill få ut mer tid med sitt djur. Att ge ett djur smärtstillande så den slipper har ont betyder inte att djuret inte mår dåligt.

        Jag är den andra typen som ALDRIG någonsin skulle låta ett djur leva för att jag vill ha en dag till eftersom djuren ställt upp så mycket på mig så är det min skyldighet att göra detsamma. I min mening är det precis det man gör När man sätter djuret före sig själv.

        Hur menar du med att man måste ta hänsyn till pengar med en häst på hennes nivå? Vill du ha tillbaks en del av alla pengar du lagt ut genom era år eftersom hennes försäkring lär ha täckt vegerinärutfigterna?

        Reply

        • www.linnolsson.se Post author

          Ärligt talat Louise, jag har noll energi att argumentera med dig huruvida jag har låtit Soraya lida eller agerat egoistiskt. Du verkar väldigt övertygad över vad du aldrig hade gjort, men jag är desto mer övertygad om att livet inte alltid är så svart eller vitt. Du får föra heta argumentationer om det här ämnet med någon som inte är i sorg, tror jag. Jag håller mig till att diskutera med utbildade veterinärer och teamet runt Soraya.

          Reply

          • Karolina

            Jag kan med glädje föra den diskussionen åt dig Linn 😊 Jag tycker inte heller att allt är svart eller vitt – och så länge man inte, med handen på hjärtat, kan lova och intyga att man aldrig utsätter djur för onödigt lidande så kan man inte heller rikta pekpinnen mot någon som låter sin häst leva några veckor efter det att en diagnos satts.

            Jag är inte vegan (så det här är ingen sådan predikan) men jag tycker att argumentationen är hållbar. På något vis verkar alla tycka att det är ok att köpa och äta djur som är uppväxta enbart på grund av att vi människor vill äta dem – men Gud NÅDE om Linn låter Soraya (som står i ett superbra stall och som tas om hand av kompetenta människor) leva i några veckor ‘extra’. Att rikta den sortens dubbelmoral mot någon i sorg tycker jag inte är riktigt shysst.

            Vi alla tar tusentals små beslut varje dag som direkt eller indirekt kommer att utsätta andra människor eller djur i lidande. En del beslut är aktiva och en del passiva men de får liknande resultat. Linns beslut att behålla Soraya i några veckor till, och de känslomässiga, behandlingsmässiga och ekonomiska motiven som ligger bakom det beslutet tycker jag utan tvekan är ett av de mest försvarbara.

          • Anna

            Karolina +1 ❤️

        • Michaela

          Men snälla Louise, det syns att du har noll koll på läget. Det är så lätt att stå på sidan och skylta om att ”jag hade gjort så!” och tro att livet bara följer med. Det är en stor procedur med att ta bort en häst eftersom en mängd pengar är inblandat. Att ej ta hänsyn till det ekonomiska gör en inte mer moralisk eller god, det för en rent av korkad. Du är inte en av Linns vetrinärer, de har koll. Det är så tröttsamt med folk som anser sig vada vardagshjältar för att de skyltar om sin moraliska tro (och dumhet) på nätet..

          Reply

          • www.linnolsson.se Post author

            Tack Michaela!
            ..och vad gör att man anser sig vara en vardagshjälte? Den som tävlar i godhet och beskyller andra trots att man inte är insatt? Just ”tävlingen” om hur man själv hade agerat – för att man är så oerhört mycket mer godhjärtad än alla andra – gör mig verkligen illamående. Livet är livet och livet fungerar inte så….

        • Emma

          Det hade varit skillnad om det inte varit veterinärer inblandade. Hade de ansett att det inneburit hästen orimligt lidande att vänta på diskussionen med försäkringsbolaget hade de nog satt stopp.

          Linn, det finns inte något i ditt hästägarskap som jag ser som problematiskt. Och hur smärtsamt det här än är så ger du Soraya de bästa förutsättningarna, hon hade inte kunnat ha en bättre människa. <3

          Reply

  • Malin

    Snart kommer Felix vara lika snabb som Magnus var i lördags, för oavsett ras så kissar valpar inne 🤭 jag är ju pudelälskare, men det fräscha med dom är ju att de inte fäller, ni kommer ju inte få hundhår i soffan o duschen, som ni lär få av en sheepdog (eller annan). Dessutom så är de mindre allergivänligare mycket lättare att ha med på restauranger etc för som jag nämt tidigare så frågas det ju ibland vad man har för hund om man bokar bord, små pudlar är typ alltid välkomna 😍🐩

    Reply

  • Y

    Bichon Bolognese är världens bästa hundras 😉 kolla upp den finns inte så många i Sverige men det finns en uppfödare i Kungsbacka!

