Working eight to five

Det finns något så förvirrat härligt i att få luta sig mot en lugn och samlad struktur. Som i ett heltidsjobb på ett jobb som är en salig kombination av stimulerande och rofyllt. Rofyllt för att jag för första gången på åratal får kliva in någonstans på morgonen och veta att här, här ska jag vara hela dagen. Och ingen, förutom de som njuter lika mycket som jag av morgonens första kaffeklunkar på skrivborden bredvid, kommer behöva något från mig. Stimulerande för att jag får omsätta kurslitteraturens teorier i verklig praktik. Äntligen.

Att kliva ut ur porten någon gång efter fem och vara helt min egen, äga min tid och göra vad fan jag än känner för är också en helt ny livsupplevelse. Mestadels har den tiden lagts ihop med mina tjejkompisar den här veckan.

I små pärlor till lägenheter bor vi, med som längst några spårvagnshållplatser emellan varandra. Vi stapplar ut i arbetsliv, missar tentor och kärlekar, frågar varandra frågor om livet såsom man gjorde när man var liten och inte visste att jorden var rund. Ger målande personporträtt på människor som gjort avtryck och gråter under solglasögon på offentliga platser. Panerar chevréost i småkök och köper varsina färger på vin och delar sen hejvilt tills rödvin och rosé skär sig.

Jag frågar dem frågor om livet såsom man gjorde när man var liten och inte visste att jorden var rund men trodde att pappa hade alla svar. Nu vet man att jorden är rund men också att ingen vet mer än någon annan. Ingen av oss vet, men vi sparar våra största frågor och hemligheter till varandra och svarar med den största av värme och entusiasm över panerad chevré och alla sorters vin. Och inget är väl finare än det, inte ens den vaggande tron om att pappa hade alla svar. 

Inredning: soffhörna

Finns det något mer kittlande än att inreda sitt första egna hem?
Jag tycker att det är höjden av inspirerande kreativitet och kommer se det som sommarens stora projekt. Jag är en riktig hemmakatt och så noga med känslan i hemmet. Lägenheten är som en prinsessa i lägenhetsformat med själ i varenda vrå, den pärla jag i så många år drömt om. Jag får nycklarna nästa fredag(!) och kommer visa upp den ordentligt då.

Men nu till inredningsplanerna!

Det här soffbordet har jag köpt. Det är en äkta mörkbrun marmorskiva på guldiga ben. Ärligt, hur vackert med mörkbrun marmor? Det kommer få bli soffhörnans huvuddetalj vilket gör att soffan och mattan får vara lite mer neutrala i sin framtoning. Jag har beställt en ljusgrå sammetssoffa på svarta ben som ska stå på en benvit viskosmatta där även soffbordet i mörkbrun marmor ska placeras. Sedan tror jag att jag ska satsa på en eller två Conia lampor i guld. Det är ifrån en dansk designer och inspirerade av kottar. Titta så fina:

I andra delen av rummet kommer ett mattsvart vintage-vitrinsskåp stå, fyllt med ljusgrått porslin från Mateus, bredvid en Eos-lampa i färgen Smoke på svart stativ.

Ni anar inte hur ofta jag går förbi porten för att titta på den och för att andas in gatorna. Mina hemgator. Den ligger på, i alla fall min, favoritadress i hjärtat av Göteborgs innerstad och när jag går fram och tillbaka där tänker jag: tänk när jag som vuxen äter på en restaurang med mina barn här och minns alla mina ungdomsår i den finaste av prinsesslägenheter.

D R E A M     C O M E    T R U E

2018-06-03

Jag vet inte om jag ska kalla den första helgen i juni för en förfest inför allt som komma skall eller en kombination av firande och tröstande över allt som blev och inte blev.

Skriksång på ett tak med utsikt över hela Göteborg för att fira vår allas kandidatexamen. En natt i vimlet som vävs samman med champagnefrukost dagen därpå. Dagsfester som spränger högtalare och tillskriver klibbighet en ny dimension. Söta ciderdroppar i hela håret som kräver många vändor schampoon för att ge upp sitt fäste. ”Ett glas rosé, tack” fastän man borde beställt vatten. Skoskav, pirr i magen, huvudvärk och ljusa nätter. Högsta betyg, stök och hotshots istället för morgonkaffe. Glittrande ögon och svettiga kramar tjejkompisar emellan, ”SKÅL” skriker vi och alla skålar för något.

Jag skålade mest för att jag precis uppnått två drömmar: en universitetsexamen och lägenhetsköp.

Nu – fixa sallad som lunchlåda och tvätta håret länge. Imorgon: första dagen som marknadskoordinator. Efter jobbet ska jag gå och köpa mig ett mörkbrunt marmorbord till min nya lägenhet.

Alldeles lagom knäsvag men ändå redo för: resten av livet!

Den 1:a juni 2018

Det är den 1:a juni. Om några timmar går jag ur skolan för sista gången, med en kandidatexamen i handen. Och innanför den vackraste port jag skådat i hjärtat av den stad jag älskar mest ska snart mitt namn sättas upp. För det här, det är mitt alldeles egna hem.

Halvvägs

2018-05-30 och halvvägs in i den sista veckan på universitetet.
Jag måste faktiskt få skryta och berätta att efter vår presentation i måndags kom kursansvarig fram och tipsade oss om en uppsatstävling och frågade om vi inte skulle skriva en pressrelease kopplad till vår uppsats. Helt klart ett fint betyg innan betyget, haha! Man kan ju hoppas att vi lyckas imponera eximinatorn också…

På fredag är det opponering och det är då vi ”ställs mot väggen” och ska kunna försvara och förklara alla delar i vår uppsats, metodval och utformningsval. Sedan får man veta inför klassen om uppsatsen är godkänd, pirrigt!

