Svunnen tid som väcks genom andras ord

Wow vad mycket fina ord ni ger mig.
Jag var helt säker på att min blogg skulle bli en samling texter som aldrig lästes men som ändå fanns bevarade någonstans när jag slutade blogga om ridsport. Att ni skulle stanna här, tålmodiga med så få uppdateringar tillskillnad från innan, med varmare och större engagemang än någonsin hade jag aldrig trott.

Det är något speciellt i den gemenskapen som föds ur att man känner igen sig själv i någon annans tid. Visst är det? Någon som speglar svunnen tid ur ens eget liv eller den tid som gissningsvis ligger framför en, eller som man är mitt upp i. Som om igenkänningen spelar på ens egna inre gitarrstråkar och väcker det som förträngts, förnekats och förfrysts.

Det var faktiskt lite så när jag köpte lägenheten, känslan i rummet där kontraktet skrevs på. Jag köpte lägenheten av en kvinna genom en kvinnlig mäklare. Båda sisådär sju år framför mig i livet. Jag hade sagt att jag ville ha tillträde så snabbt som möjligt och de frågade varför. Mitt ibland köpekontrakt, miljonbelopp och juridiska aspekter berättade jag mitt varför och de tog emot det med varma blickar och sina egna berättelser. Det blir bättre sa de och vi alla var överens om att jag köpt den bästa tänkbara lägenheten för tiden som låg framför mig nu.

Man kan vara vänner ändå, när tiden gått, sa någon utav dem och jag log som ett ordlöst tack.

De visste bättre än jag att sammetssoffor, hämtmat, vänner och för dyra gardiner skulle hjälpa. För det hade de, i någon form någon gång, själva upplevt. Men det visste inte jag. Då.

Kanske är det det vi gör här just nu. Känner igen oss i varandra, antingen den tid vi en gång upplevt, den vi har framför oss eller den vi är mitt upp i. Jag genom mina inlägg och ni genom era kommentarer. Jag ville i alla fall bara skriva tack för alla era ord, jag läser
v a r e n d a ett noggrant. <3

Comments 25
  • Elvira

    Du är BÄST! Fläckar orden med känsla så att varje tecken känns i hjärtat.

    Reply

  • Pia

    Du skriver otroligt vackert ,klickade in här pga hästintresse men stannar pga dina fina texter. Lycka till med framtiden

    Reply

  • Madde

    Har följt din blogg i 5-6 år nu dagligen men nu var det länge sedan jag kommenterade. Vill bara säga att du är otroligt stark och att du kommer klara det. Du kommer komma ut i ljuset efter den mörka tunneln. Vill även säga att du skriver så otroligt fint och bra. Du lyckas verkligen sätta ord på känslorna som vi unga går igenom. Heja dig, du är bäst! Kram <3

    Reply

  • Nina

    Och jag som inte trodde jag skulle läsa när du inte skrev om hästar längre, har upptäckt att det som var intressant med dina texter inte var hästvinkeln, utan är och har alltid varit den ambition och passion, att VILJA så mycket, som du beskriver så väl.

    Att nu när livet också bjuder mig på drastiska förändringar på alla plan samtidigt, är det på något sätt en befriande trygghet att läsa dina texter om liknande skede i livet, de sätter så väl ord på känslan av att vara mitt i allt utan att veta exakt vilken riktning man ska och att det är okej. Det är okej att inte veta, och samtidigt lita på att vilken väg man än väljer till sist så blir det bra, oavsett. För det gör man det till.

    Tack!

    Reply

  • Ida

    Får alltid gåshud av dina texter, du är fantastisk! Allt i livet kommer ordna sig, mer än ordna sig. Tvivlar inte på att du kommer leva det liv du vill och med bravur! Heja dig och heja livet. Lite underligt men förundrande hur även hjärtekross , besvikelser och hur de allra mörkaste tiderna i livet blir till en form av konst. Hur det stärker och bygger på något som man möjligen inte hade innan. Så som lycka och glädje skänker styrka i livet skänker jobbiga tider minst lika mycket. För det finns något så vackert i vad alla dessa känslor, handlingar och ord gör med själen hos en människa tycker jag. För någonstans så visar det livet. Att vi inte bara existerar utan faktiskt också vågar leva. Kram

    Reply

  • Evelina

    Din förmåga att skriva är helt otrolig. Varenda ord är målande och berör på djupet. Tack för att du fortfarande väljer att dela med dig.

    Reply

  • Linda

    Jag började läsa din blogg för hästarna för jag är hästtokig. Sen skulle jag kunna vara din mamma då jag är 40 år! Trodde att när hästarna tog slut att jag också skulle sluta läsa. Men när jag förstod att du flyttade ensam insåg jag att där har jag också varit. Övergiven, ensam och med livet framför mig. Precis det du har. LIVET! Ta vara på det. Jag är nu mamma till två barn och skild. Det var inte så det skulle bli! Vi två för alltid men nu står jag här med en fin relation till min exman, bra jobb, huset kvar i min EGEN ägo och en ny underbar man. På egna ben men jag fixade det. Att få uppleva kärlek och nyförälskelse igen som en 16-åring är fullkomligt ofattbart.
    Ta vara på allt du kan! Ta in, lukta och känn. Älska massor så kommer du få ett fint liv <3

    Reply

  • Julia

    Måste bara skriva att jag blev rörd av din text nu när jag läste den på frukostrasten – och jag har blivit starkt berörd av dina tidigare inlägg. Du skriver så underbart bra, en mästare på att träffa mitt i prick med dina ord är vad du är!
    Jag känner igen mig i ditt nuvarande läge med ett annat liv och ett uppbrott från en kille. Din text är både uppmuntrande och väldigt inspirerande att läsa så sluta för guds skull inte, här har du en läsare och jag vet att du har många fler!