    Reply

  • Elli

    Om du ska övertyga Felix med en ”fräsch hund” så välj en whippet. Ingen pälsvård, fäller lite, drar inte in så mycket smuts och luktar inte hund (luktar bäbis säger min sambo nu, som var väldigt skeptisk mot hund till en början). Att de dessutom är otroligt vänliga och glada är ju ett plus. Minus är att de fryser, men det finns många fina hundtäcken. Önskar dig lycka till.

    Reply

  • Anna

    Svensk lantbrukstjänst är verkligen jättefina med att hantera sådana situationer. Vi har använt oss av dem i flera år och dem är så mjuka och lugna när hästen ska få somna in, oftast märker hästen knappt av att något annorlunda händer, mitt nervösa fullblod stod lugnt och käkade gräs vilket jag aldrig trodde hon skulle göra. Sen har vi alltid betalat på plats, vi har aldrig behövt föra över pengar till något konto. Ett väldigt tufft men ack så ansvarigt beslut du tagit, det är såna jobbiga beslut som man ibland får fatta som djurägare.

    Reply

  • M

    Jag var i dina skor för ett par veckor sen… Efter att ha fått besked från försäkringsbolaget skulle jag ringa och boka en tid, det kändes helt galet att skriva in det i kalendern. Men jag säger som andra här, svensk lantbrukstjänst är verkligen bra att ha och göra med!!

    Kram på dig

    Reply

  • Camilla

    Vi var tvungna att ta bort vår ena häst i höstas. Vår första häst. Det var hemskt att planera avlivningen och allt det praktiska. Vi bestämde att vi absolut inte ville vara med när det skulle göras, utan gå därifrån innan. Men när dagen närmade sig så kände vi båda (jag och min dotter) att vi inte kunde göra så. Vi klarade inte att lämna henne precis innan det skulle ske. Det kändes som att vi skulle överge henne det sista vi gjorde i hennes liv och det hade vi inte kunnat leva med. Att stanna kvar var hemskt, men alternativet fanns inte när allt plötsligt blev verkligt. Vår andra häst fick också vara med henne in i det sista för att hon skulle vara lugn.
    Försöker inte alls påverka ditt beslut, men vill dela med mig av min erfarenhet <3. Kramar i massor.

    Reply

  • Sandra

    Oj jag trodde inte jag skulle motas av sa manga asikter nar jag klickade in pa kommentarsfaltet. Jag tror det ar latt att sitta och saga ‘sa har skulle jag ha gjort’, ‘det har ar ratt och det dar ar fel’ etc etc. Men jag tror ocksa att vi alla innerst inne vet att nar du gar igenom en tragedi, nagon riktigt tungt och fruktansvart… varje dag, varje beslut ar jobbigare an du nagonsin kunnat forestalla dig. Vi har haft hundar i var familj i alla ar. Min pappa, en ‘riktig karl’ om man kan saga sa, bokade och avbokade avlivningen av en av vara hundar FEM ganger innan han fixade att aka till veterinaren och lata var fina vovve somna in. Och ja, hunden var sjuk. Betyder det att min pappa inte brydde sig om hur hans hund madde och enbart var sjalvisk? Nej. Han var tvungen att ta beslutet att hans basta van i hela varlden skulle avsluta sitt liv. Han var tvungen att saga hejda till bastisen som var helt lyrisk varje gang han kom hem. Som delade en banan med honom varje kvall innan laggdags. Som han spenderat hundratals timmar i skogen med. Som han tranat med, lekt med och myst med. Det skulle ta slut nu. Det ar val sjalvklart att det ar svart?? Alla reagerar olika – jag tror absolut att det finns dom som skulle avliva pa en gang for det ar for svart att ‘halla kvar’. Men det finns ocksa dom, som min pappa, som bara onskar mer tid med sin basta van. Inte for att lata dom lida. Men bara for att fa vara tillsammans, en liten stund till. Linn – det du gar igenom nu ar fruktansvart. Hantera det pa ditt satt. Du alskar Raya och hon alskar dig. Er resa ar just det, ER resa. Och du hanterar det fantastiskt och med karlek. Vi ar manga har som forstar, och kommer att finnas har och stotta. Ta hand om dig. Kram

    Reply

  • Jessika

    Usch så jobbigt, det där med att ringa och boka, och planera in. Lika jobbigt som när avlivningen sker direkt efter beskedet, fast jobbigt på ett annat sätt. Jag var med om båda varianter för snart tre år sedan. Min häst beslöt jag att låta tas bort direkt på kliniken, efter mardrömsbeskedet om hans skador. Det fanns ingen tvekan just då. Inte för att jag inte ville säga farväl i flera veckor, utan för att jag förstod hur ont han hade och att jag inte ville att han skulle behöva ha det en enda dag till. Men så stor chocken blev, när både beskedet och avlivningen skedde samma dag. Just då handlade jag bara rationellt, efteråt kunde jag inte fatta vad som hade hänt. Åkte till kliniken i tron om att få en diagnos och behandling, åkte hem med tom transport… Jag fungerade inte som människa på så lång tid efteråt.

