Tråden

Om ni är medlemmar i Heja Livet på facebook (ett nätverk med sjuttiotusen kvinnor) såg ni kanske att vi sökte intervjupersoner till vår kandidatuppsats där igår. Har du tidigare levt i en nära relation med våld? Och mejlen singlade in.

Den tunna, men så övermäktigt starka, tråden mellan människor som knutit an. Lika stor potential att kunna berika och läka som att förgöra och förstöra. Jag tänkte nämligen på det i veckan när jag skrev till en vän hur mycket jag saknade henne. Just dig vill jag berätta det här för. Måste möta dina grönbruna ögon när jag säger det där jag tänkt på. Jag tänker på ben och armar som slingras i sömnen för att förälskelsen aldrig mättas, behovet av varandra som är i ständig rörelse. För att vi är människor. Jag tänker på gångerna tråden knutits starkt från mitt håll men inte från den andres. När man försökt sträcka ut hjärtat lite från vänster istället för rakt framifrån. När knuten måste knytas upp för att bara en vill det.

Jag tänker på våra mejl. På alla kvinnor som i alla tider gett hjärtat ifrån alla vinklar som är möjliga till någon som river och sliter i det. Som förgör och förstör. Som inte knyter upp relationstrådens knut när det inte fungerar, utan trasslar ihop den till tusentals destruktivt trassliga knutar.

Idag är det lördag och jag sitter just nu i ett hörn av soffan och skriver på bakgrundsavsnittet i vårt uppsats-PM som ska opponeras på innan vi går på påskledigt nästa vecka. Sedan ska jag åka in till stan. Köpa mig en mjölkskummare ska jag göra. En lite för dyr men som ändå inte kostar mer än vad Rayas specialskoning gjorde. Det och vin.

För ikväll ska strumpbyxor maskas, tårna klämmas i klackskor och höga och låga samtal delas över höga och låga procenthalter. Träna borde jag göra innan dess också. Springa mig svettig i någon backe; för hur vet man hur mycket pasta med cocktailtomater, för mycket vitlök och basilika man kan äta med rödvin till när man inte längre tränar galoppiruetter 7:30 på morgnarna?

Comments 6
  • Josefin

    Jag hoppas du aldrig slutar dela med dig av dina texter. Du skriver så klokt och tänkvärt!

    Reply

  • Anna

    Jag blev dumpad av min pojkvän(eller numera ex..)sedan 3 år tillbaka för en vecka sedan. Jag relaterar något otroligt till dina texter och det känns som om vi befinner oss i exakt samma hjärtesorg. Ikväll ska jag också dricka vin för att vin lappar hålen i hjärtat för en liten stund i alla fall..Kram till oss och alla andra som befinner sig i liknande situationer❤️

    Reply

  • Michaela

    Det där sista med maten känner jag igen. Asso när jag rider bränner jag SÅ mycket, jag måste äta så himla mycket hela tiden. Sen kan jag åka upp till pojkvännen (7h bort) och poff igen ridning ingen hunger, det är sjukt hur mycket det gör alltså. Hoppas du hittar ett nytt träningssätt som passar dig och din vardag, man får ju myror i brallan annars.

    Reply

  • Lisa

    Det skaver att du skriver sådär om maten i slutet. Snälla tänk på vilka signaler det sänder ut till dina unga läsare oavsett om det inte är allvarligt menat.

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Läser man min blogg tror jag att den upplevs väldigt fri från kroppshets, i meningen du syftar på innehåller kärlek till mat som anses vara förbudet i en ”nyttig diet”. Att vara sund och röra sig i kombination med att njuta av livet är väl vettigt 🙂

      Reply

  • Emma

    Fint inlägg som alltid, men håller med om att den sista meningen tyvärr ger en dålig avslutning 🙁

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.