En ny adress till taxichauffören

Midsommarafton 2018-06-22. 

Att stå i sin walk in closet, dra den tänkta midsommarklänningen över huvudet och i samma ögonblick som tyget dras över håret och gör det elektriskt komma på att det den här klänningen kan jag ju inte knäppa själv. Just det jävlar. Det är denna klänningen som har en omöjlig dragkedja som inte går att få upp själv. Och jag, jag är ju själv. Näst efter att packa ur en garderob och låta den andra förbli full, sova bland flyttkartonger vars närvaro talar om att drömmen om oss spruckit så var midsommar en känslomässig prövning av rang.

Jag i ena delen av stan och vart är du.

Men man måste göra som med resten av livet: fortsätta. Sätta på sig en kjol som går att knäppa när man är själv. Tappa tålamodet över björkblad och blommor som får midsommarkransen att likna ett vildvuxet fågelbo och precis som under alla andra midsomrar när det var vi inbilla sig att det kryper insekter i hela håret när man bär omkring på kransen. Dricka flädersnaps och få rysningar av obehag över smaken men av välbehag över värmen den ger ifrån sig inombords. Tycka att det är mysigt när killarna ger upp kavajerna för lekarna och tjejerna erkänner att det är för kallt för klänning och trär på sig byxorna. Känna tacksamhet till all den kvinnliga intuitionen på stolarna runtomkring som förstår det mesta utan ord. Bli till en midsommarfamilj under en himmel som aldrig mörknar, sjunga högt och fel till snapsvisor och minnas hur pinsamt det var när ens föräldrar gjorde exakt samma sak.

Prata om bostadsmarknaden, svarttaxis, masterutbildningar och bag in box vin.

Dela hemligheter och framtidsdrömmar mitt i natten över korv som bränts på en grill vars lågor var utom kontroll för ett tag. Men det är det godaste vi ätit och ännu en midsommar har passerat. En midsommar som var precis så lik som traditioner är och precis så olik som ett omkullkastat liv är.

Jag uppger en ny adress till taxichauffören och vart är du.

Comments 26
  • Anonym

    Jag går också igenom ett uppbrott och det du beskriver i texten är precis hur min midsommar kändes.

    Reply

  • Tussilago

    Jag lider så med dig, men samtidigt blir jag glad av att se att du har så fina vänner omkring dig som stöttar upp. Få saker här i världen gör ju så ont som att förlora sin kärlek. Men jag lovar dig, det blir bättre. En morgon kommer du vakna och inse att det inte gör lika ont längre.

    Reply

  • Amanda

    Snälla Linn, du måste skriva ihop en skönlitterär bok med dom här texterna som du skrivit sedan ditt uppbrott. Dom berör ända in i själen och får mig att rysa. Wow, vilken talang. Att du kan förvandla det allra svåraste till att framstå som vackert på ett bitterljuvt sätt.

    Reply

  • Jennifer

    Vill bara skicka en stor kram <3

    Reply

  • Anna

    LINN<33333 Snälla skriv en bok någon gång, den skulle bli en bästsäljare.

    Reply

  • Emma

    Shit alltså. Det finns seriöst ingen annan som kan få mig att känna precis varje ord som skrivs så som du kan. Läskigt på ett sätt. Dina inlägg berör, hela vägen in i själen❤️

    Reply

  • Sara

    Ett uppbrott är aldrig lätt och ibland känns det som att känslan av att det är ett stort art hål i bröstet aldrig kommer att försvinna, men det gör den. Jag tycker att du är oerhört modig som vågar skriva så öppet och är väldigt imponerad över ditt sätt att skriva. Du lyckas sätta ord på känslor som många inte ens lyckas uttrycka. Kämpa på! <3

    Reply

  • Cornelia

    Har levt ensam/singel i hela mitt liv och lösningen på klänningsproblemet är – ta en jacka/kavaj/kofta över och be tjejkompisarna dra upp dragkedjan när ni träffas! Livet är för kort för att begränsa klädvalet efter om man är en eller två. Du klarar det här också ❤️

