Lördag

Godmorgon! ♥
Jag har varit själv hemma sedan i torsdags eftersom Felix är i Stockholm, jäklar vad ombytta roller vi har nu, nästa vecka ska han dit och jobba igen, haha. Jag tycker att det är mysigt att ha någon ensam kväll men inte flera – så igår bjöd jag över tjejerna för chark, vin och senare under kvällen (natten hehe) lagade vi löjromspizza. Så satans trevligt! Det är något jag ska fortsätta med hela mitt liv, även när vi alla har kids: fylla mitt hem med vänner ofta. 

..alltså fråga inte om hur fyllda glasen är, det är Lovisas grej att hälla upp så.. Haha! 

Jag har haft en lugn lördagsmorgon, vaknade av ett samtal ifrån en vän som behövde lite pepp så låg på mage i soffan, drack kaffe och försökte hjälpa till att klura på hennes situation med morgonhes röst, mysigt. Om en stund ska jag och mamma äta lunch och sedan åka till Soraya, längtar alltid extra efter Raya efter hennes vilodagar där vi inte setts.

Ikväll ska jag och några tjejer till en rätt ny restaurang i stan, så peppad på det! Och när jag kommer hem så kommer Felix äntligen vara hemma igen. Bra lördag, pirr i magen över livet och lycklig.

blogstats trackingpixel

Fredag

Min fredag. 

Hej på er – och tack för all klok input igår! Jag har precis läst igenom era kommentarer och känner mig betydligt lugnare nu. Jag förstår förstås att de, relativt många, uppmaningar jag får är av välmening men samtidigt är det lite obehagligt att bli kategoriserad sådär. Det känns liksom inte bra att läsa om sig själv i termer av utmattningsdepression – som jag både anser att jag är långt ifrån och dessutom är väldigt allvarligt, det blir liksom förlöjligande gentemot dem som verkligen har det svårt.

Nåväl, nog om det. Jag jobbade till tolv idag och därefter pluggade jag några timmar på café, Soraya vilar idag så jag passade på att ta en heldag i stan för att undkomma pendlandet. När jag inte är där går hon i skrittmaskinen på morgonen och sedan är hon i hagen som alltid, så hon blir stimulerad ändå.

Nu ska jag piffa till lägenheten och mig själv innan Lovisa och Elvira knackar på dörren för en fredagskväll med rödvin, charkisar och tjejsnack. Mhmm ♥

Imorgon håller jag tummarna för fint väder så att vi kan ta nya vintriga bilder på mig och Raya, här är ett gäng magiska vinterbilder från arkivet <3b4b2a3img_8444IMG_1164IMG_1152IMG_1120IMG_1086IMG_1076

blogstats trackingpixel

Mina ord om mitt liv

Jag skulle vilja skriva lite om en sak jag tycker är svår, och faktiskt rätt jobbig. Det här är ett utdrag ur en kommentar jag fick idag:

”(..) Jag har avundats det, få som kunnat bolla som dig, haft det så ordnat, blivit vuxna så fort och ändå verkat njuta av livet och må fint…men det har verkligen smugit sig in mycket tecken på utbrändhet/utmattningsdepression den senaste tiden. Tänk på att vissa aldrig blir helt friska och att det kan sluta fruktansvärt illa. Snälla stoppa det nu innan det blir för sent. hellre göra en radikal åtgärd innan allt är för sent och du kanske skadat dig permanent eller blivit så sjuk att du gör något dumt.(..)”

Jag läste hela kommentaren tre gånger och tänkte ”men herregud, vad har jag förmedlat här det sista egentligen? Utmattningsdepression..? Jag?” Jag kände inte igen mig i något och kände hur jag instinktivt ville rygga bakåt och sluta mig mer, i orden om mitt liv. Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att dra några trötta andetag inför slutspurten på en universitetsutbildning och det är enorm skillnad mellan det och en utmattningsdepression. Jag kollar tillbaka på mina inlägg med kritiska ögon; har jag låtit överdramatisk? Njaa, jag tror inte det?

Jag tror att vi alla måste vara vaksamma på vad vi projicerar på andra människor, alltså, det är ju det fina med mänskliga relationer – att vi lite använder varandra som speglar. Men samtidigt blir jag lite…tja, vad ska jag skriva, skygg? Jag blir lite skygg när jag känner att om jag formulerar mig minsta utanför det som brukar vara min känsla så sätts etiketter på det. Nu går hon mot utbrändhet. Då skalar jag av och kvar blir bara dagens ridpass och rader om de dagar som varit perfekta och smärtfria. Kanske ska man tänka, när man läser bloggar, lyssnar på poddar eller kollar på Youtube att det som rörs upp och känns kanske har mest med vad den personen lyckades snudda vid inuti en själv, och inte sådär överdrivet mycket med den personen?

Jag förstår självklart att det är av välmening, men det blir liksom inte bra. I alla fall inte för mig. Jag mår väldigt bra, även om jag är trött som F A N på att källhänvisa varenda kommatecken och läsa engelska artiklar till ögonen blöder – likt de flesta med sin examen i sikte, antar jag.

