Dag 13

Dag tretton i ett eget hem och nu är det dags att snöra på sig ordentliga skor.
I tretton dagar har vänner avlöst varandra i min port. Porten in till min älskade, älskade lägenhet. Väggarna är redan influerade av min historia bland så många okända andras. Mitt break up, min sorg, mitt hopp.

Jag har inga möbler på balkongen än, bara en massa vackra blommor i krukor från människor jag älskar. Så vi slätar ut den kabelstickade filten och jag säger att det inte gör någonting om vi spiller på den. Det gör ingenting alls. Parmapizzor, starka ostar, tårar och marmelad. Samtal mitt ibland rödvinsstänk på en kabelstickad filt med Oskar Linnros och Ted Gärdestad ur högtalarna under bar himmel. Vem bryr sig om det är tisdag eller lördag, livet är livet i vilket fall.

Men någon gång måste man sluta vara i uppror mot nätterna. Vara i uppror mot natten men älska morgnarna. Leva på ahlgréns bilar, sushi och prosecco.

Nu är det dag tretton och jag ska laga lax i ugnen. Gå en lång promenad när den varmaste solen lagt sig. Få puls av snabba steg och somna tidigt. Imorgon är det dag 14 och jag ska locka håret med ett försök till leende. Ett leende inför sommarnatten, Clarion Post, Port Du Soleil och basen i bröstet på dansgolv som sprutar ut guldkonfetti över klibbiga ungdomskroppar.

Comments 7
  • Amanda

    Även om dina inlägg är färre just nu under denna svåra tid, så måste jag bara säga att kvaliten på det som väl läggs ut är helt outstanding!!

    Det är texter med sådant djup av detaljer från livets alla nyanser att det gör en knäsvag. Och det är sådant som berör…

    Reply

  • molly

    Håller med Amanda. Jag tror aldrig du har skrivit såhär vackert tidigare. Jag vill passa på att ge dig både en styrkekram för allt svårt du gått igenom men också gratta dig för att tagit dig dit där du är just nu.

    Reply

  • Rebecka

    Instämmer med ovanstående kommentar, dina ord är guld.
    Massa kärlek!

    Reply

  • Ronja

    Instämmer med ovan. Tack Linn ❤️

    Reply

  • Linda

    Som många andra skriver , dina texter går rakt in. O jag som aldrig riktigt har läst din blogg känner mig helt….jag vet inte vad jag ska säga. Så jävla vackra!

    Reply

  • Hannah

    Så kloka ord! Dock så tråkigt med din (förslåt) kassa uppdatering, förstår helt och fullt men vi saknar ju dig!

    Allt kommer bli bra, det blir det alltid!

    Reply

  • Jossan

    ”Vara i uppror mot natten men älska morgnarna”. Helt fantastiskt skrivet. Det är något med hur du skriver som påverkar mig enormt. Du sätter ord på känslor jag själv känt under uppbrott eller tuffa tider. Vemod men ändå glädje och hopp på något sätt.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.