    Några månader senare diagnostiserades min mammas häst med cancer. Hon mådde fortfarande bra men det märktes att det sakta gick utför. Vi bestämde oss för att låta henne leva riktigt gott så länge det gick innan hon började må dåligt. Det blev ett halvårs farväl. Mot slutet var det jättejobbigt, när vi insåg att nu var det dags. Hur säger man hej då för alltid? Fy så oehört hemskt det var. Men mycket lättare att förstå och hämta sig efteråt jämfört med när min häst togs bort så ”akut”.

    Kan bara skriva att jag sörjer med dig, kärlekens baksida gör så ont… Styrkekramar.

    Reply

  • AnnaP

    Hej fina Linn,
    Har följt dig länge och sörjer med dig. Vill bara slå ett litet slag för Trotjänartjänst, när min häst blev utdömd gjorde jag som du. Ringde till slut Trotjänartjänst och han bad mig gå till platsen där det skulle ske varje dag och ge mash/betfor något annat slabbigt och gott så platsen förknippades med nåogot gott. På så sätt fick min fina flicka somna in lyckligt mumsandes på det godaste hon visste. Hon var trygg och glad. Han kommer även med en liten lastbil och ingen container, det var vilktigt för mig, hon är och var alltid en prinsessa i mina ögon och hon skulle inte åka bort i någon container. Jag vet ju att du har erfarenhet av detta svåra sedan innan men av allt det hemska somr behövdes göras var jag ofantligt tacksam för denna fina människa som kom och gav min prinsessa ett vackert och värdigt avslut. Stor kram <3

    Reply

  • Manda Stillnert

    Lantbrukstjänst är bra. Tog bort vårt avelsto förra året efter 18 år tilsammans, hon var född oss hos. De svåraste beslutet vi tagit men hon hade ont. De var lugna, hon fick sin morotshink ( hon älskade morötter <3 ) sen sa de bar poff & de var över. Så vill jag att alla mina hästar ska få sluta, med en hink med det de älskar & en lugn människa vid sin sida.

    Reply

  • Anonym

    Jag hoppas att när den dagen kommer då mina flickor behöver somna in att jag är tillräckligt lugn för att kunna vara med dom den sista biten på resan. Jag lovade dom båda det. Jag ryser och blir kräkfärdig av bara tanken att behöva andas och leva utan dom men jag tror också att jag kommer behöva vara med för att förstå att dom är borta.
    Jag förstår ditt val fullt ut, raya kommer ha någon hon litar på och som tillhör hennes vardag med sig.
    Massa massa styrkekramar!

    Reply

  • Ida

    Förstår inte hur ni inte skäms när ni kastar så hårda ord och anklagelser mot någon som är inom en snar framtid kommer förlora sin häst på det här sättet. Och Linn har inte bara förlorat en bästavän, hon har förlorat en del av sitt liv som hon aldrig mer vill återvända till. All tid, alla rester, all kärlek och allt dem har upplevt ihop kommer snart bara borta. Jag imponeras av Linn som istället för att få ren och skär panik och bara ringa upp första bästa veterinär, istället låter allt sjunka in och vågar se sin bästavän i ögonen och verkligen känna i varenda del i kroppen att hon gör rätt beslut. Förstår ni ens hur ont det måste göra? Sen att utöver det orka ens läsa ett endaste papper från försäkringsbolaget och att försöka vara rationell är så fruktansvärt starkt. Att sedan dela med sig av sin sorg och ändå behöva försvara sig själv såhär… Som sagt, jag har förstått att vissa människor inte verkar ha en gnutta skam i kroppen men jag skäms faktiskt ÅT er. Hur ni sparkar på någon som redan ligger när är riktigt smaklöst.
    Styrkekramar till dig Linn, tänker på dig och Soraya

    Reply

  • Nicks💫

    Hej Linn, jag har varit där du är och jag lider verkligen med dig. ❤️ Jag är helt säker på att du har agerat på bästa möjliga sätt för Soraya, och jag är dessutom väldigt imponerad över den ton du lyckas hålla mot de som har mage att ifrågasätta dig.