Det måste få vara mina ord om mitt liv, som läses värderingsfritt, annars vågar jag inte dela med mig.

blogstats trackingpixel

Chark, rödvin och torsdagsmorgon

Men hej!
Äntligen fungerar det att komma in här igen, databasen har legat nere och jag avskyr att blogga ifrån mobilen. Men nu så!

Igår efter jobbet mötte jag upp Sara på Bellora och snackade bort kvällen i ett nafs. Det är lyxigt att byta ut alla samtal i sadelkammaren över snabbkaffe eller i stallgången samtidigt som vi avbryts av otåliga hästar som skrapar i betonggolvet mot en varm restaurang, charkisar och stenugnsbakad pizza <3

Men nu är det torsdag morgon och jag har en lång dag framför mig! Jag ska strax åka in till kontoret och jobba några timmar följt av stallet. Jag klurar på om jag ska tömköra Raya eller rida ett lättare joggingpass.. I helgen ska mamma följa med till stallet och då håller jag tummarna för fint väder så att vi äntligen kan ta lite nya bilder till bloggen :)

På väg hem från stallet ska jag sätta mig i biblioteket och p l u g g a. Min vanliga koncentrationsförmåga verkar ha bytts ut mot en femårings och när jag är hemma känns det till och med roligare att börja skrubba duschhandtaget än att skriva klart rapporten :))) Just nu är klockan strax efter sju och jag längtar tills ungefär klockan nio ikväll när jag kliver innanför dörren igen och har dagen överstökad. Usch, avskyr att känna så. Men jag litar på att det är en liten fas som snart drar förbi.

Vi hörs senare <3

blogstats trackingpixel

Onsdag

Hej darlings! ♥
Efter att ha somnat strax efter nio igår känns allt lite lättare idag, haha. Idag vilar Raya, jag jobbar på kontoret och vid 17:30 ska jag möta upp Sara på Bellora för charkisar och något glas vin till middag. Bra onsdag! 

Jag passar på att tanka umgänge den här veckan, för framöver lär det behöva formuleras ”ge inte upp mig” sms till vänner igen.. Jag fick schemat för vårterminen igår, och metodkursen är sprängfylld med föreläsningar och seminarium. Och hörrni; jag läser era kommentarer och jag vet, man ska vara rädd om sig och jag är det. Det finns inget coolt i att jobba ihjäl sig. Men nu väntar en ynka termin av detta hysteriska schema, sedan ska jag ta ut min (första!) anställningssemester tidigt och ta det lugnt.

För mig fungerar det att hålla superstruktur i schemat; det gör att jag inte ”stressar mentalt” utan vet att om jag bara följer mina listor dag för dag så ligger jag i fas. Sen får man ta en påminnelseavgift på någon faktura till Mathem, använda servetter för att man glömt köpa toalettpapper och rycka på axlarna åt att man råkade gå till jobbet i stallskor 😉 Fixad3 fixad

Förresten så funderar jag, liksom många andra, på hur bilden har passerat alla människor, led och processer och gått till publicering på H&M? Kan man förklara det som (en av alla) baksidor till homogena arbetsgrupper? Man kan tycka att någon borde sagt ptrooo. Men kanske är detta en påminnelse om att det behövs människor som upplevt och inte bara intellektualiserat om rasism, och allt jävla annat, för att få syn på budskapet de andra bara såg som en grön tröja.

blogstats trackingpixel

Kämpigt

IMG_9604

 

Jag kan inte minnas när jag var så konstant trött senast. Jag brukar vara en jäkel på att bita ihop, hålla fokus och ta tag i allt som ligger framför mig. Egentligen har jag det jättebra; en rolig och intensiv förmiddag på jobbet, sedan svinigt kalla, men härliga timmar, i stallet och nu ska jag dra fram plugget. O r k a r   i n t e. Vill bara lägga mig i sängen och lyssna på Martina Haags ”det är något som inte stämmer” tills det nästan gör fysiskt ont, vilken bok! Har ni läst den?

Det kan faktiskt skrämma mig; att allt blir mer komplext och intensivt, alltså det här med hjärtkross och relationer. Jag funderar på om (eller ska man skriva när?) någon jag älskar blir utsatt, nu lite längre in i livet. När ett hem ska delas upp. Eller tänk ännu längre fram, när ett hem är det minsta i förhållandet till en familj som ska splittras. Och så ska man själv (om det inte är jag själv då vill säga, hope not) springa till jobbet 8-17, ta hand om sitt eget och vilja finnas villkorligt för den som drabbas. Jag har nästan aldrig tänkt den tanken innan, vänskapsrelationerna om tio år, hur det här med ovillkorligt i vått och torrt funkar då.

