København

Jag är inte tom inuti, som jag trodde. Jag som trodde att den dagen jag inte skulle ha hästarna att engagera mitt allt i så skulle det där rastlösa på insidan klösa i mig. Jag saknar Soraya. Och det är allt. Jag sörjer henne, tänker på henne och saknar henne. Jag saknar också tiden med henne. Men det är allt.

Det var liksom samma sak; det där med att vara engagerad, närvarande och levande. Det krävdes visst inte att ställa alarm 04:45 var tredje dag, prestation, tävlingar, ett djur som behöver mig, ett liv som spändes upp med knappnålar i varje hörn med noll elasticitet. Engagerad, nyfiken, närvarande och levande går att vara på en fönsterkarm i Köpenhamn med någon ny och någon gammal vänskap över rödvin i plastglas. Dela skratt tills man kiknar och med sitt yttersta försöka förstå sig på varandras tårar.

Jag har dragit så tydliga skiljelinjer, kategoriserat, ordnat och strukturerat. Då var då och nu är nu och skillnaden är det och det. Tänkt att skillnaden mellan tillvaron som yngre och nu var ett jävla engagemang och ett helvetiskt strukturerande. Håll stryptag på livet innan livet håller stryptag på dig. Att det var själva det som rätade till det som skrynklade och trasslade. På vägen varit blind för att mitt eget liv runnit under mina egna broar; det har passerat relationer, insikter, smärta, skratt, lärdomar, svordomar och år.

Det är annorlunda för att då var då och nu är nu. Och på grund av eller tack vare är för mycket och för många för att räkna upp, men som sammanlagt blev jag och mitt liv.

MSVA med Raya eller Espresso Martini med Lovisa, Nattis och Elvira var visst bara två olika fina saker att fylla livet med. Livet som går att fylla med olika saker i olika faser, utan att något skrynklas ihop bara för det. Sorg lär det bli mer av, det var visst en ofrånkomlig del av det hela fina.

Comments 11
  • Alexandra

    Alltså dina texter just nu <3 de liksom skär i en samtidigt som man blir glad, kanske totalt ologiskt? Melankoli på något vis. Men det sorgliga blir så ledsamt på riktigt och det fina, tänkvärda och livliga fångar en med precis samma styrka. Har funderat så mycket på mitt eget liv, val och sorger när jag läst dina senaste inlägg och jag är glad att du delar. Så skört och fint. Du går vidare och livet gör ju det – och visst är det helt sinnessjukt att det man trodde bar upp precis allt faktiskt inte gör det. Det finns så mycket mer än minutplanerade scheman. För mig är det fortfarande en jävla process att lära mig det. Tacksam för att det finns människor som du att följa som visar det sköra, hemska och fantastiska i livet som inte rör prestation.

    Reply

  • Michelle

    Tack för att du skriver de här texterna Linn! För några dagar sen skrev du att man måste öva på att inte vara ett oroshjärta. Tack för att du fann ett ord som jag länge fundererat över; både vad det är men också hur jag ska förhålla mig till det. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag de senaste dagarna stannat upp och tänkt ”sluta vara ett oroshjärta, bara kör” Livets alla vägskäl kommer vi ständigt möta, och jag ser framemot att lära mig hantera de vägskälen med en känsla av lugn- även om nivån av struktur och planering inte har den nivån jag länge trott jag behöver. Tack för det❤️

    Reply

  • Evelina

    Är helt fashinerad, detta är den häftigaste resa vi fått följa med dig. Satan i gatan va du inspirerar. Tack för det, du coola människa.

    Reply

  • Emma

    Du sätter ord på dina känslor på ett helt magiskt vackert sätt! Det är så fint att du kan och vågar dela dessa känslor med oss läsare, det hjälper garanterat många med sina val genom livet <3

    Till ett helt annan och väldigt mycket ytligare ämne… 😉 Du har flera gånger tipsat om olika restauranger/caféer/klubbar man borde besöka om man är i Göteborg. Jag och mina två bästa vänner ska spendera tre dagar i Göteborg i veckan och jag letade bland dina gamla inlägg om tips på vilka ställen vi borde besöka, men hittar inte de inläggen. Finns det några ställen så här på rak arm som du kan rekommendera? 🙂

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Tack <3
      Åh, absolut, Göteborg är min älsklingsstad och ni får inte missa guldklimparna –
      Inför middagar, kolla in:
      Toso
      Teaterkällaren
      Barabicu
      Heaven 23

      En fördrink:
      Heaven 23 (ett måste!)
      Övervåningen på Le Pain på Avenyn
      The Parlour

      Klubbar:
      Push
      Lounge
      8ight

      Caféer/smultronställen:
      Brogyllen
      Da Matteo
      Le Petit (Linné)
      ..och hela Haga.

      Hoppas att ni får fantastiska dagar! <3

      Reply

  • Vendela

    Superfin text <3 Känner du att hela denna "resa" eller kanske mer tragedi har gjort att du har fått större förståelse för andra? För förut har du ju ibland varit lite oförstående mot hur andra kan fylla sina liv med så "onödiga" saker som utekvällar, middagar, resor, fikor m,m. Saker som du inte sett "tagit dom någonstans". Har du nu fått större förståelse för att detta är saker som förgyller livet och får dig att växa på andra sätt utan att det måste "ta dig framåt på pappret" som tränings-, tävlings- och skolresultat gör på ett annat sätt? Hade varit intressant att höra din åsikt om detta! Stor kram

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Jag tror att du har missförstått vad jag menat lite, jag har aldrig tyckt att fylla livet med roligheter är meningslöst. Däremot har jag svårt att förstå att man inte använder sin tid, siktar mot sina drömmar och jobbar för dem. Nöjer sig av rädsla eller bekvämlighet. Jag jobbar 50% på ett jobb med massa ansvar och studerar 100% – så jag skulle inte säga att jag nu bara chillar och lutar mig tillbaka. Livet är till för att känna, och det gör man bäst genom visioner, drömmar och relationer tänker jag 🙂

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.