Söndag

Godmorgon! <3
Jag har precis satt punkt för min hemtenta och nu ska jag och Felix strax åka in till stan. Soraya har sin sista lugna dag efter kiropraktiken idag så hon ska bara gå i skritten och ladda för en ny träningsvecka, vilket innebär att jag har en hel dag i stan framför mig. Det känns ungefär som att få 5 extra timmar att fylla 😉

Vi ska börja söndagen med att gå på tallriks-jakt. Ni vet ju att jag älskar Mateus bubble-serie.. IMG_0008IMG_1371

Jag har koppar, ett stort fat och djupa tallrikar ifrån den serien. Det stora fatet och några av kopparna är i den mörka, rosa färgen och resten är grått. Nu vill vi (läs: jag är den enda som tycker att det är på liv-och-död-viktigt) köpa nya, gråa, platta tallrikar. Först var jag inne på bubble-serien men det känns som att det blir för mycket? Så nu funderar jag antingen på något helt annat märke än Mateus eller de helt vanliga, plain gråa från dem? Spets-serien är jag inte så förtjust i.

Förutom tallriksletande har vi bestämt oss för att äta långlunch och bara strosa omkring. Kämpigare dagar har ju existerat. Hörs sen! <3

Min lördagskväll

Ikväll ska jag hänga med Beccis och Nattis. Vi tre har hängt ihop i många år och det finns ingen trio jag har haft så många långa nätter med som med dem två. Alltifrån stökiga och skrattiga till tårfyllda. Men som med så mycket annat är det svårt att få ihop tider när alla tre kan ses vilket suger, så senast vi tog en drink i stan bestämde vi direkt ett nästa datum för att ses, så bra grej? Och nu är det 28:e och nu ska jag köpa med mig Indiskt och sen ska vi prata ikapp livet i Nattis lägenhet <3

Jag är verkligen så glad över hur bra jag och mina vänner har varit på att prioritera varandra det senaste året. Jag tror att tiden efter studenten är ganska ensam för många. För mig var den det, eller i alla fall så kändes den som det. Hela ens grund som man alltid tagit för givet är avslutad och dåtid, och många av ens vänner sprider ut sig i världen och följer drömmar som spretar åt olika håll. Jag var så fast besluten om att börja jobba med PR och trodde nog att titeln och det coola kontoret skulle vara enough för lycka och en fulländad tillvaro. Snarare skapade känslan av att ha allt som ändå inte kändes en gnagande känsla av tomhet. Och jag tror att den näst största kunskapen, efter den faktiska yrkeskunskapen, det året gav mig var just insikten i att självuppfyllande eller uppfyllda mål i sig inte nödvändigtvis bidrar till de känslor man tror. Ni vet ju hur lätt det är att tänka så. ”Om jag bara debuterar MSV:A kommer det kännas…”.

Nog om det. Dags för mys med två av de bästa tjejerna på den här jorden enligt mig. Ha en bra lördagskväll ni också <3Nattis ❤

Sorayas nya vän 

 

Kolla här då!
En liten, fluffig vän! Islandshästen var rätt dominant i sitt sätt, så när Soraya for fram fick hon en utskällning direkt och jag har aldrig sett Soraya backa av och faktiskt ha sån respekt innan. Efter det så snirklade hon omkring och närmade sig successivt och först efter en bra stund fick hon komma fram och hälsa. Då stod de mule mot mule länge utan att pipa eller sparka med frambenen och efter det var det väldigt rofyllt i hagen.

Kanske är det just det här Soraya behöver? En häst med ett starkt psyke som tillrättavisar henne så att hon inte alltid får flyga omkring som hon vill vilket i sin tur kanske kan leda till att hon får en trygg punkt. Islandshästen (vill inte skriva ut namn på någon annans häst) var jättelugn, åt och rullade sig och var inte alls aggressiv eller gick på Soraya. Utan hon sa bara ifrån när Soraya var för påträngande.