    Reply

  • Catja

    Du är redan en grym författare som berör på djupet med dina texter – se till att du gör något mer av denna talang. En bok, manus, texter till tidningar…jobba med press…sluta aldrig skriva. Du kan verkligen skriva och beröra – utveckla detta till mer än din blogg, och för omvärlden. Tänk större Linn 🙂

    Reply

  • Hanna

    Åh fina du! Så vackert och jag känner så mycket, du sätter ord på allt till mig också. Jag är tacksam för det. Fortsätt känna så mycket, jag tror att det är det som gör att man känner sig levande trots allt. Och det är väl precis det vi alla ska försöka göra trots att livet gör så ont att det knappt går att andas ibland. ❤️

    Reply

  • Petra

    Skriv en bok!!!❤️

    Reply

  • Jonna

    wow, vilken text!!!

    Reply

  • Sanna

    ”Jag är i ena delen av stan och vart är du” alltså jag ryser, känner känslan så ofta just nu. Linn, förstår att du inte vill skriva så ingående om erat uppbrott, men snälla skriv mer inlägg som dessa. Går precis igenom ett uppbrott från den person jag hade planerat ett liv tillsammans med, och att någon som skriver så bra som du sätter ord på känslor och situationer såhär gör att det hela känns lite lättare, på något sätt. Som att man inte är ensam, som att dela smärtan tillsammans med någon, som att någon förstår precis utan att man behöver säga ett ord, en slags tröst.
    Dessa inlägg betyder jättemycket för mig, och säkert för massvis andra tjejer här också.

    Reply

  • Elvira

    Gick just igenom ett uppbrott så förstår precis hur du känner. Önskar jag kunde ge dig en fet jävla kram.

    Reply

  • Steffanie

    Du skriver så vackert! Så rörande. Hoppas att du någon dag skriver en diktsamling eller liknande, för jag kommer vara en av de första i kön att köpa den då.

    Reply

  • Mikaela

    Sluta aldrig, aldrig någonsin skriva. Det är så fantastiskt att trycka på din adress och mötas av dina ord, meningar och texter. Jag fullkomligt avgudar dig!

    Reply

  • Nathalie

    Lider med dig fina Linn <3 Du är fantastisk på att sätta ord på saker och jag blir lika tagen av varenda inlägg du skriver. Allt kommer bli bra för dig, kanske inte just idag eller imorgon men det blir bra tillslut <3

    Reply

  • Alexandra

    Det är helt otroligt hur mycket känsla du har i dina bloggtexter nuförtiden, Linn. Tycker det är som att läsa konst, du uttrycker dig med känsla i varje ord. Du får andra att relatera och förstå vad du går igenom. Det är fint att läsa. Har följt din blogg sedan TeamSL och tycker det är så intressant att se din utveckling, ungefär som att se en storasyster växa upp (du är äldre än mig). Flytta ut, gå igenom svackor och ta sig ur dem. Du är så intressant Linn, kram på dig från en trogen följare <3

    Reply

  • Lina

    Din blogg är alltid så otroligt välskriven. Jag har följt många bloggar i många år men din blogg är den enda jag fortfarande läser dagligen.
    Hade varit så intressant om du ville skriva en bok, hade verkligen blivit en bästsäljare!!!
    Ha en fortsatt trevlig dag och ta hand om dig i dessa svåra tider <3

    Reply

  • Lisa

    Jag brukar aldrig gråta av texter och jag brukar aldrig kommentera inlägg, men du får mig att bryta vanorna. Dina texter berör, på så många sätt. Speciellt när Raya dog, det går inte att hålla tillbaka tårarna när jag läser något av de inläggen. Dina ord speglar känslor-öppnar ögon.

    Iallafall, det jag vill komma fram till är att jag hoppas att du någon dag skriver något mer än här. Så jag kan försvinna in i din framtida bok hela dagarna, som jag definitivt tycker att du ska skriva.

    Kram

    Reply

  • Lina

    Dina texter.. <3 så mycket känsla i dem!

    Reply

  • Anna-Karin

    Alltså du är grym Linn! <3 Så himla duktig på att skriva magiska texter! Om ja nån gång går igenom ett uppbrott så ska ja läsa dina alla dina inlägg sedan ditt uppbrott, om å om igen för de berör verkligen grymt mycket! Tack för att du är du, bästa du <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.