Sämst i sitt sammanhang

Jag tog den här bilden på Raya i morse och jag blir helt varm i hjärtat av att se hennes små ordentliga ben lindade och fluffade. Ser hon inte just ordentlig ut? Haha ♥

I alla fall. Ni vet ju att jag frågade er om hur ni tänker när ni väljer tävlingar och sådär. Idag när jag bokade en resa till Milano bestämde jag mig för att välja bort det ena meetinget i maj, det som var långt bort, och tar bara det närmre. Jag tänkte skriva om en sak jag tänkt på rätt mycket det sista. Det här med att jag alltid är sämst i mitt sammanhang. Jag lyfter ju alltid fördelarna och min tacksamhet för hur jag har möjlighet att stå uppstallad och träna. Den senaste tiden har många frågat mig i kommentarsfältet varför jag verkar ”nedvärdera” eller flamsa bort typ vår första placering i MSV, varför jag bara jäktar vidare istället för att stanna upp.

Kanske är det därför? Hela mitt instagramflöde är fyllt med grand prix hästar, många av de ryttare jag känner och pratar med kontinuerligt har deciderat sina liv till dressyren och rider på hög nivå.

IMG_5231

Det är inte så att jag känner någon prestationsångest för den sakens skull, absolut inte. Men jag väger heller inte in att jag satsar mest på skola/karriär, utan jag utgår ändå ifrån hela verkligheten och inte bara min bubbla. Ibland ser jag någon facebookuppdatering från någon på min egen nivå som firar en debutritt på 62% och undrar om det är ett mer vinnande koncept. Kanske inte strategiskt och utvecklingsmässigt, men förmodligen är det en helt annan investering i sin känsla och lycka.

I mitt sammanhang så är mina klasser något man går ut och rastar hästen i inför det riktiga, det vill säga något vi bara gör på resans gång, och när inte ”ens” det går bra så blir jag sjukt frustrerad. Men jag väger inte in min och Rayas resa så mycket. Samtidigt är det nog svårt att bara bestämma sig för att se en placering i MSV:C eller B som enormt utan att egentligen känna det? Ah, jag vet inte.

img_8480.jpg

Men om det finns någon nackdel i mitt ”koncept” så är det kanske det; det blir lite som att spela fotboll i korpenlaget men bara umgås och lyssna på de som spelar i division 1. Jag menar verkligen inte att jag känner mig pressad, det är bara att jag ser på mig och Raya från ett större perspektiv än vad många hobbyryttare annars verkar göra.

Är det någon av er som skulle känna press eller få dåligt självförtroende av att omge er av ryttare som var waaay mycket längre fram än er själva eller ser ni det bara som positivt? Det gäller säkert att hitta en balans av att kunna ta till sig och utvecklas men samtidigt glädjas utifrån sig själv och sin egen resa. Vad tänker ni? Vilken typ av ryttare har ni i er omgivning/stall?

Bokat flygbiljetter

IMG_6964 IMG_6969

När jag kom hem från stallet förut så fanns det verkligen ingen lunch, vår matleverans kommer ikväll, sååå…det fick bli efterrätts-lunch, hehe! Under tiden jag åt amerikanska pannkakor så pratade jag med Ebba och spontanbokade en resa till henne i Milano nästnästa vecka, wiho! Jag ringde Christian och frågade om han kunde rida Raya de dagarna och han svarade ”det är bra för dig, åk” haha, bästa. 

Så nu ska jag hetsplugga undan, träna inför min tävling och sedan åka iväg på lite april-semester! Jag är borta söndag-onsdag, och tävlar samma vecka på söndag, men eftersom hon är van med Christians ridning blir det nog bara bra med lite extra ridhjälp inför den tävlingen. Ibland blir jag bara så tacksam och glad för hur min vardagssituation ser ut just nu, jag tror faktiskt inte att jag kan tänka mig något bättre på något sätt. Det ska såklart bli hur kul som helst att walk my besties streets och hälsa på i hennes nya hem! ♥

Torsdag

Godmorgon! ♥
Jag ska strax åka mot stallet för att träna! Det ska bli kul att jobba vidare fast med Christians ögon på oss idag. Jag måste säga att vi ska traggla öppnorna i trav, för igår fick jag inte till dem alls. Störigt!!

Jag funderar på att filma ett nytt challenge-klipp i helgen, det var så roligt och jag fick massa roliga tips på nästa utmaning i kommentarsfälten. Jag ska klura lite på vad jag ska välja.. Jag sa inte till Christian att jag skulle rida barbacka senast, han är inget fan av såna idéer, hehe. Så när jag var på middag hos honom i fredags berättade han att någon sagt att de sett att jag ridit dressyr barbacka, då hade han svarat ”nääe, det tror jag inte, det skulle hon aldrig göra”, och så hade de visat honom klippet…. Haha! 😉

IMG_4817

..men idag lär det bli ordning med sadel och lindor. Efter träningen ska jag plugga en hel del med ett break för en promenad med Hannah. Jag blir pirrig i magen utav tanken på att det är april och jag bara har TVÅ examinationstillfällen kvar innan den här terminen är klar. Sedan ETT ynka år kvar av min universitetsutbildning. Livet. Hörs sen!