    Reply

  • Anonym

    ❤️❤️❤️❤️

    Reply

  • Sofie

    Vad är det för fel på er som anklagar Linn för både det ena och andra?

    Vad vill ni ha ut av det, varför? Tror ni att ni på något sätt ”går i försvar för Soraya”? Tror att hästen skiter fullständigt i er och om hon nu skulle lida av att vara i livet en tid efter att hon blivit utdömd, så skulle såklart inte veterinärerna tillåta någonting sådant, det fattar ni väl?

    Tycker så jäkla synd om dig Linn! Vet hur det känns. Jag tog bort en väns häst med just Lantbrukstjänst, så proffsig kille, lugn, gosade med hästen, kliade och grejade, han märkte inte ens vad som hände. Han dog mitt i en klapp på pannan.

    Det kommer att gå jättebra. Såklart kommer hjärtat gå i tusen bitar men efter en tid kommer du kunna se tillbaka på stunden med lugn och frid.

    All styrka till dig!

    Reply

    • M

      Tycker det blir lika fel av dig att påstå att hästen inte lider. Tvärtom, Linn har skrivit att Soraya inte mår bra och gnistan i ögonen är borta. Ett flyktdjur som knappt kan röra sig och skadar sig själv pga det lider. Det hjälper inte hur mycket smärtstillande de får. Att förlora kontrollen över sin kropp och veta att de inte kan fly eller värja sig är något av det värsta som kan hända flyktdjur. Hade hon inte lidit så hade hon inte behövt avlivas.
      Sen kan jag ändå ha förståelse för det sätt Linn väljer att ”dra ut på det” som några kritiserar. Trots att det kanske inte är hur ni skulle välja att göra det är det väldigt onödigt att skuldbelägga. Det är svårt och sorgligt nog ändå! En del av tiden har dessutom varit ett försök att behandla henne, så det är ju inte som att hon bara stått där utan vård.
      Man kan berätta om hur man själv har gjort utan att insinuera att andra är djurplågare för att de gjort andra val.
      Det finns ingen facit på döden.
      Jag har förlorat hästar båda akut och planerat. Den akuta avlivningen var absolut svårast, för det var en sån fruktansvärd chock utöver sorgen. Min älskade häst var död bara några timmar efter att han blev sjuk. 15 år tillsammans och så var han plötsligt borta. Det gick inte mer än 1.5 dag från jag bokade den andras avlivning tills veterinären kom, men på den tiden hade jag iaf hunnit ta farväl och förbereda mig lite. Och jag hade såklart funderat på beslutet ett bra tag innan jag ringde veterinären. Men det var precis lika sorgligt och det gör fortfarande ont i hjärtat att tänka på dem. Jag gråter varje gång jag tänker på det, trots att det är flera år sen. <3 Jag var med hela tiden, det har jag varit med alla katter och hundar också. Det är tufft, väldigt tufft, men för mig är det otroligt viktigt att inte överge dem när de behöver mig mest. Jag har hållit om dem och strukit dem på huvudet och berättat hur mycket jag älskar dem tills länge efter att de slutat andas. Har dock valt att inte vara med vid hästarnas begravning, det har känts för jobbigt att titta på när de lyfts upp och läggs ner i graven…
      Tänker på er Linn och Soraya och lider med dig och alla andra som förlorat sina hästar. Det gör så ont att förlora någon, det är verkligen en fysisk smärta i hjärtat. Massa kärlek! <3 <3

      Reply

  • Dressyrryttare

    Dra mig baklängrs vilka jubeidioter som tror dom vet bäst.

    All kärlek o styrka till dig! 💙

    Reply

  • Sofie

    Jag fick göra de samtalen i höstas. Bröt ihop varje gång, värst var dagen innan när allt verkligen var sista gången. Sista gången jag tog in henne, gav kvällsmat, borstade osv. Enda dagen sen jag köpte henne som jag verkligen inte ville till stallet. Jag valde att mina vanliga veterinärer skötte avlivningne. Det kändes bäst med en person jag känner. De anpassade sig efter när lantbrukstjänst kunde komma. Jag var med när hon fick lugnande och ledde bort till platsen det skulle ske (där lastbil kunde parkera lättast, också en helt absurd detalj att ta hänsyn till), sen åkte jag hem och min sambo och stallägare var kvar vid bultningen. Jag ville inte se henne död och bli inlyft i en lastbil. Man är nog olika där och du vet säkert vad som är rätt för dig. Man betalar direkt till svensk lantbrukstjänst (runt 5000:- har jag för mig) och får kvitto på det.
    Jag har nog aldrig kommenterat i en blogg förut men skickar all styrka till dig, Ibland är livet en käftsmäll. Stor kram.

    Reply

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.