Så fantastiska djur

Det är rätt fräckt ändå; Soraya har bara joggats och ridits ut i tre veckor och är trots allt fortfarande en ung, grön häst som precis börjat befästa svårare rörelser. Idag när jag joggade henne så lekte jag med några byten som hon gjorde helt perfekt på hjälpen, luftiga med gest och självsäkerhet ifrån hennes sida. Är hästarna inte helt fantastiska ändå? Har de en gång lärt sig och har den där ambitionen att vara en till lags så minns de verkligen allt och söker lyhört efter sin uppgift.

Hon kändes hursomhelst superfin idag också! Lättnad att åka iväg på semester med den känslan, vi gjorde helt rätt i att ge henne jullov där när hon var trött i kroppen :)

Nu ska jag duscha av hästlukten, svira om till något festligt och hoppa på en vagn till Elvira! Där väntar tjejerna, rödvin och middag. Kvällen lär avrundas på ett dansgolv, hehe. Perfekt att få en riktig kompiskväll innan resan också <3

blogstats trackingpixel

Gröt och julmarknad

Godmorgon! ♥
Jag vaknade klarvaken strax efter sju, älskar det, jag väljer lätt en lugn, mysig morgon framför sovmorgon. Felix prioriterar tvärtom – vilket jag löser med att äta dubbla frukostar på helger, haha 😉

I morse gjorde jag mannagrynsgröt (♥) med äpple och kanel, färska hallon och kaffe och åt framför Nyhetsmorgon. Nu ska jag göra i ordning mig och åka mot Tjörn, jag ska följa med familjen på julmarknad innan jag ska rida Raya. Sista passet innan resan, uh, vad jag kommer sakna henne! Ikväll väntar födelsedagsfest för Elvira, så jag har en fullspäckad superlördag framför mig. Kameran följer med till stallet, så vi hörs med nytt material sen :)

blogstats trackingpixel

2017 – tillit till oss

Jag funderar på året som gått och inser hur oändligt mycket det förändrat mig i dressyrsadeln. Mina känslor för oss som ekipage, Raya som häst, våra mål och hur vi ska nå dem i slutet på 2016 jämfört i slutet på 2017 är vitt skilda världar. 2017 har verkligen gett mig tillit till oss som ekipage. IMG_0359 IMG_0600

I slutet på 2016 var jag knäckt över travdelarna i programmet. Så fort Soraya blev extra het och laddad på banan tappade vi takt och flyt, siffrorna blev ojämna och vi tilldelades ofta 5:or och taskiga kommentarer om det öste in på mina sociala medier. ”Det kommer aldrig gå, någon annan måste nog tävla henne” tänkte jag där ett tag.

Utan att riktigt ha förstått vad som har hänt så har ett år passerat och vi har placerat oss, vunnit och debuterat MSV-freakin’-A med 7:or igenom nästan hela traven och dessutom några 7,5:or. Trots många stora nybörjarmissar i galoppen låg procenten bra tack vare hur jämna och stadiga vi blivit överlag.

Jag går in i 2018 med en så enormt mycket större trygghet och tillit till att vi kommer fixa det vi vill fixa. Att det i slutändan handlar så oändligt mycket om tid, tålamod och vilja. Att en häst, som ger hela sitt hjärta till sin ryttare och har en ambitionsnivå så att det hade räckt till ett helt stall, kan utvecklas så mycket mer än vad som vid första anblicken tros vara möjligt.

Innan MSVA-debuten trasslade serierna i vart fjärde för oss rejält. Hade det varit 2016 hade jag haft panik för det medan jag nu kommer på mig själv med att knappt ägna det en tanke. Jag tränar med fokus och blandar det med barbackaritter och bus i skogen. Jag vet att vi under 2018 om vi båda får vara friska och må bra kommer sätta 7:or på de där serierna.

