Det är ett viktigt år

Mitt ibland förluster, uppbrott, Way out West biljetter, för dyra sittpuffar och ett nytt liv så finns det någonting ännu viktigare att klä i ord. Det som jag tänker på som mest när jag känner doften av asfalt i sommarregn och minns ögonfärgen på hemlösa utanför mataffären, just för att jag såg dem i ögonen. Grönare än någon annans. Vad beror det på? Att det finns så mycket gnista där livskvalitén är som sämst?

Jag minns en taxiresa i natten för några månader sedan, visst skrev jag om den redan då och vi enades om att det var fantastiskt? Mannen som kommit till Sverige bara ett par år tidigare, lärt sig svenska genom att lyssna på P1 för att de pratar så långsamt och tydligt, kommit in på en IT-utbildning och körde taxi alla lediga nätter för att ha råd att studera. Jag tänkte på alla dessa underkända glosförhör i Spanska, Franska och Tyska utförda av priviligerade klasskompisar som tyckte att det var för svårt. Han sa att han uppskattade Sverige och jag sa att Sverige uppskattade honom.

Åtminstone det Sverige som finns om det ljusa i människor vinner över rädslor och okunskap som omvandlar empati till något likt kemins fullkomligt oförståeliga formler.

Ingen behöver tycka lika, men det borde vara grundläggande att tycka utifrån humana grunder när man är ett av världens mest bortskämda folk. Det borde läras ut att man mår bra av ögonkontakt, genuint intresse för olikheter och mänskligheter och av att bry sig om något större än sig själv.

Det är ett förfärligt jävla viktigt år att ta ansvar över att överrösta det svarta med det ljusa. Berätta om polisen som fick dig att känna dig trygg trots en stökig gata i fredagsnatten. Berätta om barnmorskans varma blick och stora tålamod när hon detaljerat redogjorde för skillnader mellan de olika preventinmedlen du kunde välja emellan, alldeles gratis. Berätta också om de flyktingar som imponerat på dig, om du nu tagit dig tid att se dem. Varför förutsätter vi att vi blir bättre på en arbetsplats om vi får beröm och när någon ser våra insatser – när vi behandlar vårt, på så många sätt, alldeles fantastiska samhälle tvärtom?

Tyck vad du vill om att ge eller inte ge enkronor i pappmuggar, men det minsta du kan göra är att se personen i ögonen och bära med dig blicken och ögonfärgen. Det kommer likt syrsornas ljud, asfaltens doft och havets sälta få dig att känna dig mer levande.

Det handlar inte om rätten till åsikter, yttrandefrihet och demokrati. Det handlar faktiskt om mänsklighet. Och i år är året då vi alla måste prata högt om det som är mänskligt att tycka.

Comments 14

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.