På kvällen är det firande med klassen och sedan kommer hela min helg gå i firandets tecken. Champagnefrukost och dagsfest, tjejer och 30 grader med förhoppningsvis en kandidatexamen att fira. På söndag ska jag tvätta bort champagneos, ta en lång skogspromenad och förbereda mig på resten av mitt yrkesliv. 

För på måndag börjar jag min nya tjänst, på samma företag, som marknadskoordinator!
”Det blir till det bästa”. 

It has been a pleasure

60 sidor, tusentals ord och åtta berörande möten senare. 

Det blir till det bästa sa hon. Det blir det sa jag.

Benen har aldrig varit skakigare, köpen har aldrig varit större och tiden har aldrig transporterat mig snabbare framåt samtidigt som det känns som att den står stilla. Är det här likt mig? frågade jag min bästa vän. På ett sätt ja och på ett sätt nej svarade hon. Skönt, då är trots allt en del av det som är jag intakt. Resten får komma sen.

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om stormande tillvaro hållen i en yttre struktur. Om känslor som bränner, kittlar och river. Om livet som 23 när allt vänds upp och ner men ändå är i ordning. När uppsatsen blir bäst men tryggheten sämst. Om att skriva på avtal i slitna jeans och ta beslut snabbare än kaffekokaren börjar skorra på morgnarna. Om att falla fritt men vara rätt okej med det eftersom man har sig själv och jordklotetes bästa närmsta.

Men det får vänta lite. Måste först gå på de nya gatorna med mig själv ifred. Måste skicka in uppsatsen, presentera uppsatsen och opponera uppsatsen. Måste flytta in. Måste förstå. Måste börja om.

Sedan, skriva. ♥

2018-05-18

 

Resultatdelen är klar, 16 000 ord senare och vi har bara diskussionsdelen och småpill kvar med vår stora examensuppsats!! ♥
Över rosa bubbel på Mikas balkong pratade vi om att vi alltid kommer minnas den här uppsatsen och tiden runt den.

..för mig av många fler anledningar än den passion uppsatsen tagit oss med.

Jag tror aldrig att jag har varit i en period i mitt liv tidigare där jag samtidigt som jag befinner mig i den vet att just den här perioden jag vandrar runt i nu kommer jag minnas som avgörande, vad den än leder mig till, som gammal. Det är en jäkligt stark upplevelse, även om en sån period ounvikligen präglas av ett mer eller mindre omkullvält liv.

Tilltufsad, lite ängslig men väldigt bestämd. Mestadels av min tid spenderar jag i den lilla skog jag kommer åt i storstan, lyssnandes på böcker sittandes på stenar och stubbar. Och jag kommer minnas det föralltid. 

Human being

I måndags for jag först upp ur kontorsstolen av lycka när mäklaren skrev att de andra budgivarna hoppat av och frågade om vi kunde skriva konktrakt klockan 14:00 samma dag.
..men bara några timmar innan kontraktskrivning drämde en av budgivarna ändå till med ett bud över mitt och jag var tvungen att hoppa av. Det är faktiskt orimligt hur besviken man kan bli över att förlora något som man aldrig haft.

Utöver uppsatsen och jobbet så har jag hittat en genré inom skönlitterära böcker som jag mentalt flyttar in hos varje ledig stund just nu. Igår gick jag en långpromenad, köpte blåbär och iskaffe och satt kvar utomhus tills det blev sent och kyligt och lyssnade på Högre än alla himlar. Vad ska jag säga att det handlar om? Human being är nog bästa beskrivningen. Helt vanliga människor med helt vanliga liv, i unga vuxna år. De bor i innerstan och boken börjar med att de firar nyårsafton ihop och sedan följer 20 timmars ingående personporträtt som sammanflätar deras bakgrund, gemensamma nämnare, kärlekshistorier, rädslor, framtidsvisoner och stora ögonblick i deras liv.

Två andra böcker jag lyssnat på det senaste som också mest bara berör att vara människa är: Hitta hem och Det enda rätta av Susanne Boll.

Är det bara jag som tycker att det absolut mest vanliga är det överlägset mest berörande?
Nu –> kontor och uppsatsplugg.

Slutspurt

Det är måndag morgon. I skrivande stund är jag mitt i en hetsig budgivning som pågått sedan igår och som jag hoppas ihjäl mig på att vinna. Det är en klurig tid att köpa i en storstad nu: studenter börjar förbereda sig inför att flytta hit och plugga på de populära universiteten och högskolorna och har föräldrar i ryggen som köper smålägenheter som om det vore lattepengar… Men håll tummarna är ni snälla, för jag är förälskad ♥

Helgen har spenderats enligt bilderna ovan. På Mikas balkong med diverse energibooster och slutspurten med uppsatsen. Den blir så…fin. Vi har fått fram så slående citat om hur utsatta dessa kvinnor är och som kopplas an så starkt till teori så att jag får rysningar när vi skriver. Den blir verkligen stark.

Uppsatsen är döpt till ”En hjälpande hand eller ett spårbart risktagande?”
Här är en liten sneak peek ur vår inledning där vi valde att ta med ett citat från en intervju, åtminstone en del av ett första utkast till vår inledning, allt kommer omarbetas flera omgångar till skulle jag gissa på..