Från att 15 meters volter i galopp gav mig magont till att serierna iklädd frack i en MSVA trasslar – så tacksam för resan jag får göra tillsammans med Raya. fullsizeoutput_127 DSC08333
Dagen efter vår MSVA-debut, såå lycklig <3

blogstats trackingpixel

Den efterlängtade fredagen

1:a december, fredag och sista vardagen innan en veckas semester! Welcome, my dear. IMG_6873Bild från en kaffepaus häromdagen, älskar mina smaragdgröna fuskpäls. ♥

Jag ska strax sticka till kontoret och jobba sista timmarna fram till lunch. Min storasyster är i Göteborg idag och vi slutade våra möten prick samtidigt så efter jobbet ska jag möta upp henne för en lunch innan jag ska vidare på lite ärenden före fredagskvällen. Felix ska på after work, och medan han dricker öl med vänner tänkte jag handla skaldjursmiddag och fixa med den tills han kommer hem. Kvällens planer är att dricka bubbel, äta skaldjur och planera resan – sämre fredagar har man haft :)))

Soraya vilar idag, så jag har en hel dag i stan. De dagarna känns alltid så lugna, det är väldigt skönt att få en till två dagar utan den väldigt långa pendlingstiden och passande av byten mellan spårvagnar och tåg.

Ha en fin fredag <3

blogstats trackingpixel

Försäkringar

IMG_7535 IMG_7539 IMG_7552

Säg mig något bättre än det här torsdagseftermiddag..?
Soraya kändes super i joggingen och jag njöt av att känna henne sådär elektrisk och kvick. Till och med att jogga runt i låg form är löjligt roligt på henne :)

Min häst-lycka byttes dock ut till irritation när jag öppnade Folksams årsbrev precis. Jag tecknade min försäkring hos dem när jag köpte Soraya och den har höjts orimligt mycket på tre år. Varje år höjs den rejält och än har jag inte behövt använda den en enda gång, puh, vad störigt! Trots att jag betalar en hiskelig årssumma så täcker den inte ens en tredjedel av Sorayas värde. Vad gör man? Veterinärvården är alldeles för dyr för att chansa på en dålig försäkring, speciellt på en tävlingshäst, men det här stör mig verkligen.

Hur gör ni? Vad tänker ni? Har ni provat att förhandla om höjningar någon gång? Ingen annan bransch kan väl höja priset på sina produkter utan att erbjuda något tillbaka/förbättra något såsom försäkringsbranschen? Suck…

blogstats trackingpixel

Reklam, spenat och ingefära

Ännu en (halv)arbetsdag har susat förbi fylld med kreativt jobb. Oftast varierar mina arbetsuppgifter mellan att vara väldigt strategiska/analytiska, exempelvis när vi ställer in målgruppsalgoritmer, följer upp kampanjstatistik och så vidare, med att vara kreativa. Idag har vi skapat taglines som ska översättas till olika språk inför decembers kampanjer och jag har suttit en hel del i photoshop inför en kampanj som ska rulla på instagram i Tyskland när jag är borta nästa vecka.

Nu ska jag snart hoppa på tåget mot stallet, lyssna på en podd och smutta på spenat, ingefära och selleri. Idag tänkte jag skritta ut Soraya en bra bit i eftermiddagssolen och sedan jogga över lite bommar :)

blogstats trackingpixel

Dagens ridpass

Jag lämnade ett grått och slaskigt stan för att komma till det här vinterlandskapet förut: 

Det är ofta vädret bara känns grått och äckligt i stan för att sedan vara vackert ute i stallet – härligt att få en dos av det så gott som varje dag! Soraya var superfin idag och det är såklart en lättnad! Kvick och stark i bakbenen och elastisk och mjuk i rörelserna. Det lilla jullovet har gjort henne gott och jag är så nöjd att jag bromsade träningen när hon började kännas trött och inte pushade på till ännu en tävling. Det var klokt, och något jag är skyldig henne.