Småtrix 

Galoppombytet vänster-till-höger har krånglat lite för mig, inte så att det blir orent, men ofta byter hon ett språng efter hjälpen eller så känns det som att hon ska byta utan att bytet kommer. Igår sa Christian att jag ”viker min hand” i det bytet och så tipsade han mig om att ställa liite till vänster sista språnget innan bytet och ”i bytet” vara helt stilla med handen.

Bara den pyttelilla justeringen hjälpte mig sååå mycket! Idag jobbade jag vidare med bytena på egen hand och gjorde en liten ”evighetsövning”. Den gick ut på att rida en rätt skarp sluta från hörnet in till X, rida rakt fram fyra språng och sedan göra ett singelbyte. Rida in på en 20-metersvolt, samla i arbetspiruettgalopp, rida ut på kvartslinjen och göra tre seriebyten och sedan rida in i slutan igen. På så vis fick jag hjälp av slutan och samlingen att fånga upp och ha henne i ramen men det blev mycket fokus-träning på bytena. FASEN vad kul det är att träna dressyr på den här nivån!!!

Men just det där med såna småtrix och finjusteringar som gör så stor skillnad är så häftigt tycker jag. Tänk er att ett byte krånglar och krånglar – jag ger tydligare och tydligare hjälper – Soraya blir hetare – det krånglar mer. Sen ställer jag översta nackkotorna liiite till vänster och vips så faller allt på plats.

Jag såg på Cathrine Dufours instagram att hon fått ett tips av Kyra Kyrklund att rida med tre tyglar i ena handen, kopplade från båda bettringarna, och en tygel kopplade från bara den ena bettringen i andra handen. Ibland tror jag att vår allas största svaghet är att vi fastnar i våra egna mönster och bara rider på. Man borde tanke-brottas mer med sig själv kring sina svagheter och svårigheter 🙂

24

..ett sent morgoninlägg beror på att Felix fick min fulla tid hela morgonen, han fyller nämligen 24 år idag! På ett sätt känns det som igår jag var gladare än honom för att han fyllde 20 och äääntligen kunde köpa vin till våra middagar (ha-ha) och på ett sätt som ett liv sedan. ♥

Göteborg bjuder på klarblå himmel och strålande sol idag, så jag tänkte åka ut mot stallet strax. Idag ska jag och Soraya träna på själva och jag tänkte fokusera på traven. Rida henne låg och rund, successivt komma upp i tävlingsform och få flyt i skolorna och tävlingsvägarna. Peppad på att träna! Såg ni den gulliga filmen på min instastory där Soraya skrittas av i skogen till Zara Larssons låt med en krona mellan öronen? Queen S ♥

Ikväll fortsätter såklart firandet av Felix, en riktigt härlig onsdag med andra ord!

IMG_8006

Tisdagstankar

Hej hjärtan!
Klockan är redan sex och jag ska strax bege mig mot Hannahs mysiga lägenhet för middag, solen strålar och det märks på hela den här staden att våren är på väg. Älskar. 

Efter stallet satte jag mig på ett café och tog mig igenom några kapitel inför nästa moment. Det här med strategier. Jag blir lika ofta fascinerad som jag får känslan av avsmak. Just när det kommer till företags- och ledarskapsstrategier, där människor verkligen ingår i system, så blir det nästan lite obehagligt att läsa om olika modeller och teorier. Exempelvis tas manipulation och kooptering upp som ett ”tips” vid förändringsprocesser inom organisationer. Där chefer kan välja att vinkla information eller ”varva” den största motståndaren till sin sida, egentligen inte för att hen tillför, utan för att få hen att tro det och därför snabba på processen.

Egentligen är det ju rätt självklart. Det blir bara så extremt hårt i en modell printad på papper. Det här med delaktighet är rätt komplext. Vi läste om det den första terminen minns jag; ska verkligen alla få höras i en krissituation eller bara de mest kompetenta, rationella och insatta? Om svaret är det sistnämnda, vem är då kapabel att utse vem som är kapabel nog? Hästbloggen som spårade ur… 😉

Okej! Nu ska jag dra mig. Hoppas att ni också får en jättefin kväll ♥

Seriebyten & färgklickar

Dagens träning gick så bra! Kanske för att vi mest galopperade vilket är min och Rayas favoritgångart 😉 Jag filmade några seriebyten som Christian gjorde och de filmerna hittar ni både i mitt instagramflöde och i min ”instastory” – @linnolssonse 🙂

När Christian hade ridit fick jag ta över tyglarna och vi gjorde våra bästa seriebyten någonsin. Dessutom fick vi rida galoppsluta – rakriktning – byte som det ligger i MSV:A. Riktigt kul!

Nu till något ytligare… Hehe! Innan red jag nästan alltid med en färgklick på schabraket och ljusa lindor med boots. Men visst är det väldigt snyggt med antingen vita boots och vitt schabrak eller svarta boots och svart schabrak till färgade lindor? Det blir inte så mycket eller övermatchat. Jag tycker att Raya bär upp rött så bra!

