Dagens träning

Jag funderade ju på om Soraya skulle vara lite trött idag efter gårdagens rejäla pass ute – såklart inte. Hon hade energi till tusen som alltid och hennes idé om dagens träning var att lära mig seriebyten, hon förstår inte varför vi ska vänta hela tre språng emellan varje byte utan byter mycket hellre efter två. Så vi fick kämpa på rätt bra med att bara öka–>minska–>öka–>byta–>sakta av–>. Man får verkligen rabbla som ett mantra för sig själv ”jag ska vara tacksam för den här energin, jag ska vara tacksam för den här energin” -haha.

Till sist satte vi 4 byten i vart fjärde (det är fem i MSV:A) med säkerhet några gånger, och då avslutade vi.  Det är SÅ svårt att korrigera en överambitiös häst som byter hejvilt för att hon tror att vi blir nöjda då – även om det såklart handlar om en lydnadsfråga och att hon måste vänta på mig.

Vi kände på piruetterna också – holy moly. Där ÄLSKAR jag hennes energi. Christian hjälpte mig att hitta ännu mer rundhet och samling i själva vändningen och när vi väl hittar rytmen skulle jag lika gärna kunna dricka en latte och dingla med benen medan Raya tar i för kung och fosterland helt av sig själv 😉 Jag behöver bara använda skänkarna för att hjälpa henne med rytmen och vändningen, men hon bjuder upp till samling och kämpar på helt utan påminnelse att ta i.

Prinsessan.

Konditionsträning

Godmorgon!
Jag la hela dagen igår på plugg, välbehövligt, men nu ska vi snacka häst igen <3
Jag red ju ut igår som planerat, och sedan Soraya blev lugn, styrbar och ”trygg” att sätta av i galopp på utomhus så har jag verkligen kunnat börja konditionsträna. Jag har alltid ridit ut mina hästar mycket, såväl lilla Winnie och jättestora Morris var jag ute och galopperade en hel del på. Det slår mig hur dålig flås-kondition en dressyrhäst har… Nu är Soraya 7 år och matchas mot MSV:A, ändå blir hon andfådd av att galoppera upp i backarna och långa sträckor efter det. Hon blir aldrig andfådd/flåsig i dressyrarbetet, så helt klart behöver hon denna kompletterande träning.

Jag gissar att det kan vara samma sak för en häst som en människa; att bristande kondition kan leda till mindre skarp koncentration?

Nu på morgonen ska vi träna för Christian och det ska bli intressant att se hur hon känns i kroppen efter en konditionsträning. Det är nog helt olika muskelgrupper som aktiverats och tränats. Hörs sen! DSC00272 DSC00275

Pluggdag

Hej gänget!
Jag har precis planerat nästa veckas träningstider med Christian, min vardag färgas verkligen av minutplanerad planering nu. Jag brukar utgå ifrån jobbtiderna, när det är bäst att planera in timmarna på kontoret (20h/vecka). Utifrån det kollar jag med Christian hur hans vecka ser ut och anpassar mina träningstider till när det passar oss båda bäst (brukar ta hjälp 2-3 gånger i veckan).

..och de luckorna som är kvar därefter står det med versaler PLUGGA, hehe.

I eftermiddag åker mamma med mig till stallet (<3) och fram tills dess ska jag sitta på köksstolen och plugga, plugga, plugga. Jag har både inlämning och seminarium nästa vecka och jag ligger så brutalt efter. Ibland är det värt att ”sätta sig i skiten” såhär – jag har umgåtts massa med vänner i veckan och helgen har varit glittrig och festlig. Men bara ibland. Jag VANTRIVS med ”sista sekunden” känslan, så nästa vecka får bli lite mindre glittrig och lite mer strukturerad, haha.

Hörs ikväll när jag har ett ridpass att berätta om istället 🙂IMG_1454

Känslan på kandaret

DSC00260 DSC00263

Visst bär hon upp sitt kandar med champagnepannband helt fantastiskt? Jag är såå nöjd med att jag valde en matt, svart nosgrimma tillslut! Det framhäver hennes fina ansiktsform. 🙂

I alla fall! Ridpass nummer två på kandaret är genomfört och den största skillnaden jag känner är verkligen att hon blir jämnare och stadigare. Är det en vanlig effekt? Eller ett tecken på att jag hittade helt rätt med form, bett och kombination av bett direkt?

I travarbetet och skolorna känns det allra mest. Vi har aldrig gjort så bra skolor som idag, hon lägger sig mjukt på bettet och är helt, helt stadig. På tränsbettet är hon mer rörig i formen och jag får parera henne mer. Dock får jag passa mig i galoppen på kandaret då hon får en större tendens att krypa bakom lod där i exempelvis samlingen och när hon blir taggad emellan bytena osv.

Det är obeskrivligt roligt att ha kommit hit i träningen <3

Lördagsmorgon

Godmorgon! WOW vilken kväll vi hade igår – det är verkligen en helt magisk atmosfär när Håkan intar Ullevi. Jag rös och fick tårar i ögonen fler gånger än jag kunde räkna :)) 

Efteråt gick vi till Port Du Soleil och var där tills det stängde. Älskarrrr att gå hem genom ett morgonljummet Göteborg med milkshake från McDonald’s i handen, haha. Och herregud vad jag älskarrrr mina tjejkompisar också. 

Nu ska jag åka ut till stallet, på schemat står det uteritt men just nu vräker regnet ner, så den planen kanske finjusteras lite, hehe. Antingen uteritt idag eller uteritt imorgon. 