Nu har jag och Christian bestämt att hon ska joggas lätt fram tills jag åker, sedan gå i skrittmaskinen första dagarna när jag är borta och sedan ska han tömköra/rida henne dagarna innan jag kommer hem. Sen är det dags för vinterträning på riktigt :)IMG_0162

blogstats trackingpixel

Benlindor och jogging

Jag har precis satt mig på tåget mot stallet, köpt med en kaffe och är tacksam för att hinna få lite dagsljus vissa vardagar. Ännu mer tacksam är jag för att linda benen och sitta upp i sadeln, hur kan något ge en mycket? Det känns som att vi har en bra vinterträning framför oss. Det är ju framförallt serierna som ska befästas, men utöver dem tänker jag fokusera allra mest på stärkande, lösgörande och basic.

Jag vet inte hur det är i dressyr – kan man rida så pass svåra program som MSVA på en pay n’ ride/klubbtävling? I så fall vore ju det ett perfekt inslag som träning i januari/februari.

Eftersom jag ska utomlands i en vecka så kommer jag inte köra igång med träningar nu, utan bara jogga och känna på henne. Jag tänkte skritta fram/av länge ute och sedan jogga i 15-20 minuter på banan dessa dagar bara. Men ett byte eller två ska vi nog lägga in för bådas glädjes skull 😉 

blogstats trackingpixel

Tisdag

Dagarna rullar på i full fart och jag är trött. Den här hösten har varit intensiv på exakt alla plan en höst kan vara och att en vår med stora omställningar väntar gör inte att tillvaron känns lugnare. Ni vet ju att jag inte är en person som sådär superälskar att resa som många andra, snarare gillar jag mest att komma hem igen ifrån resor och längtar alltid hem efter bara några dagar, haha. Jag älskar mest mitt hem och min vardag och har verkligen ett minimalt behov av sol, ljus och lata semesterdagar.

Men nu längtar jag faktiskt hur mycket som helst. Jag längtar till att köpa böcker på söndag och sitta ostörd på ett flygplan timme ut och timme in på måndag. Och sen få flera, helt lediga dagar tillsammans med Felix på en vacker plats. ♥

Men än är det några dagar kvar, imorgon väntar frukostmöte på kontoret och senare på eftermiddagen träning på Raya. Heja heja!

blogstats trackingpixel

Tröttsamt

Eftersom jag hann till stallet innan mörkret idag passade jag på att tömköra Raya utomhus – så härligt! Hon var SÅ laddad idag så det gick inget vidare utifrån ett seriöst perspektiv, haha. Hon pep och fick busattacker vartannat varv och däremellan la hon sig *på* tömmarna och bara körde sitt race. Jag förstår att det beror på min okunskap för tömkörning; men i ett sånt här läge föredrar jag inspänningar som ”rör sig”, då jag har alldeles för svårt att hinna göra halvhalter med tömmar. Så det slutar bara med ett busigt rusande – vilket inte är speciellt givande – men idag fick det vara okej. Hon är ju i ett mellanland mellan jullov och träning nu så 😉 

Jag fick den här kommentaren förut och jag tycker verkligen att den här inställningen är så tröttsam;

”Du skriver att Soraya ska ha det bästa tänkbara, men varför då använda så mycket hjälpmedel som är onaturligt och medför tvång för hästen? Du vet ju hur man rider, du vet hur man longerar och vet hur man tömkör varför då tvingar du ner henne i form med olika typer av redskap när du kan träna henne utan? Hon får inget val när man har fasta linor, hur tänker du där?”

Jag förstår inte hur dessa ryttare/hästmänniskor tänker om tävlingsryttare. Tror ni att vi sätter på utrustning som känns som en sten i skon på en höjdhoppare eller tyngder i hälen på en gymnast? Det som debatteras som onaturligt och tvång är i själva verket ett redskap som används för att guida och hjälpa hästen till att stärka sin kropp för att förberedas inför sin uppgift som tävlingshäst..

blogstats trackingpixel
Menu Title