Känslan på kandaret

DSC00260 DSC00263

Visst bär hon upp sitt kandar med champagnepannband helt fantastiskt? Jag är såå nöjd med att jag valde en matt, svart nosgrimma tillslut! Det framhäver hennes fina ansiktsform. :)

I alla fall! Ridpass nummer två på kandaret är genomfört och den största skillnaden jag känner är verkligen att hon blir jämnare och stadigare. Är det en vanlig effekt? Eller ett tecken på att jag hittade helt rätt med form, bett och kombination av bett direkt?

I travarbetet och skolorna känns det allra mest. Vi har aldrig gjort så bra skolor som idag, hon lägger sig mjukt på bettet och är helt, helt stadig. På tränsbettet är hon mer rörig i formen och jag får parera henne mer. Dock får jag passa mig i galoppen på kandaret då hon får en större tendens att krypa bakom lod där i exempelvis samlingen och när hon blir taggad emellan bytena osv.

Det är obeskrivligt roligt att ha kommit hit i träningen <3

blogstats trackingpixel

Lördagsmorgon

Godmorgon! WOW vilken kväll vi hade igår – det är verkligen en helt magisk atmosfär när Håkan intar Ullevi. Jag rös och fick tårar i ögonen fler gånger än jag kunde räkna :)) 

Efteråt gick vi till Port Du Soleil och var där tills det stängde. Älskarrrr att gå hem genom ett morgonljummet Göteborg med milkshake från McDonald’s i handen, haha. Och herregud vad jag älskarrrr mina tjejkompisar också. 

Nu ska jag åka ut till stallet, på schemat står det uteritt men just nu vräker regnet ner, så den planen kanske finjusteras lite, hehe. Antingen uteritt idag eller uteritt imorgon. 

Hörs sen! <3 

blogstats trackingpixel

Sommar, fredag och Håkan

Godmorgon! ♥
Himlen är klarblå och solen strålar redan nu – det är fredag, en sommarkväll väntar och jag ska gå på Håkan Hellström! Jag är varken ett konsert- eller Håkan-fan, men jag anar att atmosfären på hans konserter är en stor del av showen. Och en stor del av showen för min egen del är fördrinkarna med Nattis, peppen och efterfesten med massa vänner! Förra helgen var jag yr av nervositet för att lyckas hålla ihop MSVB:5 programmen så det ska bli skönt med mojitos och lite annat den här helgen 😉 Haha!

Men först – vita skjortan på, kontorsdag, många koppar kaffe och lunch med Fanny. Ha en fin dag!IMG_2548

blogstats trackingpixel

Jogging på kandar

fullsizeoutput_20

Vi idag ♥
Soraya kändes som väntat lika tillfreds och nöjd på kandaret idag som sist vi använde det. Skönt! Det jag upplever är att jag får mer och jämnare sug i handen på kandaret. Hon blir snarare starkare på kandaret om jag inte ser till att lossa och ”lirka med fingrarna” emellanåt, men när jag gör det och håller bettet i rörelse så känns hon mer stilla och nöjd på kandaret än tränsbettet. På tränsbett blir hon gärna lite av och på, biter tag och släpper, medan hon på kandaret tar ett rejält sug som blir alldeles perfekt när jag lirkar fram mjukhet och jämnhet utifrån det stödet.

Någon annan kandar-nybörjare som känner igen sig i den här känslan? Nu tänker jag börja träna på kandaret 1-2 gånger i veckan, mixa och prova runt olika bett för att hitta den perfekta kombinationen för henne och sedan börja tävla på det. Kul!

blogstats trackingpixel

Mot eftermiddagens träning

Dagen har verkligen susat förbi, här ovan ser ni min lunch, räksallad på Brogyllen. Ett riktigt favoritställe!

Nu är jag på väg till stallet för dagens träning, jag kan aldrig någonsin minnas att jag uppskattat varje minut i sadeln såsom jag gör nu. Med Raya. Jag vet att jag måste säga till mig själv att inte rida på för mycket idag, avsluta i tid och hålla mig till planen: lättare jogging. Det finns liksom ingenting roligare än när jag får träna på alla, våra, svåra saker. Visserligen så finns det inte så mycket som slår att komma ut till henne efter jobbet och genomföra ett lättare joggingpass eller en uteritt heller.

Jag vill också poängtera att denna känslan verkligen har fått växa fram när det gäller Raya och mig. Det har INTE känts så från början och jag kunde faktiskt känna press när jag hörde om hur man skulle hitta sin once in a life time häst som det bara säger klick med. Därför vill jag skriva till det också. Fyfan vad många ridpass med en pissdålig känsla vi genomfört, hur jag har tänkt att ”jag passar inte ihop med den här hästen” och trott att det som kändes svårt aldrig någonsin skulle bli naturligt och kännas lätt. Men så fel jag hade. 

blogstats trackingpixel

Torsdagsmorgon

Godmorgon!
Jag sitter i soffan och dricker kaffe med ljudet av duschen som Felix har på i bakgrunden, älskar gemensamt vardagsliv. Idag väntar en heldag på kontoret och när jag slutar åker jag ut till Soraya. Nu vet ni ju hur den här rutinen ser ut 😉 Om ni såg förra veckans vlogg, annars kan ni göra det HÄR.

