Lugn måndag

Godmorgon!
Det ösregnar utanför fönstren och jag sitter kvar i soffan och drar mig för att gå ut till bussen. Brrr. Jag ser dock fram emot att slå mig ner vid min plats på kontoret med en kopp kaffe. Jag älskar verkligen att jobba på kontor, kontorslandskap som både är socialt, lugnt och strukturerat.

Efter jobbet måste jag sitta med plugget i några timmar innan jag åker till stallet. Jag tänkte passa på att schamponera Sorayas svans och ben i eftermiddag, vi får passa på att göra sånt mys nu. Hon älskar när man pysslar med henne och jag får alltid skavigt samvete när jag inte har tid att verkligen vara närvarande och pyssla med henne innan träningspass. Jag ser fram emot att åka till Tjörn ikväll, hänga med familjen och pussa smådjursnosar och klämma på deras små mjuka tassar, haha. Tassar är livet.

Hörs senare <3

Söndag

Jag startade min söndag med fakturor och momspapper framför nyhetsmorgon, jag avskyr det, fast jag avskyr det ungefär lika mycket som jag njuter av att bli klar med det och stänga igen pärmen. Det är i alla fall anledningen till det uteblivna godmorgon-inlägget, för direkt efter åkte jag till Raya för att kolla till hennes ben.

Hon var mycket mindre halt idag, inte längre svullen men fortsatt varm och stapplig i rörelsemönstret. Givetvis får hon bara vila, så jag pysslade om henne och gav henne orimligt många morötter och sockerbitar, haha. Jag är expert på att förmänskliga mina djur och letar efter att hon kanske tycker att hon har en tråkig dag i blicken 😉 Usch, det känns inte alls bra att hon har gjort sig illa. Men ja, jag vet, så är det ju. Jag ska kolla imorgon och bestämma hur jag gör med veterinär.

Det räcker att det bara går några dagar så saknar jag vår träning ihop SÅ mycket. Kolla bara på dessa bilder från ett joggingpass för någon vecka sedan, så mjuk, glad och arbetsvillig <3

Bilder från min dag

 

Det har nästan varit årets första vårkänslor idag! Satan vilket härligt väder. Innan jag åkte till stallet tog jag och Felix en sväng på stan, köpte cappuccino och strosade in och ur butikerna på Kungstorget. Jag försöker krama min vardag nu, hålla om den, liksom. Den här våren är lite som en transportsträcka till förändring, där vissa förändringar känns välkomnade och andra lite skrämmande, mest för att de just nu inte har sin färdiga form.

Hur ska jag göra med allt? Hur vill jag och Felix leva de här närmsta åren? Hur ska min och Rayas vardag se ut? Ni som har varit i de där vägskälen efter en avslutad universitetsutbildning, eller något helt annat, förstår mig nog precis.. 

Efter det åkte jag ut till min prinsessa och möttes tyvärr av tråkigheter. Ett varmt och svullet framben och hälta… Jag har känt igenom, klämt och böjt och hon är inte ett dugg besvärad när jag klämmer och känner igenom henne förutom att hon är halt. Jag ringde direkt Christian, som tränade henne igår, och då hade hon varit bra. Så något har hänt under dagen idag.

Känner jag mig själv rätt ringer jag veterinär på måndag, men fram tills dess får hon vila och förhoppningsvis blir det bättre alternativt tydligare vad som är problemet. Själv tycker hon inte att det är någon biggie utan gjorde förtjusta hopp när jag skulle springa med henne…

Jag har väl berättat om försöken att jogga tillsammans med Soraya? Jag har provat, snörat på mig träningsskorna och tänkt att vi ska jogga ihop. Hon blir HELT till sig, vill galoppera eller busa hela tiden = hennes flåsiga matte orkar inte med hennes sällskap 😉

Håll tummarna att det går över snabbt <3

Lördagsmorgon

Godmorgon!
Igår kväll klev jag in i Nattis lägenhet, kramade om tjejerna, fick ett glas bubbel i handen och placerade mig här:

Så fint. Vi hade en jättemysig kväll fylld med tjejsnack och runt midnatt ringde Felix som var hos sina vänner några lägenheter bort och så tog vi en taxi hem tillsammans. I morse vaknade jag av solens strålar in genom fönstren vid åtta. Det är sådär kristallklar frost på varenda liten gren utanför och strålande sol = STALL-LÄNGTAN! Jag ska hoppa i varma kläder nu och åka dit. 🙂

Helgen på ingång

Jag har precis jobbat klart min halvdag och ska gå på ett möte efter lunch innan min arbetsvecka är avrundad. Jag har verkligen haft en så bra vecka den här veckan! Ni vet, när man känner att man både har varit produktiv och samtidigt fyllt dagarna med gyllene tid tillsammans med människor man tycker om men också lugn egentid.

Ikväll ska jag hem till Nattis som styr vinprovning! Alla tjejer som ska dit har under veckan valt ut varsitt rödvin ifrån olika länder och läst på om druvsorten och så vidare. Så vi ska smaka rödvin, äta chark och snacka – rätt trevlig fredagskväll va? Resten av helgen kommer gå i studiernas tecken, jag försöker jobba in tid med inlämningarna som väntar runt hörnet och har satt egna deadlines före de riktiga för att vara i fas med allt. Nästa inlämning är dock så intressant att det lika gärna hade kunnat vara ett egenvalt helgnöje att göra; vi ska analysera hur kvinnor i reklamsammanhang framställs i tidningen Elle. Jag ska dessutom låna hem mammas bil till stan, så jag tänker mig pluggavbrott där jag och Felix åker till stallet och tar en promenad med Raya i krispiga minusgrader som helgmys.

Ni hör ju, helgen är välkommen. 

En till fråga

”Du är verkligen så otroligt duktig Linn! Du har ju onekligen haft många framgångar (med mycket jobb bakom såklart) men jag antar att det också ger dig ett visst självförtroende i allt du tar dig an. Jag har hamnat i så dålig tankebanor där jag jämför mig själv med alla andra och då känns det som att jag inte gjort någonting, och det får mig att nästan inte våga söka jobb längre, trots att jag vet att det är det jag behöver för att komplettera mina studier. De två senaste arbetsintervjuerna gick inte bra och jag fick inte jobbet vilket har gjort att jag helt tappat tron på min förmåga att visa vad jag går för. Har du något tips på hur man bryter sådana tankegångar igen? Och tro på sig själv lite mer?”Jag har precis slagit igen pluggdokumentet, sitter i favorithörnet på Le Petit och tänkte svara på denna viktiga frågan som en spinn off på gårdagens inlägg! ♥

Du har på ett sätt rätt, givetvis föder möjligheter (som jag hellre kallar det än framgång, för framgång är ju i allra högsta grad en definitionsfråga och individuellt) självförtroende. But still, jag har tragglat precis som du – och vad jag gissar alla andra som läser de här meningarna också.

Du beskriver att du känner att du inte har ”gjort någonting”. Vet du vad jag kände för tre år sedan? Stress över att jag hade gjort för många ”balla och roliga” projekt. Det var under första terminen när jag började studera, jag hade renskrivit mitt CV och lagt dit min påbörjade utbildning. Jag läste igenom projekt jag gjort med H&M, Gina Tricot, PR-byråer och bloggportaler och ringde till pappa och sa;

”Tänk om ingen kommer våga anställa mig när jag är klar för att det ser ut som att jag är bortskämd och bara vill göra roliga saker som man tjänar snabba pengar på??” Jag jämförde mig med mina klasskompisar som jobbade på bensinmackar, i receptioner och på hotell och tänkte att mitt CV nog såg bortskämt och lättförtjänt ut jämfört med deras.

Så, jag antar att det bara är att avdramatisera det där med vad man har gjort i förhållande till någon annan. Jag tänker ofta på det när jag pratar med Felix om hans jobbdagar, han jobbar ju med rekrytering, att även det i slutändan handlar om ett möte människor emellan där kemi kan sätta guldkant eller tona ner vilket CV som helst.

