2018-04-25

Tjugofemte april betyder exakt en månad kvar tills inlämningen av uppsatsen, det sista jag gör på Göteborgs Universitet. Dagen har spenderats i Stockholm och nu ska jag hem för morgondagens morgonmöte och på fredag åker jag hit igen. Intervjuer till uppsatsen som tänder eld på ens innersta engagemang och stimulerande möten med fett duktiga människor i branschen ihop med jobbet.

Tänka sig, jag hade verkligen ett liv även utan ett stall som ett andra hem. Det trodde jag aldrig. Åren och livet har runnit under mina broar och jag var mer kapabel att hitta mening och känna mig trygg i ledsamma förändringar än vad jag trodde.

Som yngre skrämdes jag av att inte kunna få mer instruktioner om allt, om att leva, älska, separera och sånt som man gör. MVG i alltifrån träslöjd till tyska och uträkningar av hästarnas exakta foderstat hjälpte mig att parera allt annat som flöt ihop och isär utan den minsta struktur.

Nu trivs jag mer. Åker tåg mellan klockslag, platser och människomöten och upptäcker och upplever med mer lugn. Till och med föredrar att trampa upp stigar utan att veta vart de leder. Tillfreds med tanken på att det åtminstone är rättvist; ingen vet. Ingen vet någonting och ingen berättar hur det är att bli stor. Man får bannemig upptäcka alltifrån att frukostost är lika dyrt som att åka svarttaxi till att alla står inför samma ovetande öde om morgondagen på egen hand. Och sen får man lära sig att älska det.

Comments 12
  • Sofia

    Härligt att du verkar landa i allt!
    Kanske är en känslig fråga, men kommer du skriva om Sorayad skada något mer? Känns ungefär som man sett världens mest gripande film där man fått vara med och se inledningen och slutet, men missat vad som ledde till slutet… Förstår att det är väldigt personligt,men din resa med Soraya har ju varit väldigt personlig!

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Jag tror faktiskt inte att jag kommer det. Det är en drös av komplicerade och komplexa journaler utan någon glasklarhet. Att ge sig in i att återberätta och försöka tolka är att dels riskera att uttrycka mig helt fel vilket är dumt gentemot veterinärerna men framförallt att riskera att människor ”slår mot det jag berättar”. Under månaderna innan Sorayas avlivning fick jag höra så många historier om hästar med ”samma diagnos/symptom” (trots att jag aldrig gick ut med allt) som visst blivit helt bra, att veterinärerna dömer ut för snabbt, att ägare inte orkar rehabilitera. Jag vill skona mig själv ifrån det, även om jag förstår att vårt fall är intressant för er som följt oss. Kram <3

      Reply

  • Annie

    Ett liv utan häst är ett nytt liv på alla plan men för den skull inte ett dåligt liv. Mer frihet är det första jag tänker på och får man för mycket längtan så finns många vänner som kan erbjuda en mule att pussa på. Har själv haft liknande erfarenheter som dej och det som jag inte trodde gick, gick hur bra som helst efter lite tårar och tid med sorg.
    ❤️

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Kanske finns det dessutom något nyttigt i att inte alltid ha den självklara meningen i ens tillvaro serverad framför ögonen på en <3

      Reply

  • Alexandra

    Stort tack för att du fortsätter skriva och dela med dig av din vardag, trots att du inte längre har hästarna.
    Du är så klok och inspirerande så din blogg är lika rolig och intressant ändå, även om den inte innehåller några inlägg relaterade till hästarna längre.

    Reply

  • Madde

    Först och främst: du är så stark, all kärlek till dig. Men jag undrar om du skulle kunna skriva lite allmänt om universitetet, hur upplägget ser ut, vad man har för slags uppgifter, betygsystem, om man går i en klass osv. Undrar också om du kände att din gymnasieutbildning gjorde dig redo för universitetet och om inte, vad saknades? Går i 2an och känner att uni börjar närma sig!
    Kram kram <3

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Det kan jag absolut göra framöver! Jag tror dock att det skiljer sig rejält mellan studentstad/storstad och olika program. Är det ett självklart val för dig att studsa på universitet eller funderar du fortfarande? Kram!

      Reply

  • Therese

    Jag har skrivit det till dig tidigare, men kan nog inte säga det tillräckligt. Allt du för gå igenom och hur du hanterar allt är verkligen över allt jag skådat.
    Du vänder varenda jobbiga grej och gör det bästa utav det på ett fantastiskt sätt. All cred till dig Linn.
    Är själv hästtjej i grunden, en gång hästtjej alltid hästtjej kanske, men har sedan 1 år tillbaks lagt leriga skor på hyllan och dragit på mig klackarna och skjortan så trotts att det är så jävla sorgligt det som hänt med Soraya så tycker jag att din blogg är lika intressant nu.
    Du har verkligen vuxit så enormt mycket Linn, ocj du är en förebild för oss alla.
    Dina texter den senaste tiden (läs typ 1-2 månaderna) har varit helt fantastiska. Så mycket smärta, men så otrlligt vackra.

    Blev lite luddigt men du ser säkert min poäng. Stor kram och kör hårt. Ska bli sjukt spännande att få följa med på din fortsatta resa!

    Reply

  • Sara

    Vart kommer din SUUUUPERsnygga jacka ifrån? 😀

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.