Det har blivit vår efter en vinter jag hatat

Det har blivit maj. Det har blivit vår efter en vinter jag hatat och de stegen i det nya har gått ifrån trevande till bestämda. Minnet av henne träffar mig ibland som en varm känsla som sprids ifrån bröstet ut i hela kroppen med ett leende och ibland som ett svart hål som slukar bröstet. Men det är väl så det är att sörja någon som betytt världen för en.  

Det är både surrealistiskt och fantastiskt vad tiden gör när den fortsätter gå. Hur den läker och ger perspektiv. Jag har lyckats separera ut mig själv från det som jag tänkt var det viktigaste i mitt liv och skapat något nytt. Det funkade fan. Jag slås av hur jag kan följa mitt gamla stallgäng och andra vänner på deras tävlingar och glädjas när resultateten som skvallrar om framgång kommer som notiser i min mobil från Equipe. Jag frågar intresserat om hur boxarna i Lidköping var, eftersom jag funderade på det när jag valde det meetinget som ett kvalförsök för mig och Soraya, fastän jag undrar tyst för mig själv varför jag bryr mig om det nu? Jag kommer ju aldrig ha en häst som går att anmäla till MSVA i Lidköping igen, så vad spelar det för roll?

Men annat spelar roll. Saker som fått stå åt sidan, som försvunnit och tonats ner i min framfart och struktur. Eller som inte funnits alls innan och nu fått ta en alldeles ny plats.

Jag känner mig verkligen lycklig, trots att ingenting blev som tänkt. Stärkt. Och det är kanske den sista och viktigaste gåvan Raya gav mig.

Min förmiddag har spenderats hemma i soffan, med många koppar kaffe och transkriberingar av intervjuer till vår uppsats. Nu äter jag lunch hemma vid köksbordet och ska snart ta en vagn bort till kontoret. Vid fem när jag slutar ska jag möta upp Felix, mitt emellan hans och mitt kontor. ”Snälla hamburgare..?” sa jag i morse och tror att jag får som jag vill. Burgare och cola på Tugg innan vi ska på jakt efter 1. kostymbyxor till honom och 2. klackskor och vardagskavaj till mig.

Sånt vi behöver numera. Sånt som man älskar att behöva efter år av studier och siktet långt fram.

Comments 20
  • Michaela

    Shit vad vacker du är på den bilden! (Du är ju alltid vacker förstås men vissar dagar lite extra)

    Reply

  • Sanna

    Du strålar ❤ Hur konstigt det än låter så har din och Rayas resa gett mig mycket också, genom skärmen, utan att jag någonsin har träffat er. Tack för att du fortsätter blogga!

    Reply

  • Ellen

    Jag förstår inte hur du kan skriva så jävla bra. Så vackert.

    Reply

  • Bella

    Vad skönt att höra att allt känns så bra trots allt!

    Men nu till något helt annat! Jag ska bjuda min mamma på en Göteborgs-weekend om två veckor och är i desperat behov av Göteborgs-tips. Har försökt att leta i dina gamla inlägg men inte hittat något. Skulle verkligen behöva tips på restauranger som inte är allt för dyra. Behöver absolut inte vara några budget-ställen men helst inte ställen som serverar ”mellan-rätter” då det lätt blir lite dyrt för min budget. Men härliga ”vanliga” restauranger. Både för lunch, fika och middag! Och gärna italienskt hehe!

    Om någon annan ligger inne med något supertips är det bara att kommentera, tacksam för allt! Känner ingen i Göteborg och har aldrig varit där så känner mig lite lost hehe….

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Åh vad mysigt!
      Kolla in Teaterkällaren, Ristoria (och ta i så fall en fördrink på Heaven23 som ligger i samma hus!) eller Nonna <3

      Reply

  • Anonym

    Kanske är en för tidig fråga att ställa, men tänket du att du aldrig ska ha häst igen? Behöver inte vara inom den närmsta tiden, men i tex 40års åldern? När de eventuellt framtida barnen blivit äldre? Har du du hunnit tänka ”någon gång igen, men inte nu eller inom det närmsta”?
    Kram på dig!

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Det är svårt att svara på vad man kommer känna för, och ha möjligheter till, tjugo år framåt i tiden… Men det kommer ju inte vara aktuellt att rida MSVA efter 20 års uppehåll, haha. Och förmodligen kommer jag inte köpa en ”sån” häst då, i så fall. Så med Soraya avslutades det kapitlet i mitt liv, sorgligt nog.

      Reply

      • Pia

        Jag har haft ett uppehåll på 20 år (slutade direkt ponnyåren var över) och nu ridit 2,5 år efter det. Man kommer läskigt snabbt tillbaka så fort kroppen är med på noterna igen (dvs att den slutar jobba mot hästens rörelser och istället är med i dem, typ). Kanske är det som att cykla…? Jag ser det inte som en omöjlighet att rida msv a om man har en häst som funkar för det och naturligtvis bra tränare så man kommer framåt igen. Bara så du inte tänker att efter ett visst antal år är ridningen körd!

        Reply

  • Birgitta

    Om någon skulle erbjuda dig att få låna en jättefin dressyrhäst som du kunde ha hos Christian- skulle du nappa då?

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Jag har inte tänkt på det scenariot då det inte kommer hända, haha. Onödigt plågande att fantisera om det 😉

      Reply

  • Linda

    Fast vad är det som säger att du aldrig kommer pyssla med hästar igen? Jag la också av i din ålder under studietiden efter att ha haft häst sen jag var 6 år. Men när jag började jobba så kom suget tillbaka och jag tog upp det igen. Idag är jag 40, köpt häst igen och börjat tävla. Samtidigt som jag gjort karriär, skaffat två barn och skiljt mig. Det är hästarna som gett mig styrkan att orka småbarnstiden och skilsmässan. Jag såg inte att jag skulle ta upp ridningen igen men så blev det. Så man kanske inte ska aldrig när man är så ung som du……vem vet 😉

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Åh, wow, den var jättefin! Lite synd med planlösningen (vill helst ha kök och vardagsrum vägg i vägg eller helt öppet..) och jag tror tyvärr att den kommer dra över vår budget i budgivning. Vi vill lägga max 3,5 miljoner nämligen 🙁 Men tack för tipset, det var gulligt av dig!! <3

      Reply

  • A

    Du är bäst och en så klok och på alla vis klarsynt människa. Vad du än vill, när du än vill, så kommer det bli så. Täck för att du finns. Du är så värdefull.

    Reply

  • Sara

    Hej! Ville bara säga att jag saknar dina dagliga inlägg och allra mest inlägget man kunde läsa här på morgonen. Jag har gått igenom en del jobbigt och har både ptsd och lider av depression och dina inlägg har hjälpt mig att försöka hitta en liten glädje som tar mig igenom dagarna. Dina peppande morgoninlägg har hjälpt mig att få en bättre start på dagen och ville bara säga tack för all hjälp 💜 Och jag hoppas på att jag snart får se fler inlägg när jag går in här och kollar på morgonen, saknar verkligen det 💜

    Reply

    • www.linnolsson.se Post author

      Vad fint att höra, även om jag är ledsen för din skull att du haft det jobbigt. Jag vill också komma igång med skrivandet mer igen. Kram <3

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.