Det är verkligen jätteintressant att se hästars sociala samspel. Hur Soraya från att ha varit världens mest intensiva hagkompis med tidigare hästar direkt la sig för det här stoet och försiktigt och uttänkt närmade sig. Hon gick med sänkt hals och liksom ”frågade” hela tiden. När de hade hälsat och ”gjort upp” var det som att reglerna var satta och Soraya visste hur nära hon kunde röra sig.

Visst står jag med hjärtat i halsgropen och funderar på om jag gör något otroligt onödigt och riskfyllt nu. Men samtidigt: det är väl det minsta Soraya förtjänar i gengäld för allt hon gör för mig. Och jag tänker att två jämnåriga, sunda hästar uppvuxna i flock inte är knäppa eller elaka mot varandra utan snarare får ett utbyte av varandra.

Mot stallet 

Godmorgon!
Jag sitter och skriver rent alla referenser och referenslistan i min hemtenta, roligare lördagsmorgon kan man ju ha, men men. Snart är jag klar och då ska jag åka raka vägen ut till Raya för att vara med vid ihopsläppet. Vi bestämde att hästarna skulle få gå ut i sina vanliga hagar och tränas innan ihopsläppet. Soraya ska dock bara longeras lite lätt efter kiropraktiken.

Kika in här i eftermiddag så berättar jag om hur ihopsläppet gick <3

Tusen nålar runt systerskapet

Om jag skulle behövt leva livet som ett klädesplagg skulle jag lätt valt den här jackans liv. Den är bara med på härligheter den. Och den speglar faktiskt min fredag väldigt bra, för jag har haft en såå bra dag.

Ridhuset på vår anläggning är verkligen en av mina favoritplatser. Så fort någon av oss som tränar för Christian har lite extra tid eller ska låta våra hästar gå i skritten trängs vi på bänken med kaffe (och lite för ofta fika) och kollar på hästar som tränas. Så att starta dagen där är alltid en favorit, speciellt i kombination med pussar på Sorayas gula silkesmule <3 Sedan har dagen bara rullat på med en långpromenad med en av mina favoritmänniskor, häng med Felix och nu ska jag åka till ännu en älsklingsvän på middag.

Innan jag fortsätter omfamna min härliga fredag måste vi bara säga något om Trump och systerskap. Jag fick en kommentar i morse som handlade om det här.
”Jag tycker det skulle vara jätteintressant om du skrev ett inlägg om vad du tycker om Donald Trump [..] Du har förmodligen ett annat tänk om hur Trump framställer sig själv i media och kanske kan förstå bättre om vad som händer ”bakom kamerorna”. Själv är jag bara jättearg och idag har jag gått omkring med en klump i magen efter jag läst en artikel om vad han skrivit under för papper på bara 1 vecka [..].” 
..visst skulle man kunna analysera valrörelsen och hans ageranden idag utifrån strategier och PR. Men, vad tjänar det till? Det är en maktgalning med uppenbara empatistörningar, liksom.

Det enda jag hoppas på är att när en idiot börjar sträva bakåt (där kan vi snacka stolsits(!) vinklat mot ett omodernt samhälle..) och vrider om tusen nålar runt systerskapet så kanske systerskapet stärks? Kanske får det de negativa följderna kvinnor emellan, på grund av ett inpräntat patriarkat, att suddas ut och istället stärka oss som en gemensam kraft emot. 

– If abortions are murder then blowjobs are cannibalism. 

Puss på er och trevlig helg <3

Ihopsläpp

Det var så mysigt att träffa Soraya tidigt i morse, jag tror att hon var både trött och lite kränkt efter gårdagens genomgång av både tandläkare, veterinär och hovslagare. Det var kanske ett lite väl stort övertramp på hennes integritet kände hon när lugnandet hade gått ur blodet 😉 Men jag kompenserade henne med allt mys och specialbehandling jag kunde komma på idag. Hon slapp till och med fodersaltet i mellanmålet eftersom hon hatar det och alltid försöker pilla bort det – där tyckte Christian att jag tog det hela lite för långt, haha.