    Reply

  • Maria

    Man känner sig aldrig så oövervinnerlig som när man brutits ned, men märker att man fixade det! Man är aldrig så stark som när det inte finns något annat sätt att vara. Jag är 36, blev dumpad, hästen fick avlivas, jag sa upp allt och flyttade 108 mil bort och fick vänner för livet. Man fixar så mycket mer än man tror! <3

    Reply

  • Sandra

    Tack för en att du delar med dig.
    Ditt sätt att skriva är så bra:)

    Reply

  • Madeleine

    Ditt sätt att skriva är så otroligt feel good, man kan inte sluta läsa (och man vill inte det heller). Lägenheten din är en dröm, man är ju inte lite avundsjuk heller!

    Reply

  • H

    ❤❤❤❤❤

    Reply

  • Lovisa

    ❤️❤️❤️❤️

    Reply

  • Elin

    Önskar jag också kunde. Blev lämnad av min första kärlek för ett halvår sen. Kan fortfarande inte släppa. Tänker på honom varje dag. Tror jag exploderar snart.

    Tack för dina ord iaf, de värmer

    Reply

    • Erika

      Har varit i samma sits (men säger inte att jag vet exakt hur du känner) och minns. Det tar tid. Det gör ont. Det är obeskrivligt svårt. Men det kommer att kännas bättre, tiden läker men det tar just tid och just hur lång tid är individuellt. Ta en dag i taget ♥️

      Reply

      • Ebba G

        Jag kunde gå vidare när jag insåg att jag aldrig kommer sluta älska honom. Min första kärlek, vi var bara femton år då men känslorna var så extrema och jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Nu är det snart sex är sedan han gjorde slut och jag tänker ofta på honom, hur jag kände och hjärtat som svämmade över 1000 gånger om dagen. Ibland gråter jag också, inte för att jag vill tillbaka till relationen utan för att jag mådde så dåligt över hur det slutade. Länge. Nu vet jag att jag aldrig kommer sluta älska honom, och det får vara så. Den första hisnande kärleken är något speciellt för oss alla.
        Kram <3

        Reply

  • Klara

    Har jag missat inlägget om vad som egentligen hände med Soraya? Det gick så fort allting.

    Reply

  • Zandra Svensson

    Jag gjorde samma som du, vid uppbrottet som blev brutalt känsloladdat och fruktansvärt så köpte jag mig ett litet hem, 28.5 kvm men det är mitt och det är mitt hem, här får jag vara ifred. Och nu ett halvår senare mår jag bättre än någonsin <3

    Reply

  • Lina

    Jag är i fasen mitt uppe i en separation. Har bott själv bara ca en månad efter ett 10årigt förhållande. Just orden att ”låt detta hem läka ditt hjärta” har gett mig ett annat perspektiv. Innan, samma dag som jag läste det i din blogg kände jag hur jag hatade ALLT i denna lägenhet. Men med dina ord fick det mig att vända på situationen och just låta hemmet läka det upprivna hjärtat, en plats att andas och slappna av på. Dessa ord, tillsammans med mina vänners, som tex ”man måste våga släppa guldkorn i livet för att kunna gå vidare från det negativa”, har hjälpt mig oerhört mycket. Jobbiga dagar har jag påmint mig själv om att ALLT kommer bli bra! Man måste låta sig själv vara ledsen och nere, att acceptera dåliga dagar för att kunna bearbeta separationen! I början blev jag irriterad för att jag var så ledsen hela tiden. Men när jag väl accepterade mig själv dessa dagar så har de bara blivit färre och färre!
    Nu är jag helt övertygad att allt kommer bli bra, trots riktigt dåliga dagar!

    Reply

  • Petra

    Ryser till varje inlägg du skriver. Så himla bra!!

    Reply

  • Anonym

    Du är ärlig och du är bra, sårbara är vi alla men tillsammans så finns ni där för oss visar att allt är skit men att det går att resa sig! Tack Linn och tack för att vi uppfann sociala medier så vi alla kan känna oss mindre ensamma ! ❤️

    Reply

  • Amanda

    Tycker också att du skriver otroligt bra!

    Får man komma med önskemål så är jag dock sååå nyfiken på att se mer av din lägenhet. Du har bra inredningsstil så alltid kul med inspiration!

    Reply

  • Clara

    Läser varenda ord du skriver flera gånger om och allt slår precis rakt i hjärtat. Du skriver så otroligt vackert, med sådan inlevelse och hjärta att håret reser sig och tårarna rinner om vartannat. Väljer mina tillfällen då jag läser dina inlägg så jag vet att jag har den tid jag behöver för läsa och ta in vartenda ord och för att ta hand om den känslomässiga explosion som du lämnar efter dig med dina texter. Du är fantastisk. Tack Linn.

    Reply

  • Linn

    Följt dig sen winnietoo-tiden, måste säga att Du är så girl pwr, precis sökt till socionom-Linjen för dina inlägg kring framtiden. Du kommer att förändra mitt liv med detta. Stora kramar Linn (du har fint namn du också…;)

    Reply

  • Johanna

    Tack för att du fortsätter blogga! Det är på något sätt lugnande att veta att livet går vidare utan hästarna. Även om jag också kan vara rädd för framtiden utan dom, så svårt att gå vidare utan något som varit hela sitt liv en gång. Kram, du är underbar.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.