Min tisdag 

Godmorgon!
Eller ja, jag har nyhetsmorgon på i bakgrunden och ser bilder från och hör människor berätta om terrordådet. Sedan Kalla faktas kartläggning av könssegregering i förorter i Sverige. Tjejer måste åka längst bak i skolbussen.

Jag har i alla fall en väldigt härlig tisdag framför mig! Om en halvtimma ska jag åka mot stallet för morgonträning. Det är alltid extra kul att träna dagen efter Christian har ridit, då brukar vi få ut extremt mycket av bara en enda träning. Dessutom finns det något otroligt lyxigt i tågturerna till- och från stallet efter en tentaperiod. Istället för att fokus-plugga hela vägen så lyssnar jag på poddar/musik och kollar ut genom fönstret – den nivån av lyx, hehe.

Ikväll väntar middag hos Hannah med ett stort gäng tjejer, rödvin och charkisar. Ehhh, välkommen tisdag! 

Personliga hjälper i dressyr

I morse när jag skrev om att Christian skulle hjälpa mig med bytena så fick jag en väldigt bra kommentar, och mycket riktigt har jag funderat en del på detta.
”Ett tips, kanske något ni redan diskuterat kring, är att när bytena väl är befästa så pass att de är rena så brukar man låta bytena bli “personliga”. Dvs det kanske inte hjälper hur bra C blir på att byta med henne utan det viktigaste är hur bra bytena blir för dig på henne. Däremot kan han säkert hjälpa till med grundridningen som gör henne så ridbar som möjligt för dig att sedan jobba med bytena i. Snurrigt blev det och förhoppningsvis något ni redan vet men vill ändå skicka med det så att det finns med i bakhuvudet :)” 

IMG_6795

Precis när Soraya hade förstått byteshjälpen så gick det verkligen inte att byta ryttare. Då fick jag, trots att det var svårt och nytt för mig, rida dem hela tiden med Christians support. Annars blev det helt surrigt och hon blev bara stressad och förvirrad. Nu fungerar singelbytena klockrent och hon blir inte det minst het runt dem längre, så nu tror jag att jag skulle kunna låta ”vem som helst” be henne göra ett byte.

Däremot har det faktiskt fungerat utmärkt att Christian rider några serier innan mig. Jag undrar varför… Jag tror att det är för att han har sån jäkla koll på bogarna och hennes rakriktning, så att han helt enkelt ”rider till henne” inför att jag sitter upp. När jag sitter upp och direkt får göra serierna så är hon så ”på plats” att jag direkt kan hitta rätt känsla och därigenom förhoppningsvis, successivt befästa den i våra bägges muskelminnen.

Kanske spelar också komponenten att jag inte har några egna ”dressyrpreferenser” sedan innan in. Allt jag lär mig i dressyrsadeln lär jag mig via Christians system och då blir vi rätt lika och samkörda i hjälper och timing. Kanske? Men annars förstår jag verkligen poängen i kommentaren och jag har också funderat på vad det kan ge kontra vad det kan ”ställa till med” att ta hjälp med specifika rörelser.


I det här träningsklippet ser ni oss träna seriebyten, och jag visar både när det går fel och rätt. 🙂

Om hjärtkross på en parkbänk

ALLTSÅ VILKEN DAG! ♥ Jag blev klar med hemtentan på fyra timmar istället för sex vilket gjorde att jag kunde sticka in till stan, träffa Fanny och ta en promenad i strålande sol med en paus på en parkbänk. Här satt vi och snackade om hjärtkross. Såhär: varför säger alla som upplevt två eller flera hjärtesorger att man VET att det kändes som att man aaaldrig skulle överleva och ta sig igenom det första gången – och ändå det känns exakt likadant andra, tredje eller fjärde gången också. Alltså, varför kan vi lära oss av nästan alla erfarenheter i livet förutom det? Men vi bestämde oss ändå för att det är fint, att det finns en mänsklig smärta som aldrig trubbas av med tid, ålder eller antal. Men också fruktansvärt förstås.

Det här vet jag att jag har berättat för er innan.. Men ibland kan jag titta ut genom vårt fönster på lägenhetsfönstren runt om vårt, jag kan kanske se sisådär 30-40 fönster, och undra hur många av de som lever i de där tända lägenheterna som just nu är 1. nykära, 2. hjärtkrossade, 3. lever i en destruktiv relation, 4 – ni fattar. Haha!

..och så tänker jag på att jag bara är 22 år och redan har berörts och lyssnat på så många historier som människor bär på – och hur många jag har kvar att ta del av och lyssna på. Förstår ni hur jag menar? Att både i relationer och genom människors öppenhet i intervjuer, dokumentärer etc så lär man sig om livet genom dem.

Det här inlägget skull egentligen handla om ryttarbyten kopplat till galoppombyten, haha! Men nu har jag redan skrivit för långt, så vi gör såhär: jag hjälper Felix med middagen och sedan skriver jag ett eget inlägg om det. Hörs sen 🙂