En annan rolig överraskning som väntar henne är att det är dags för ihopsläpp imorgon! Jag är fett kluven angående den gemensamma hagen. Vi har två att välja mellan: islandshästens nuvarande hage som är stor, kuperad och med ”vanligt gräs-underlag”, det vill säga både lerig och blöt på vissa ställen. Där är målet att de ska kunna gå tillsammans, jag skulle älska om Soraya kunde gå i en större, mer kuperad hage. Men då vill jag egentligen först se att hon inte springer helt vilt ihop med den nya hästen, och vårt andra val är en relativt stor (men ändå liten) grushage. Perfekt, platt underlag. Dock, tänker jag att en platt grushage bjuder upp till mer fokus på varandra, bus och i värsta fall bråk än en större som aktiverar hästarna genom sin kuperade terräng.

Men jag tror att vi börjar med grushagen, för att göra en första check över hur de verkar gilla varandra, och portionera ut många små höhögar för att hålla de aktiverade. Givetvis följer kameran med! Såhär såg det ut senast Soraya fick en ny kompis, jag hoppas att hon coolat ner sig lite sen dess….. 

Ridhusmorgon 

Godmorgon från ridhuset! Jag spanar in Christians ridpass och snart ska Soraya få longeras lite lugnt. Och pussas ihjäl som tack för att hon uppförde sig exemplariskt igår ❤ 

Vetcheck – check

Nu tar jag en lugnande och lycklig utandning! Vetcheck – check. Jag har verkligen haft så mycket oro och tankar över den här perioden i Sorayas liv, 6 till 7 år, och de enorma träningssteget det innebär. Att gå från att vara en fin, talangfull häst vars uppgift är att vara just det på olika linjer och i simpla rörelser till att närma sig en högre grad av samling och intensitet i träningen är en avgörande tid.

Raya mådde toppen och fortsätter utvecklas, musklas och stärkas. Så skönt. Hon fick kiropraktik (tror jag.. i alla fall muskulär hjälp oavsett vad det heter eller går under för kategori) för att kännas igenom och fånga upp små spänningar och svagheter i tid. Extra fokus låg på motsatta partier från hennes svaga sidor, vilket förklaras genom att hon tar i mer där hon redan är stark, men genom det riskerar att bli trött i de partierna. Intressant, och det känns bra att ha sån koll hela tiden 🙂

Minns ni att vi diskuterade hennes mun vilt i kommentarsfältet för ett tag sedan? Ni skällde järnet på mig för att hon gapade i travarbetet och jag var hysteriskt tjatig på Christian, men han trodde att det var en styrkefråga och att hon bara behövde bli stadig och komma in under sig mer. Då var min veterinär ute och raspade henne lite och idag fick tandläkaren gå igenom hennes mun. Även där var allt jättebra! Också skönt nu när hon börjat gå på kandar och har sin ”vuxna mun”, inte ens vassa kanter.

Nu är klockan snart midnatt och jag har en hög av avtal inför vårens kampanjer på mina sociala medier att gå igenom innan imorgon. Att det här med hästar alltid tar längre tid än väntat är väl ingen nyhet 😉 Nu när jag kan släppa mina orosmoment över hållbarhet, tänder och ben så ska jag istället fundera på om jag vågar dricka kaffe till natt-jobbet eller om jag kommer vara vaken i ett dygn då… Så mycket behagligare funderingar. Hehe. Godnatt <3IMG_9954 IMG_9956

Stolsits?

En fundering bara, ser inte du själv i vilken rejäl stolsits du börjat rida i? Tycker bara den blir värre och värre, tyvärr. Du satt mycket finare & mer korrekt i din Albion (fast den såg lite liten ut i sitsen). Hur tänker du kring det? Påpekar inte Christian det?