Idag tänkte jag damma av kandaret igen! I vintras prövade vi det för att se vad hon tyckte, och eftersom hon direkt fann sig till ro med det samt jobbade på riktigt bra och avslappnat så kunde vi hänga bort det under vårens tävlingsstarter. Skönt för mig att få tävla på vanligt tränsbett och lära mig en sak i taget (eller njae, en sak i taget skulle jag inte säga att denna tränings- och tävlingsvåren inneburit, haha). Men nu är det dags att börja träna lite mer på kandaret och förmodligen också tävla på det. Spännande! :)

Ha en bra torsdag allihopa <3IMG_4454 IMG_4497 IMG_4525

 

blogstats trackingpixel

Frack och ett ridsporthjärta

Kavajen är såld! 

..till mamma och pappa! Sorry till alla som mejlat men i morse skrev pappa ett sms om att han och mamma köper kavajen för att de vill att jag ska ha kvar den ♥♥ Hur snälla? Jag har känt att jag inte ”kan med” att ha kvar en så dyr kavaj och lägga stora summor på en frack, men självklart återstår många starter i kavaj innan jag helt börjar tävla frack-klasser så det är klart att det är väldigt kul att få ha kvar den.

Jag är så glad för att jag kan betala för allt runt min ridsport själv, och att det mer än någonsin gör att hästarna är något kul inom familjen. Mamma och pappa engagerar sig, följer med och stöttar men inte för att de måste utan för att de vill. Sedan väljer de att sponsra såna här saker för att vara snälla och peppande, och det tillsammans med tiden de fortsätter att ge mig i form av att följa med på tävlingar och engagera sig är jag ödmjukt tacksam för.

Ni kan ju gissa vad jag gör varenda ledig minut just nu… Det här: 07frack_1

För första gången sedan mitt 16-åriga ridsporthjärta krossades när Winnetoo lämnade mig känner jag mig tillfreds med vart jag har kommit med Soraya och vart vi är på väg. Det är inte helt lätt att bara byta gren sådär – dessutom med rejält höga krav på att ta sig uppåt–>framåt – och nu känns vi så nära en plats där jag kommer känna mig nöjd och tillfreds.

..ni litar på att jag kommer designa en magisk frack, va?

blogstats trackingpixel

Allt jag älskar inom 24 timmar

Efter jobbet åkte jag hem till Ebba och möttes av en flaska kallt vitt vin, räkor, kräftor, allt gott till ni kan tänka er och en högt älskad bästis med semesterfräknar. Min människa. 

Att få starta sin dag i stallet, på sin favoritanläggning med träning för Christian, åka in till stan igen, köpa latte på något mysigt café och jobba med det roligaste jag vet och snacka business med mina smarta, roliga kollegor, bli bjuden på middag och snacka livet på trappan med varsitt glas vin och sedan traska hem under en rosa himmel till Felix.

Hur skulle jag någonsin kunna önska mig något mer? Tack tisdag! 

blogstats trackingpixel

Säljer min kavaj

fullsizeoutput_1d fullsizeoutput_1e

Målet är satt: första helgen i november debuterar jag och Soraya MSV:A i frack. Jag får typ rysningar av att skriva meningen!

Jag ska beställa fracken i mina drömmar, förstås. Därför ska kavajen som varit mina drömmars kavaj få vandra vidare och få göra en ny dressyrryttare lika lycklig som den har gjort mig. I mina ögon är det den finaste kavajen som finns och jag blir alltid stoppad på tävling och får frågor om den. Den görs inte längre och finns inte att köpa i butik i Sverige.

Vid intresse mejla mig på: linnolssonse@gmail.com och märk mejlet med ”köpa kavaj”. 

Storlek: svensk 38
Skick: i superfint skick, kemtvättad en gång.
Mitt pris: 4500 kronor

blogstats trackingpixel

Tisdag 

Ärligt talat, hur söt är hon?
Morgonens träningspass bestod av 30 minuters uteritt följt av 20 minuters träning på banan. Det är det bästa med ett helinackorderingskoncept där tränarhjälp ingår; jag kan verkligen lägga upp träningen utifrån Soraya och inte bara ”maxa så mycket som möjligt för pengarna för just den träningen”. Idag ville jag ge henne en uteritt och då fick det räcka med lite serier och trav i tjugo minuter sen – vi tränar ju ändå imorgon och på fredag också.

Vi provade att galoppera i en av våra rejäla klätterbackar idag! Jag var glad som en ponnyunge och Raya var mer vild än tam på hemvägen 😉 Men trots det gjorde hon fina serier med Christians hjälp väl tillbaka på ridbanan och på tygeln igen, haha.

Nu har jag precis kommit till kontoret efter lunchen och ska påbörja eftermiddagens jobbtimmar. När jag slutar runt fem ska jag möta upp den mest saknade vännen jag har: Ebba! Herregud vad jag spenderar tid på att sakna henne, haha. Men nu är hon äntligen hemma i Sverige igen i några dagar och då ska jag givetvis passa på att tanka tid med henne <3

blogstats trackingpixel
Menu Title