Plugga, bok, plugga, bok…. Hehe. HUR kan min vanliga inspiration och driv verka rinna av mig likt schampoot i morgonduschen? Suck vilka trötta dagar.

blogstats trackingpixel

Vardagslunk

Några bilder ifrån de senaste tjugofyra timmarna. Jag och Felix har precis ätit supergod lax (på bilden), för en gångs skull var vi båda hemma innan sju och kunde äta en tidig middag. Det jag älskar med det är att mystiden blir så lång. Han framför någon av sina serier, jag med laptopen i knäet med mys uppdukat på soffbordet och kramar när man känner för det. Mitt mys på laptopen för tillfället: betala fakturor, ha-ha. Men ändå… :)

Jag har fått förfrågan att vara med i ett division 1 lag med Soraya i vår, tävlingarna ligger i april/maj, och jag klurar på hur jag ska göra. Jag gillar att tävla lag och jag känner att vi kommer kunna bidra väl i MSVB-klasserna, men samtidigt vill jag nog hellre satsa på en tävlingsplanering utformad efter våra MSVA-starter… Så efter fakturorna ska jag scrolla ordentligt på TDB och kolla vad Christian har skrivit om tävlingarna i vår.

Tänk att vi redan går mot vår? 2018? 

blogstats trackingpixel

Ny vecka

Godmorgon!
Vi kan väl säga att denna veckan är den första riktiga veckan på 2018? Frustrationen när Nyhetsmorgon inte sändes som vanligt förra veckan, hehe, det är liksom min måttstock på om allt är som vanligt eller inte.

Jag har en jättebra vecka framför mig! Felix ska iväg till Stockholm på onsdag så jag ska kombinera kvällar med vänner med egentid. Efter två dagar brukar jag sakna ihjäl mig efter honom, men det är rätt härligt att kunna bjuda hem vänner utan att känna att man kickar ut honom 😉

Men idag är det måndag! Jag ska snart åka till jobbet och jobba halvdag, sedan raka vägen till Raya och träna henne. Kvällen lär få spenderas med studielitteraturen… En vanlig måndag helt enkelt! Hoppas att ni mår bra ♥fullsizeoutput_287

blogstats trackingpixel

Promenera med livet i koppel

Älskar livet med blogg; man kan skriva några beklagande rader om skoltrötthet och vips så delar ni med er av ert. Jag kan sakna att vara mer privat i mina texter, såsom förut, även om jag känner att priset för det blir högre för varje månad och år på livskontot. Mer privatliv, integritet och själ att skydda på något sätt. 

Men nu till en eftermiddagstanke! När jag äntligen hade fått ihop min presentation gav jag mig ut på en promenad i solnedgången över en isig sjö: 

Jag och Felix bestämde att vi ska smälta choklad och doppa bär och frukt i ikväll, så jag skulle saxa upp genom skogens genväg till en liten ekologisk fruktaffär på hemvägen. Skogen mellan naturreservatet och lägenhetsområdena, som jag tänker att jag skulle gå i jämt om jag hade en hund. Älskar djup skog som har fått vara ifred.

För ovanlighetens skull svängde ännu en in på den lilla gömda stigen rätt in i skogen sådär 200 meter före mig idag. En man, en stor man, med smutsig jacka och, kanske mina rädda ögons tolkning, märkligt rörelsemönster. Kanske påverkad. Först övervägde jag att gå omvägen (säkert en kilometer asfalt) istället, sedan valde jag strategin att gå extremt långsamt, hålla långt avstånd för att hinna tillbaka till motionsspåret snabbare än han om något skulle kännas obehagligt och vaksamt vara på min vakt.

Där gick jag, i ett helt annat tempo än vad jag själv valt med livet i koppel; inte för lång lina, så så, dra in lite, lite åt höger, tyst, långsamt, långt bakom för att helst inte synas.

Jag undrar vem han var? Kanske på väg hem till sin familj med smutsig jacka efter att ha lekt med högt älskade barn? Men vad spelar det för roll, när man instinktivt känner sig som en mus med insikten om att vissa katter leker först och dödar sen. 

..och med ett lätt adrenalinpåslag och lättade andetag valde jag noga ut de finaste blåbären. Det är ju helt jävla sjukt. 

blogstats trackingpixel

Dorsia, Toso och söndagsmorgon

Vill ni ha ett guldtips för ett glas vin/en drink på stan i Göteborg? På den lilla tvärgatan Trädgårdgatan möts man av en dörr prydd av ett ”fågelbo” med ett guldägg i. Stället heter Dorsia och FYSATAN vad fint, fräckt och mysigt det är där inne! Jag ville visa Anna det så vi började där innan vår middag på Toso igår kväll :) 

Sedan gick vi till min favoritrestaurang och beställde in allt vi var sugna på, och när vi hade ätit upp och servitörerna kom för att ge oss efterrättsmenyerna kom jag på att vi glömt beställa in Toso’s magiska pilgrimsmusslor, så då fick vi beställa in dem också, haha. Det var en SÅ mysig kväll!

Nu sitter jag och Felix i varsitt hörn i soffan, det är vit frost utanför fönstren och vår kaffekokare går varm. Jag ska hugga in i plugget nu, med handen på hjärtat tror jag aldrig att jag har varit så omotiverad och skoltrött i hela mitt liv innan, puh vad tungt det känns. Larvigt när det är så lite kvar – men det kanske är då energin rinner ur en? Ynka fem månader kvar, bara att bita ihop, djupandas och hålla fokus :)

blogstats trackingpixel
Menu Title