Vita tänder som instruerar om livet

Det ligger något ogreppbart i att förlora en älskad, skriva en kandidatuppsats, låna några miljoner ihop med en annan älskad, se att människor i möten ser på en som en annan vuxen och inte längre en halvvuxen och att livet är ditt att göra vad fan som helst med. Hur är det med tjänstepension frågar du ena dagen för att andra dagen trilskas med att få igen dragkedjan på Levis’ jeansen från ettan på gymnasiet eftersom de alltid ska vara på när våren kommer. Trots att de inte passar sig på kontor. Och inte heller på din 23-åriga midja.

Det sylvassa mellanrummet mellan överdåd och förvirring, som endast kan avhjälpas av en energisk dressyrhäst som styr upp ditt liv genom sitt eget ouppstyrda.

Väck mig i natten och fråga vilket resultat i öre annonserna vi kör i Tyskland ligger på och jag vet exakt. Son’s forskning om målgruppsmedvetenhet från 2010, teoretiskt ramverk, den kvalitativa metodens generaliserbarhet och operationalisering. Piece of cake. Den omhändertagande strukturen som är så skön att förlita sig på.

Sedan Soraya dog har jag försökt hitta små stråk av vilsam mening i min nya vardag. Jag orkar inte ta tag i ett nytt liv, jag behöver vila ifrån skärvorna av mitt förra. Det går bra ibland att tänka ”wow, det här hade jag aldrig hunnit med förut” och vara spontan, dricka ett glas för mycket för tidigt och laga långkok på tisdagar. Dancing in the mirror, singing in the shower, press, stress, lyckopirr, tårar, vodkasoda, luft, långkok och chicken nuggets.

Men ibland funkar det inte. Och då lyssnar jag på böcker. Sju timmars bok på ett par dagar.

Ett solklart exempel på sånt jag inte hade hunnit med förut.

Ett solklart exempel på sånt som är lätt att hinna med när saknaden efter en av ens närmaste med varm päls och fyra ben är som störst nattetid.

Jag är inget fan av skönlitterärt men älskar människors egna ord om egna levda liv. Inom den genren finns det en del så kallade ”självhjälpsböcker” och ibland ramlar jag ofrivilligt in i dem. Breda leenden med kritvita tänder på omslag som lovar dig bättre självkänsla och blomstrande relationer. En jävla parodi på vår tid. 

”Övning” hör jag rösten läsa upp med starkt eftertryck och sedan följer högst fem punkter som tar högst fem minuter att göra och som antingen ska få dig att tycka om din nakna kropp i spegeln eller få dig att bemästra relationsstörda män. Seså, tick tack, smack smack. 

Det finns något helt upp och ner vänt i att vända sig till en bok, skriven av en halvkändis med visionen att bli helkändis, om hur man ska producera mänsklig kärlek och genom en övning innehållande fem punkter snabbspola förbi allt trassel och stök som är livet. Och det är väl därför varenda en (inklusive jag) måste släpa runt på en chihuahua eller mops mellan möten och cappuccinos; för att få en liten dos av kärlek som sker på intuition injicerat mellan alla strukturerade förhållningssätt till det mest naturliga vi har.

Ibland är livet att gå sönder och bära ut all din utrustning från en sadelkammare som varit ditt andra hem iakttagen av din häst som kikar ut ur sitt öppna fönster med sina sista dagar i livet räknade. Hon vet det förstås inte, men du vet. Det var ju du som tog beslutet, bokade tiden och betalade för döden. Inga fem punkter kan stilla. Ibland är det att utan manual producera mänsklig kärlek på intuition över för mycket basilika, rödvin och vitlökskyssar en helt vanlig onsdag. Inga fem punkter behövs. I sin största enkelhet mitt i det vildaste trassel. Och kan det inte bara få vara så, ifred?

Comments 32
  • Cajza

    Du skriver så fint och träffsäkert, TACK!

    Reply

  • Moa

    FAAAN LINN. Vad jag ÄLSKAR att läsa dina ord. Dina meningar. Har följt dig SLAVISKT sedan winnie, team SL, chagall, Morris. Ja,igenom hela dina & mina tonår. Älskar dina texter. Oavsett vad du skriver om, du är en inspirationskälla. Dina ord är som musik för öronen, ditt sätt att bygga upp meningar lockar fram en irriterande förtjusning. Imponerande. Sluta aldeig dela med dig. Blir lyrisk när jag får upp en notis om att du publicerat ett nytt inlägg. TACK för att du delar med dig. <3

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Alltså, hur fint att läsa din kommentar? <3
      Det är faktiskt lite hisnande att någon följt mig så länge, just genom den tiden, tonår till idag. Sjukt! Tack för att du tog dig tid och kommenterade <3

      Reply

  • Ika

    Herregud Linn, du behöver en ny häst! Det enda sättet att lappa ihop det där hjärtat är en ny kärlek. Du är hästtjej genom märg & ben, går inte att förneka. 💕

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Konstigt nog känner jag inte för det ALLS.. Jag trodde att suget skulle komma, men det gör det inte. Det var Raya jag ville spendera de här åren med, utan henne fyller jag nog hellre tiden med något helt nytt. Jag är förvånad själv över hur lite sug jag känner efter själva ridningen.