Dels kan jag såklart rabbla upp tips om att låta nya ögon se ditt CV och personliga brev och komma med input, men det viktigaste att säga är nog: uttala EXAKT det du skrev anonymt till mig till dina vänner, föräldrar, partner eller någon annan nära. Om ni vill höra ännu mer om mina rädslor och misslyckanden (haha) kan ni lyssna på podden ”Make a Living” där jag har gjort en väldigt ärlig intervju. Där säger jag bland annat att jag har varit, och kanske formats till, att vara väldigt integritetsfylld och ibland avståndstagande till nära. Jag har, de senaste åren bara, lärt mig att det finns inget som hjälper ens låsta tankebanor såsom att uttala dem högt tillsammans. I samma sekund som du ser att du möts av förståelse så tror jag att den där känslan av misslyckande kommer försvinna i takt med att den avdramatiseras som något helt normalt. Viktigt viktigt ♥

..och sen – på’t igen bara! Herregud, två intervjuer är väl ingenting?

En lugn torsdag

Klockan är 08:53 och jag sitter fortfarande hemma i soffan, vilken lyx! Idag ska jag vara i skolan hela dagen då vi ska gå igenom kandidatuppsatsen(!) mellan 10-16. Så det blir en lugn morgon och en tidig eftermiddag. Dessutom ska det bli spännande att få klartext i allt som hör uppsatsen till, jag och Mika har redan spånat högt och lågt vad vi hade velat skriva om. På ett sätt hade det känts smart att skriva om något konkret och okomplicerat för att ta oss i mål så smärtfritt som möjligt, men samtidigt vore det så roligt att hitta ett ämne och en vinkel som vi kan gå in för med passion och hjärta även om det kräver mer jobb.

Nåväl. Ikväll har jag lovat Felix att vi ska gå på bio. Det kan vara en av de konstigaste saker jag vet att göra… VAD är syftet med att sitta i en stor sal, knäpptyst med en massa okända människor som har sina armar mot en och tuggar på något? Det + spa är tydligen något man i sin flickvänroll bara måste göra ibland.. Jaja, det är alltid mysigt att hitta på något med Felix 😉

Hoppas att ni får en bra dag <3

Min dag

Äntligen en morgon med Raya! Det sätter verkligen ribban för dagen. Det känns som att det har hänt mycket hos henne den här vintern, mentalt alltså, hon har ett helt annat lugn i blicken och är tålmodigare och tryggare. Hon kommer nog alltid vara en rivig häst som sprakar av energi, och vilja, men det är skönt att se att hon landar mer i sig själv. När jag hör någon kategorisera henne under ”bestämt sto” tänker jag; du har bara missförstått allt. Hon är inte bestämd eller dominant, alls, snarare vill hon ty sig nära och överlämna ansvar. Då gäller det att visa att hon kan det, vara inkännande, förtroendegivande och tydlig. När man lyckas med det kastar hon hjärtat först och gör allt för att vara till lags <3

Jag kom inte ifrån kontoret förrän närmre halv sju idag, det har varit skitväder, stressigt och jag har noll energi kvar på kontot nu när klockan passerat nio. Efter den sista punkten på det här inlägget ska jag slänga mig i sängen, sätta på min ljudbok som virvlar runt i mitt hjärta ”En spricka i kristallen” och vänta tills Felix kommer. Jag orkar inte med ett ord ur en kurslitteraturbok till idag och jag orkar inte snacka och skratta om livet och dagen ute i vardagsrummet heller – vad trist man känner sig när man bara vill vara ifred och tyst en hel kväll alltså. Men vi har ju ett helt liv på oss att prata om dagen och livet 🙂

Hoppas att ni mår bra <3

Svar på en fråga

P.S: sen vi bytte system på bloggplattformen har vissa kommentarer registrerats som spam och därför inte gått igenom, nu har jag manuellt godkänt flera stycken från de senaste dagarna och ska bli bättre på att göra det så att era kommentarer verkligen publiceras <3

”Hej,
En fundering, varför väljer du att arbeta samtidigt som du har en sista termin kvar på skolan som dessutom är kämpig att få ihop med annat? Varför inte lägga arbetet (som du kan ägna resten av ditt liv åt) åt sidan under din sista termin i plugget så du istället kan fokusera på det? Trist att behöva offra ämnen och föreläsningar pga av arbete, det hade aldrig gått att göra på min utbildning för att klara den.” 