Hörs sen! <3 

Sommar, fredag och Håkan

Godmorgon! ♥
Himlen är klarblå och solen strålar redan nu – det är fredag, en sommarkväll väntar och jag ska gå på Håkan Hellström! Jag är varken ett konsert- eller Håkan-fan, men jag anar att atmosfären på hans konserter är en stor del av showen. Och en stor del av showen för min egen del är fördrinkarna med Nattis, peppen och efterfesten med massa vänner! Förra helgen var jag yr av nervositet för att lyckas hålla ihop MSVB:5 programmen så det ska bli skönt med mojitos och lite annat den här helgen 😉 Haha!

Men först – vita skjortan på, kontorsdag, många koppar kaffe och lunch med Fanny. Ha en fin dag!IMG_2548

Jogging på kandar

fullsizeoutput_20

Vi idag ♥
Soraya kändes som väntat lika tillfreds och nöjd på kandaret idag som sist vi använde det. Skönt! Det jag upplever är att jag får mer och jämnare sug i handen på kandaret. Hon blir snarare starkare på kandaret om jag inte ser till att lossa och ”lirka med fingrarna” emellanåt, men när jag gör det och håller bettet i rörelse så känns hon mer stilla och nöjd på kandaret än tränsbettet. På tränsbett blir hon gärna lite av och på, biter tag och släpper, medan hon på kandaret tar ett rejält sug som blir alldeles perfekt när jag lirkar fram mjukhet och jämnhet utifrån det stödet.

Någon annan kandar-nybörjare som känner igen sig i den här känslan? Nu tänker jag börja träna på kandaret 1-2 gånger i veckan, mixa och prova runt olika bett för att hitta den perfekta kombinationen för henne och sedan börja tävla på det. Kul!

Mot eftermiddagens träning

Dagen har verkligen susat förbi, här ovan ser ni min lunch, räksallad på Brogyllen. Ett riktigt favoritställe!

Nu är jag på väg till stallet för dagens träning, jag kan aldrig någonsin minnas att jag uppskattat varje minut i sadeln såsom jag gör nu. Med Raya. Jag vet att jag måste säga till mig själv att inte rida på för mycket idag, avsluta i tid och hålla mig till planen: lättare jogging. Det finns liksom ingenting roligare än när jag får träna på alla, våra, svåra saker. Visserligen så finns det inte så mycket som slår att komma ut till henne efter jobbet och genomföra ett lättare joggingpass eller en uteritt heller.

Jag vill också poängtera att denna känslan verkligen har fått växa fram när det gäller Raya och mig. Det har INTE känts så från början och jag kunde faktiskt känna press när jag hörde om hur man skulle hitta sin once in a life time häst som det bara säger klick med. Därför vill jag skriva till det också. Fyfan vad många ridpass med en pissdålig känsla vi genomfört, hur jag har tänkt att ”jag passar inte ihop med den här hästen” och trott att det som kändes svårt aldrig någonsin skulle bli naturligt och kännas lätt. Men så fel jag hade. 

Torsdagsmorgon

Godmorgon!
Jag sitter i soffan och dricker kaffe med ljudet av duschen som Felix har på i bakgrunden, älskar gemensamt vardagsliv. Idag väntar en heldag på kontoret och när jag slutar åker jag ut till Soraya. Nu vet ni ju hur den här rutinen ser ut 😉 Om ni såg förra veckans vlogg, annars kan ni göra det HÄR.

Idag tänkte jag damma av kandaret igen! I vintras prövade vi det för att se vad hon tyckte, och eftersom hon direkt fann sig till ro med det samt jobbade på riktigt bra och avslappnat så kunde vi hänga bort det under vårens tävlingsstarter. Skönt för mig att få tävla på vanligt tränsbett och lära mig en sak i taget (eller njae, en sak i taget skulle jag inte säga att denna tränings- och tävlingsvåren inneburit, haha). Men nu är det dags att börja träna lite mer på kandaret och förmodligen också tävla på det. Spännande! 🙂

Ha en bra torsdag allihopa <3IMG_4454 IMG_4497 IMG_4525

 

Frack och ett ridsporthjärta

Kavajen är såld! 

..till mamma och pappa! Sorry till alla som mejlat men i morse skrev pappa ett sms om att han och mamma köper kavajen för att de vill att jag ska ha kvar den ♥♥ Hur snälla? Jag har känt att jag inte ”kan med” att ha kvar en så dyr kavaj och lägga stora summor på en frack, men självklart återstår många starter i kavaj innan jag helt börjar tävla frack-klasser så det är klart att det är väldigt kul att få ha kvar den.

Jag är så glad för att jag kan betala för allt runt min ridsport själv, och att det mer än någonsin gör att hästarna är något kul inom familjen. Mamma och pappa engagerar sig, följer med och stöttar men inte för att de måste utan för att de vill. Sedan väljer de att sponsra såna här saker för att vara snälla och peppande, och det tillsammans med tiden de fortsätter att ge mig i form av att följa med på tävlingar och engagera sig är jag ödmjukt tacksam för.

Ni kan ju gissa vad jag gör varenda ledig minut just nu… Det här: 07frack_1

För första gången sedan mitt 16-åriga ridsporthjärta krossades när Winnetoo lämnade mig känner jag mig tillfreds med vart jag har kommit med Soraya och vart vi är på väg. Det är inte helt lätt att bara byta gren sådär – dessutom med rejält höga krav på att ta sig uppåt–>framåt – och nu känns vi så nära en plats där jag kommer känna mig nöjd och tillfreds.

..ni litar på att jag kommer designa en magisk frack, va?