Det är faktiskt ett intressant ämne! För jag tycker inte att jag sitter mer i så kallad ”stolsits” än vad många andra som bloggar och delar med sig av bilder gör, men som är på mycket högre nivå och har mer kunskap än mig. Samtidigt som jag ser vad du/ni menar. Jag har själv funderat en del på det här. Sadeln jag har är verkligen tokpopulär från ”träningsryttare” till elitryttare. Dessutom gör nästan alla exklusiva sadelmärken liknande modellen. En modell som i allra högsta grad främjar den här sitsen, genom sina vinklade knästöd. Min Albion som istället var en helt rak modell ses som omodern och Christian tjatade dagligen på mig om att byta ut den 😉 Dessutom var den sju gånger svårare att sitta i. IMG_1085Det här är alltså min nuvarande sadel.

Prova googla runt på kända ryttarnamn eller gå in på hästbloggar som drivs av duktigare dressyrryttare än mig. Det är snarare en regel än ett undantag att sitsen är mer influerad av ”stolsits” än spikrakt lodrät. Är det rent av så att det finns inverkansmöjligheter i den typen av sits som dagens känsliga hästar trivs med? Jag har ingen aning. Men sitsen har ju ”moderniserats” över tid förut – från att ha varit i bakvikt och ”sitta emot” hästen till att sitta lodrätt och ”med” hästen. För hur sannolikt är det att sååå många ryttare med olika tränare väljer sadlar och influerar sin sits mer eller mindre åt det här hållet om det bara var en dålig olat?

Soraya är verkligen jättekänslig för sitsen och tyngdfördelningen. Till exempel så är enkla byten jättesvårt att rida, eftersom jag måste vara så extremt försiktig när jag – enbart med sitsen – ber henne att bryta av till skritt. Om jag sätter mig lite för hårt så låser hon bakbenen i avbrottet och får ett dubbelstamp. I de vanliga bytena behöver jag knappt använda skänkeln, jag bara förbereder henne och fördelar vikten och snuddar med vaden.

Att jag skulle kunna sitta i en dålig, obekväm sits på henne som skulle störa henne känns verkligen osannolikt. Och att sadlar som främjar den här sitsen skulle finnas i varenda tävlingsstall känns också osannolikt. Och att helt plötsligt får hur många ryttare som helst samma olat men ingen gör något åt det känns också fett osannolikt.

Nu vill jag höra era tankar om mina tankar 😀 IMG_2357

Torsdagsmorgon

– Inlägget innehåller adlinksimg_2686.jpgimg_2685.jpg

Godmorgon!
Anledningen till utebliven uppdatering igår kväll ser ni ovan, hehe. Jag hade fullt upp med att tanka bästis-kärlek innan hon åker tillbaka till Milano idag. Ebbas mamma hade fixat en magisk middag och vi blev kvar till sent i fåtöljerna med ett glas rött. Jag brukar verkligen inte sakna människor så värst mycket, haha härligt det lät, men ni fattar. Men ens närmsta-närmsta människor saknar jag fan ihjäl. Det är som att ens närmsta människor bildar en livsviktig cirkel runt en och utanför den pågår världen, där det finns massa roligt, men som ändå aldrig är under ens hud och därför heller inte syresättande relationer. Tänker att det blir så.

Idag ska den här prinsessan kollas av både min veterinär och hästtandläkare. Det vill säga att det är en mindre bra torsdag i Sorayas, och kanske även Annas (min veterinär) liv 😉 Soraya är inte känd för att smidigt gå med på att undersökas hur som helst… Det ska i alla fall bli väldigt skönt för mig att få reda på hur allt är efter en såhär tuff träningsvinter. Hon får också kiropraktik och känns igenom muskulärt.

Men innan dess väntar marknadsföringsplugg och ett möte i stan. Jag ska också fylla bloggen ordentligt med inlägg – bland annat ett om diskussionen i kommentarsfältet igår, angående stolsits. Men först! Lite ytlig, perfekt morgoninspiration:

inspokRoseguld och burgundy är mina älsklingsfärger. Klockan hittar ni här (klick!) och väskan här (klick!).

Sååådär, ha en fin dag!