Relevant fråga!
Att det ”aldrig hade gått” har jag svårt att tro, de flesta jag känner (som pluggar alltifrån juridik till på Chalmers) extrajobbar för att få ekonomin att gå ihop. Jag jobbar ju dock väldigt mycket för att studera (jag är anställd på 50%) och med häst utöver det är det mycket riktigt knivigt. Jag offrar absolut inga ämnen, utan har klarat alla kurser och ligger inte efter med den minsta uppgift eller tenta.

Däremot prioriteras mängder av föreläsningar bort framför jobbet, som jag sedan tar igen på kvällar och nätter genom att läsa ikapp kurslitteraturen på egen hand.

..och visst är det lite trist att missa vissa intressanta föreläsningar, och precis som du säger ska man ändå ”jobba hela livet sen”. Tack vare mitt företag runt mina sociala medier hade jag, rent ekonomiskt, inte behövt jobba såsom jag gjort de två sista åren under min utbildning. Däremot har jag höga ambitioner och ville inte ta examen med ett blankt blad, utan med en portfolio av erfarenheter. Det gjorde att jag gick in i ett konsultuppdrag i Stockholm, under ett halvår var jag där var- och varannan vecka som ni säkert minns och fick ovärderlig erfarenhet och värdefulla referenser ifrån min uppdragsgivare.

När det projektet avslutades tänkte jag ta det lugnt och bara fokusera på studierna och Soraya det sista året. Men i maj 2017, när jag var på meeting i Borås, fick jag ett samtal när jag stod på en pall och knoppade i tältboxen som ändrade den planen. Min nuvarande chef hade hört en intervju med mig på radio och ville träffa mig för en intervju.

Jobbet lät too good to be true men jag tänkte inte ge upp min examen. Så efter lite förhandlingar kom vi överens om att jag skulle få jobba halvtid mitt sista år på universitetet med sex månaders provanställning med kortare uppsägningstid ifall jag inte skulle få ihop det. I december blev jag fastanställd och jag trivs hur bra som helst, och med handen på hjärtat tror jag att jag lär mig mer av timmarna här än de missade föreläsningarna. Trots att det är extremt intensivt nu är jag stolt över att ha blivit headhuntad redan innan avslutad utbildning 🙂

Ibland kommer tåg i 180 km/h som man bara inte kan låta åka förbi, helt enkelt.

Tisdag

Hej hjärtan!

Jag har jobbat heldag på kontoret idag och inte haft en sekund över till att kika in här.. Vi beställde upp lunch från en restaurang och hade ett långt möte med alla delar av företaget; produktutveckling, budget, marknadsföring etc. Just den delen älskar jag med att vara anställd, sammanhållningen och strukturen.

I och med dagen på kontoret har jag missat samtliga föreläsningar idag och dessutom har jag bokföringsjobb att ta tag i nu här hemma. Men helt ärligt känns den här, helt vanliga tisdagskvällen, skitmysig. Jag saknar Raya förstås, som Christian tagit hand om idag också, men det är tvunget för mig i såna här perioder att vara kvar i stan 1-3 dagar i veckan för att komma ikapp.

Jag har haft sån härlig vardagskänsla idag, trots att det var kolsvart och duggregnade när jag gick ifrån kontoret runt halv sex så promenerade jag genom hela stan innan jag hoppade på vagnen de sista hållplatserna hem. Nu tänkte jag göra det mysigt här hemma med tända ljus, musik, god middag och sedan ta tag i både plugget och bokföringen ifrån favorithörnet i soffan <3

Imorgon startar jag dagen tidigt i stallet, då får jag äntligen pussa på den här gula sammetsmulen igen.