      Reply

  • Natalie

    Vill gråta. Så mitt i prick.

    Reply

  • Julia

    Blir gråtfärdig av dina texter. Du är verkligen fantastisk med ord Linn. Beundrar dig och din förmåga att uttrycka dig i skrift något enormt!

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      ..det vore kanske värre om det inte hade blivit en förmåga av det efter att ha skrivit flera inlägg dagligen sedan 13-årsålders 😉 Haha! Tack <3

      Reply

  • Tova

    Wow vad fint skrivet, du är helt otrolig på att sätta ord på tankar.

    Reply

  • Ebba

    Så himla fint!

    Reply

  • Jenny Brunbäck

    Du är så otroligt suverän på att uttrycka dig i ord. Tårarna rinner bara jag tänker på vad du har behövt gå igenom. Det är det svåraste som finns att ta det där fruktansvärda beslutet som man i hjärtat vet är rätt, men som gör så obeskrivligt ont.

    Du är så stark!
    Ta hand om dig, kram Jenny.

    Reply

  • Wilma

    Du skriver HELT fantastiskt.

    Reply

  • Rebecka

    Alltså, WOW. Det är så bra. Du förklarar saker jag inte kan förklara själv. Ibland under den senaste tiden händer det att jag länkar din blogg till min pojkvän eller personer i min närhet för att de ska förstå, för du kan sätta ord på det jag inte kan. Tack. Tack för att du får dem att förstå vad jag menar när jag själv inte kan kommunicera det.

    Reply

  • Clara, Bossbloggen

    Livet är sorgligt emellanåt. Svårt. Gör ont. Kittlar och river. Men i bland är det ju också alldeles fantastiskt. Härligt. Sådär så en skuttar och sprudlar och skrattar ända från magen. Tycker definitivt att det får vara både och samt upplever att det här påtvingade och obligatoriska välmåendet ofta bara skapar ännu mer ohälsa. Helt i jäkla onödan. Det suger att vara ledsen men ta du din tid bland sorgpölarna. Det är bättre att sörja på riktigt än att stuva undan, förskjuta och ignorera. Ta hand om dig 🖤

    Reply

  • Malin

    VILKEN TEXT!!!💕💕💕🙌🏽🙌🏽 Tack.

    Reply

  • Y

    Köp en häst för fan, att vara melankolisk passar inte din personlighet.

    Reply

  • Klausul

    MEN ALLTSÅ <3 Du behövs verkligen kvar som bloggare. Ditt sätt att skriva och uttrycka komplexa känslor och fenomen i text är helt makalöst. Det behövs. En blogg med vettiga, kloka texter, med fin grammatik och fint språk. Dessutom så sanslöst berörande. Helt fantastisk. Sluta aldrig skriva, snälla.

    Reply

  • Amanda

    Jag har oxå följt dig sedan winnietoo, precis när du hade köpt honom! Snälla sluta aldrig blogga trots att du är hästlös 😍

    Reply

  • Amanda

    Säger som de andra bloggläsarna. WOW!! Älskar ditt sätt att skriva på, fick gåshud av det här inlägget !

    Reply

  • Helena

    Åh, så fantastiskt fint skrivet!
    Men reagerar lite på kommentarerna om att du ska köpa ny häst osv. Känns inte det respektlöst när du varit rätt tydlig med att det inte kommer ske?

    Hur går det med hundletandet? 😀
    Vill återigen slå ett slag för dansk-svensk gårdshund, men eftersom ni redan har en i familjen antar jag att du övervägt det 😉
    Om du vill se videos från min vardag med mina tre dansk-svenska gårdshundar får du gärna klicka in dig på min kanal. Vet att du efterfrågade sån info tidigare. Jag publicerar klipp från träning, tävling, utställning osv osv.. 🙂

    Reply

  • Jessica E

    Du skriver fantastiskt! Sluta aldrig blogga!

    Reply

  • Hanna

    Tack för dina fantastiska texter! Du träffar rakt in i hjärtat. Fick för några veckor sedan säga hejdå till mina älskade hästar och med det också säga hejdå (vi ses?) till livet med häst. Du sätter ord på känslorna, och på något vis, mitt i sorg, förvirring och känslomässigt kaos, så tröstar det enormt. Tack!

    Reply

  • Helena

    Tack för dina texter och för att du visar på resan om hur livet går vidare när man har förlorat sin bästa fyrbenta vän. Min häst blev utdömd i veckan och i all min sorg kan jag ändå hitta lite tröst och vägledning i det du skriver – det är bra när någon annan kan sätta ord på det man känner när man själv inte lyckas. Usch, det gör verkligen ont i varje cell i kroppen och ända längst in i själen 🙁 Kram och tack!

    Reply

  • Lina

    Bästa Linn! Har följt dig sedan teamsl, Chagall, winnie, Morris osvosv. Helt fantastisk att sätta ord på känslor, vilket du alltid varit. Gick igenom precis samma sak som du med min fantastiska häst, han togs bort 2 dagar efter soraya. Har gråtit massor till dina texter, men har verkligen varit skönt att sätta ord till det man känner. Verkligen, tack för det. Stort lycka till i framtiden med eller utan häst! Förstår precis hur du känner att ridsuget verkligen avtar. Kram!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.